Farväl bloggen!

När jag startade den här bloggen så var tanken att få en fristad där jag får skriva det jag tänker på. Den där sommaren 2010 hade jag nämligen en hel del att tänka på.

Jag började när min lärarutbildning startade, och därför känns det som en bra tidpunkt att knyta ihop säcken. Påbörjad utbildning = påbörjad blogg, avslutad utbildning = avslutad blogg.

Jag hade aldrig trott att jag skulle njuta så mycket av att skriva som jag faktiskt har gjort! Det har varit väldigt roligt att klicka bakåt och se vad jag gjorde för två år sedan, eller minnas saker som har fallit i glömska. Därför känns det faktiskt lite vemodigt att det har kommit till ett slut.

Jag har alltid tänkt att jag ska avsluta bloggen när jag ska börja jobba. Sen kom allt det där med Island, och jag kände att jag vill fortfarande ha en blogg att skriva i. Därför har jag valt att byta blogg. En blogg som finns för Islandstiden som avslutas när jag kommer hem.

Ni kan hitta mig på www.tillisland.blogg.se

Tack för de här 3,5 åren! Vi kanske ses!

2013

Det här året har varit något speciellt. Otroligt mycket har hänt, och det allra mesta är bara underbart roliga saker som har hänt! Tänkte sammanfatta lite av året genom en lista.

Gjorde du något år 2013 som du inte gjort förut?
Massor av saker! Bland annat var jag värdinna på min systers bröllop, bodde själv under en termin, flög till ett annat land helt själv, började geocacha och bokade en enkel biljett till Island.

Genomdrev du någon stor förändring?
Ja, faktiskt! Jag lovade mig själv förra nyåret att jag skulle försöka släppa på kontrollen lite, vara mer spontan och älska mig själv. Speciellt det där sistnämnda har jag jobbat mycket med och det har gjort underverk! Varje gång jag duschar och drar iväg duschdraperiet och jag ser mig själv naken i spegeln så tänker jag "vilken fantastisk kropp jag har!" - och det har hjälpt mig att inse hur underbar kroppen är! Tänk allt den kan göra: allt från att låta dig stå och gå till att föda barn.

Blev någon av dina vänner förälder i år?
Nej, ingen nära vän. Men det känns som att folk blir gravida överallt! Man hör alltid "vi ska få barn!" eller "har du hört att den ska få barn?". Men däremot fick min bror en dotter!

Vilket datum från 2013 kommer du alltid att minnas?
Det är så otroligt många! Men ett jag kommer att minnas extra mycket är 6 juni, vilket är den dagen min fina brorsdotter föddes! Annars är en stark kandidat den 8 juni (ja, det var en bra vecka!) när min syster gifte sig! Ett ögonblick som har fastnat ordentligt är på Dannas (Daniel+Anna) bröllop där vi visar ett filmklipp som vår bror + familj har skickat. Där får man se söta Nils säga "Hallå Hallo" och sen se lilla Ester, bara ett dygn gammal... Jag och Simon (och Sofia) hade sett filmen i förväg, men hållit den hemlig. Ögonblicket där man får se Ester i närbild och man får höra hennes namn för första gången - då gick det ett sus och "ååååh" hördes. Tårarna brände bakom ögonlocken.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov! Det här har varit ett fantastiskt år!

Vilka länder besökte du?
Grekland, Frankrike och Irland. Blev ovanligt mycket resande i år! Kul!

Bästa köpet?
Min och Simons lilla kompaktkamera som vi köpte i somras! Eftersom vi skulle bo på olika håll kändes det skönt att ha varsin kamera. Dessutom är ju en liten kompaktkamera smidigare än en systemkamera när man är på resa... t.ex hade vi inte kunnat ta mopedbilder i Frankrike lika enkelt!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massor av saker! Brorsdotterns födsel, systers bröllop, alla resor...

Saknar du något från år 2013 som du vill ta med till 2014?
Egentligen inte. Känns som att jag har det riktigt bra! Jag vet inte hur andra halvan av 2014 kommer se ut, men den första halvan kommer bli riktigt bra!

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat och inte ojat mig så mycket över studierna. Plus att jag önskar att jag visste hur man kopplade in mitt nes i tvn så jag kan spela mer. Nej, min superkoppling fungerade inte...

Vad önskar du att du hade gjort mindre?
Varit så fast i telefonen och ojat mig, som sagt.

Favoritprogram på tv?
Jag tittar inte så mycket på tv, utan det blir mest serier. Så, ja... årets bästa serier är Downton Abbey, Game of Thrones, 24 och Big Bang Theory.

Bästa boken du läste i år?
Har jag ens läst någon bok i år? Jo... det har jag väl? Jag har inte läst ut den än (jag vet, jag är inte den snabbaste läsaren), men En man som heter Ove är riktigt bra! Ser fram emot att jag är färdigutbildad och slipper läsa en massa artiklar och böcker. Det tar verkligen bort läslusten för mig! Det känns som att det enda jag gör om dagarna är att läsa och skriva...

Största musikaliska upptäckten?
Jag hittade min näsflöjt efter att den har varit borta i ett par år. Så fantastiskt instrument! Funderar på att beställa några och ta med till familjen på Island.

Min näsflöjt är gul!

Vad var din största framgång på jobbet?
Ehm. Ja. Jag har fått ha introdagar med två nya medarbetare i Iksupassningen. Men annars är det inte så märkvärdigt. Men annars är det väl att jag har klarat av studierna hittills!

Din största framgång på det privata planet?
Det är nog att jag och Simon har klarat av att vara ifrån varandra så länge! Inget bråk eller tjafs har vi haft heller, och det är väl också riktigt bra!

Största misstaget?
Jag kan inte komma på något. Haha! Eller, ja... fast det här låter ju mesigt, jag lyckades ju glömma min börs på en hatthylla på min praktikskola. Dessutom har jag råkat betala för två hårfäger när jag bara tog en (dumma självscanningspryl). Får återkomma när minnet blir bättre!

Var du gladare eller ledsnare jämfört med 2012?
Mycket, mycket gladare. Kan knappt fatta hur bra år jag har haft!

Vad spenderade du mest pengar på?
Resor. Nu hade jag ju den enorma lyxen att jag fick resan till Rhodos. Men jag har ju åkt till både Frankrike och Irland plus betalat Islandsresan.

Något du önskade dig och du fick?
Godkända betyg. En bra, ny lägenhet. Ett friskt syskonbarn. Ett bra år.

Vad gjorde du på din födelsedag i år?
Jag var tvungen att kolla bak i kalendern för att minnas... Jag sov här hemma i Piteå! Så fick äta födelsedagsfrukost med föräldrarna! Åkte buss tillbaka till Umeå, skippade föreläsning och shoppade loss på stan istället med Sara som personlig shoppare! Fick inte komma hem på ett par timmar, för Simon förberedde något. När jag väl kom hem möttes jag av en diskmaskin!! Började gråta av lycka. Sedan tror jag att vi tände ljus, drack te och såg 24. Mysig dag!

Det känns konstigt att fira nästa födelsedag i ett annat land utan någon familj. Men det ska nog bli bra ändå!

Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år ännu bättre?
Att slippa stressen med flytten. Det var inte bra för mitt stressotåliga sinne.

Vad fick dig att må bra?
Hela sommaren hemma med familjen. Då mådde jag riktigt, riktigt bra! Alla stunder med tända ljus, te och mys under en filt.

Vem saknade du?
Mina syskonbarn såklart. Nu under hösten har jag saknat Simon, och jag saknar alltid morfar.

De bästa nya människorna du träffade?
Ester! Annars har jag inte träffat så många nya... Alla barn jag har träffat i jobb och praktik har ju varit fina. Men Ester ligger i topp!

Mest stolt över?
Mina studieresultat och att jag klarade av särbolivet så pass bra som jag gjorde. Trodde att jag skulle ligga hemma och gråta varje kväll, och åka hem till föräldrarna varje helg. Faktum är att jag bara har varit hemma en helg på hela hösten!

Högsta önskan just nu?
Att jag blir klar med c-uppsatsen och att Simon blir klar med sina uppgifter. Och att vi slipper magsjuka!

Vad tänker du göra annorlunda i år?
Men allt! Känns som att den här listan är mer lämpad för den som lever på som vanligt. Jag kommer ju göra allt annorlunda!! Jag kommer ta examen, flytta utomlands och bo i en helt ny familj. Sen när jag kommer hem har Simon tagit examen och vem vet vad som händer då? Vi kanske får jobb i Uppsala eller kanske i Jokkmokk? Eller blir det kanske ett billigt hus i Piteå? Eller pluggar vi vidare och bor kvar i Umeå? VEM VET?

Musikhjälpen

Åh. Underbara vecka i december. Musikhjälpenveckan.

Förra året önskade jag en låt, blev uppringd och fick prata med en producent som sa att min låt hade plockats ut och att dom kanske ringer mig senare under natten. Jag sov den natten med telefonen i handen. Men inget telefonsamtal kom.

I år önskade jag samma låt, men den här gången tillägnade jag den till Simon som kämpar på med sina sista tentor i Dublin! Hade inte en tanke på att jag skulle bli uppringd, utan det var mest bara ett bra sätt att skänka pengar på.

Fem minuter senare ringer telefonen och det är en producent från Musikhjälpen! Jag fick prata med henne några minuter, svara på frågor och göra om allt jag gjorde för ett år sedan. Hon satte mig i låtlistan och poängterade att det inte alls är säkert att dom ringer, men om dom gör det så ringer dom mellan 17-04 under fredagen.

Jag hoppades såklart att dom skulle ringa, men hade inga stora förväntningar. Glömde tillochmed bort det under kvällen/natten. Och inget telefonsamtal kom.

Idag har jag jobbat mitt sista arbetspass. Kändes sjukt overkligt när jag gick därifrån för sista gången. Den konstiga känslan uppstår när jag inser varför jag slutar på mitt bästa jobb. Så märkligt det känns.

Efter jobbet åkte jag in till stan (där det var galet mycket folk!) och sjöng julsånger med min fina kör. Det var riktigt roligt och julstämningen smög sig på! Efter det sa jag hej då till körkompisarna, även det kändes märkligt. Det blir så verkligt att jag ska flytta när jag gör sådana definitiva saker... slutar på jobbet, slutar i kören, säljer tillbaka mitt busskort, iksukort och bibliotekskort...

Sedan väntade en lugn och skön hemmakväll i mammas stickade kofta och långkalsonger. Det gäller att passa på att vara ofin innan Simon kommer hem! Pratade i telefon med mamma, där jag bland annat berättade att dom inte ringde upp från Musikhjälpen.

Efter det satt jag i soffan och funderade på om jag kanske skulle ta och göra en tidig kväll... Sätter tandkräm på tandborsten när jag hör min mobil vibrera. Tänker att det kanske är mamma som glömde säga nåt. Ser att det är ett 040-nummer och mitt hjärta stannar för en halv sekund.

"Hej Jenny! Det är Malin från Musikhjälpen. Du hade väl en önskning som hamnade i låtlistan igår?"
"Men hej! Oj. Ja... hehe... det hade jag!"
"Du, jag undrar om du skulle kunna vara med i radio och prata med Emma och Kodjo..."
"Ja, men självklart! Jättegärna!"
"När kan vi ringa dig som senast?"
"Det spelar ingen roll! Jag kan vara vaken hela natten."
"Men du... oj... kan du vara med nu efter nästa låt?"
Rejäl sväljning och jag svarar: jaaaa....

Sen fick jag sitta och lyssna på låten som spelades, fick även prata med Emma Knyckare lite innan jag kom med i sändning. Hon sa "nu är det en minut kvar, så häng kvar" och jag såg ut ungefär såhär:

Skickade tre sms via datorn till mamma där jag skrev i lätt chock:
"Musikhjälpen NU!!!"
"Är i telefonen nu"
"Svara inte :)"

Sen fick jag prata med Emma igen och denna gång även Kodjo. Dessutom hörde jag ju ljud från alla andra mikrofoner i buren, så jag hörde typ tre röster samtidigt. Det var nervös, spännande, overkligt men framför allt SUPERROLIGT!!! Fick höra min låt spelas och jag la på telefonen. Hade svårt att fatta vad jag egentligen hade varit med om de senaste tre minuterna.

Vad sa jag egentligen? Hur lät jag?

Hände det verkligen? Eller drömde jag?

Efter några få sekunder (som kändes som sju minuter) insåg jag att JA, det hände! Min låt, tillägnad Simon, spelas just nu. Efter låten tog slut pratade dom om "ljuvliga Jenny och hennes alldeles egna Simon, fästman" och då såg jag ungefär ut såhär:

Halv åtta hos mig

Jag och några tjejkompisar har haft en väldans mysig sak som har pågått under ett antal veckor i höst! Vi har kört Halv åtta hos mig. Ni vet det fantastiska programmet med Helge Skoog och vanliga människor som bjuder på middag? DET kör vi! Med röstning och hela köret!

Vi är fem tjejer, och jag var fjärde personen ut. Igår var det alltså dags. Men låt mig först spola tillbaka till måndagkväll!

Jag var fortfarande kvar i Piteå, men skulle åka till Umeå på tisdagsmorgonen. Så jag passade på att sova hos min fina syster och hennes make, eftersom dom bor bara fem minuters promenad till busstationen. Väldigt mysigt! Vi pysslade på och jag lärde systra mi att göra den där pappersstjärnan som jag har visat.

När jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag att jag hade en chokladbit på kudden! Sicken lyx!

I tisdags åkte jag alltså till Umeå. Kom hem vid tolv, käkade lunch och sedan drog jag mig vidare till Ersboda för att storhandla! Och tacka vet jag Maxi! Inget ont om Coop, men jag har handlat där färre gånger än antalet fingrar på en hand. Maxi har jag ju handlat i de senaste tre åren. Det som skulle ta 25 minuter på Maxi tog 1 timma och 10 minuter på Coop... Missade bussbiljettsövergången (så jag kan åka  hem på samma biljett) med 3 minuter!

När jag kom hem förberedde jag efterrätten till Halv åtta (som var på onsdagen), städade, packade upp... sedan kl. 19 åkte jag iväg på julfika med barnpassningsgänget! Känns lite sorgligt att sluta... Har mitt sista pass på lördag. Sara, som ska ta efter mig, följde med hem och vi slappade en timma. Sedan tog vi bussen in till stan och mot bion! Vi hade bokat biljetter till The Hobbit 2-premiären som började 23.59. Men, filmen började nog snarare 00.25... Kändes lite märkligt att vara så trött, men ändå inne i en film. Hade vi varit hemma hade jag somnat, dreglat och kanske tillochmed snarkat. Jag ska erkänna att jag nickade till två gånger, men det var verkligen nickningar. Ni vet, huvudet faller fram och man blir klarvaken! När bion var slut promenerade gled vi hem på isen till Sara och vi stupade i sängen (jag sov där eftersom bussarna hade slutat gå/för snål för taxi/det var halt!). Minns att jag kollade på klockan när den var 04.10.

Efter ett par få timmar sömn vaknade vi, åt mysfrukost och sedan traskade jag in till stan. Köpte några julklappar. Bland annat till Emi och Lily (småflickorna i familjen som Simon bor hos) som ska få bilderböcker med " Do you know Pippi Longstocking?" och "That boy Emil". Såg även att "Children in the noisy village" fanns och undrade vad det var för bok... tills jag insåg direktöversättningen! Bullerbyn... Har aldrig tidigare reflekterat över att det ska vara bullrigt i den byn! Haha!

När jag kom hem började jag dagens stora projekt - Halv åtta hos mig (som egentligen är klockan 19). Jag flyttade matbordet, dukade, putsade besticken, städade, lagade mat och lyssnade på musikhjälpen. Väldigt mysigt! Jag var duktig och diskade eftersom, så när själva middagen startade hade jag bara en långpanna och en gryta att diska.

Det började inte så bra. Mascarponeosten som jag hade på förrätten smälte, vilket den inte skulle... Sedan när jag skulle öppna vinflaskan till varmrätten så gick korken av på mitten! Efter lite fix fick jag upp den! Pannacottan till efterrätten hade inte stelnat, trots 24 timmar i kylskåpet. Sedan fick jag inte upp korken till efterrättsvinet! Den satt som... ja... som en kork! Vi turades om att testa, men den gick verkligen inte att rubba! Tur nog hade jag köpt två flaskor, så den andra fick vi upp.

Enda bilden jag tog... på dukningen innan finbesöket kom! Hade gjort bordsplaceringar med pepparkakor och kristyr. Tänkte ta röda äpplen och stansa ut så jag kunde sätta i värmeljus, men såklart glömde jag att köpa äpplena. Fick fungera med vanliga ljushållare istället.

Det hade kunnat gå bättre matlagnings- och vinmässigt, men själva kvällen var jättetrevlig! Det är så himla bra! En gång i veckan träffas vi, äter sjukt gott och har trevligt. Perfekt också att nu under hösten få slippa laga mat en gång i veckan och istället promenera till en vän och få serverat trerätters! Rekommenderas!

På tisdag har vi finalkvällen. Då ska vinnaren presenteras. Spännande! ...och då är Simon hemma! Wiho!

P to the iteå

Yo!

Nu är jag äntligen hemma i kära Piteå igen! Har inte varit här sedan i somras, och det har hänt en hel del här i huset sedan sist.

Det är en speciell känsla att vakna, höra mamma och pappa pyssla på där nere, kliva ner för den kalla trappen och sedan äta frukost medan det är kolsvart ute. Pappa konstaterade att det var flera år sedan sist jag var hemma, åt frukost tidigt en morgon på en vintervardag och alla har sitt att göra under dagen. Väldigt mysigt och nostalgiskt.

Halv nio satte jag mig, redo (?) för en ny pluggdag. Jag öppnade dokumentet. Kom på att jag inte har kollat om det har kommit några nya caches sedan sist... det hade det. Oh - en spännande mystery! En minut senare sitter jag med bibeln och slår upp bibelord och försöker lösa mysteriet. Så var det med den pluggdiciplinen!

En käftsmäll senare satte jag igång, och jag måste säga att jag var varit duktig den senaste timman! Har skrivit om metoden, och det känns faktiskt ganska bra. Hoppas bara jag inte behöver göra om den så mycket ;)

Jag har lovat mig själv att plugga tills pappa kommer hem från jobbet som inte är alltför sent. Men... jag är ju gäst här, och en gäst bör ju göra rätt för sig... så... jag måste överraska mamma och pappa med chokladbollar. Så... hehe... jag är väl helt enkelt tvungen att göra några nu innan dom kommer hem. Hoppsan, så tråkigt.

Men säg inget till mamma och pappa!

Med bara två veckor kvar...

...har jag insett att jag faktiskt fungerar ganska bra på egen hand. Igår gjorde jag tillexempel en maträtt som jag aldrig tidigare har gjort! Jag utgick från ett recept, men ändrade lite så det passade mina ingredienser - och det blev bautagott!!

Så här ger jag mitt egna recept på:

Jennys linsgryta!

* 1 hackad gul lök
* 1 pressad vitlöksklyfta
* 1 röd paprika i bitar
* 2 kartonger med krossade tomater (á 500gr)
* 1 dl vatten
* 1 kartong linser
* 1 grönsaksbuljongtärning
* Sambal oelek, cayennepeppar, chili eller nåt annat starkt
* Chorizo

Så här göra du sedan:

Stek lökarna i olja i en gryta eller stekpanna med hög kant. Lägg i paprika, krossade tomaterna, linserna (som är avsköljda), vatten och buljongtärningen. Låt koka i ca 10 minuter. Krydda med det starka och ev lite salt. Skiva chorizon i slantar som du steker i en annan stekpanna med olja.
Servera!

Superenkelt! Jag åt det till middag igår, lunch idag och det räcker nog till minst två portioner till... Vill man så kan man ju äta linsgrytan utan chorizo, eller byta ut mot nåt vegetariskt alternativ om man inte vill äta kött. Tror rätten hade höjts en aning om man hade haft ett gott bröd till... typ grekiskt lantbröd eller så. Mmmm-mmmmh!

Jag har ju glömt att berätta om mina bioupplevelser! Jag var faktiskt lite nervös när jag gick mot bion, helt ensam och tyst. Men i entrén så träffade jag på två stycken ur min kör, och det visade sig att dom skulle på samma film! Så jag pratade med dom ända tills vi gick in i salongen, och efteråt pratade jag med dom igen. Så jag blev ju inte så ensam som jag hade tänkt mig. Men jag fick frågan jag hade gruvat mig för: "vem är du här med då?"... "eeh... ja... jag är här själv... hehe... men jag har kompisar... egentligen!". Kändes väldigt ensamt när de enda gångerna jag har träffat dom här två är när jag har varit ensam. Men dom tyckte att jag var modig och så, så jag fick sträcka lite på mig.

Men det var faktiskt ganska skönt. Jag upplevde det som att jag var mer fokuserad på filmen än vanligt (kan ha varit för att filmen var bra). Men jag gillar ju sällskap, så jag gillar att gå med folk också. Men att gå ensam är inte längre läskigt!

Sara ringde igårkväll och frågade om jag ville med på biopremiären av Hobbit, så om en vecka ska vi se bio mitt i natten! Känns spännande! Sen i morse såg jag att Prisoners är en av veckans studentfilmer, så jag frågade Sara om vi ska se den... så redan ikväll ska jag och hon göra dejt i biosalongen!

När jag berättade det här för Simon så var hans reaktion "men bionörd!". Hehe. Ja, jag gillar bio. Det är kvalitetstid för mig! Lägger hellre pengarna på en biokväll än en utegång, kläder eller middag på stan.

Och om två veckor är Simon hääääär!! :D Jag längtar nu!! Snälla, snälla, öka takten på tiden!

Underbara barn

Igår återvände jag till skolan där jag har gjort praktik. När jag gick över skolgården såg jag hur några vinterpåklädda barn sprang mot mig och ropade "Jeeeeeeennyyyyyyyy!!!", "Kolla, Jenny är tillbaka, huuurraaaa!!". Sen fick jag kramas i flera minuter. Till och med en pojke som var lite emot mig under praktiken kramade mig och sa att jag var saknad. Sedan träffade jag på min gamla handledare som gav mig en stor kram.

Jag gick in i personalrummet och möttes av några "men hej, är du tillbaka!" och "så kul att se dig igen", men sen tog det stopp. Många noterade inte ens att jag fanns i rummet. Jag är mycket väl medveten om att lärare har mycket i huvudet, men nog kan man väl ändå känna igen en som har gjort praktik i tre års tid och ganska många vikariat? Eller åtminstone säga hej, även om dom inte känner igen mig? Kanske vågade dom inte?

Hur som helst var det en fröjd att få träffa alla små elever igen. Några hade fått tänder där de tidigare hade gluggar. En hade växt säkert en decimeter.

På kvällen var det dags för mig att jobba i barnpassningen. Jag var på ett strålande humör och bestämde mig för att pyssla lite innan de inbokade barnen kom. Jag måste säga att jag är lite imponerad av mig själv:

Jag gjorde alltså en julstjärna! 6 a4-papper, lite lim och sen en tejp istället för ett snöre! Funderar nästan på att göra en att ha hemma också. Jag hann också vika lite askar. Jag har blivit helt beroende av det! Nu går det per automatik och jag behöver inte tänka så mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av alla askar, men jag antar att det kommer bli lite förvaring av smycken, julklappsinslagningar och annat smått och gott.

Sedan kom det några barn, och jag måste säga att gårdagens arbetspass var nog det roligaste jag har varit med om! Vi skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Vi vek pappersflygplan och hade diverse tävlingar. Min rymdrejser (ja, den hette så) gjorde en fin piruett innan den fastnade i taket! Sedan kom föräldrarna och barnen sa "neeej, jag vill stanna!" och jag ville faktiskt också att dom skulle stanna. Vi hade ju så kul!

Härliga, underbara barn!

Snart ska jag sätta igång med transkriberingen inför uppsatsen. Sakta men säkert. Om en vecka har jag precis haft mitt 50%-seminarium, vilket innebär att jag ska vara halvvägs klar med uppsatsen. Det är svårt att uppskatta hur mycket jag har gjort, men det känns helt okej. Efter seminariet tänkte jag åka hem till föräldrarna och ladda batterierna! Om jag finner arbetsro tänker jag stanna där nästan en vecka. Sedan ska jag jobba mina två sista arbetspass, sjunga en sista gång med kören och sedan hämtar jag Simon från flygplatsen!

Hurra!