Jag hämtade moppen och skurhinken, stod i duschen och fyllde hinken. Funderade på om jag verkligen behövde så mycket vatten, men beslutade till slut att fylla hela hinken. Tio liter.
Jag skurade och skurade. Trivdes ganska bra i min knälånga kjol, barfota och mitt huckle på huvudet. Då jag står mellan hallen och köket händer dock det som inte får hända. När jag vrider ur moppen tippar hinken till och i mitt försök att räta upp hinken tippar jag över den på andra sidan. Tio liter vatten rinner ut...
Det är på så sätt man inser hur mycket tio liter egentligen är.
Igår for jag, Tomas, mamma, pappa och Nils till Havsbadets lekland. Jag och Tomas sprang omkring med Nisse, klättrade upp och ner, åkte rutschkana och balanserade på stockar. Det är inte helt lätt att springa omkring med ett barn som inte ens är 2 år än, på ett klätterställe som är gjort för barn i 7 års-åldern. Inte lätt för varken en 2-åring eller 22-åring.
När vi hade lekt ett bra tag stannade vi för att äta lunch. Då gjorde Nils så jag höll på att kvävas och kräkas på samma gång. Ja, av skratt alltså. Det som hände var att han var otroligt trött och höll på att somna. Tillslut lägger han överkroppen på bordet och liksom vilar i sina armar. Jag tar en stor klunk vatten samtidigt som Tomas säger "antingen är Nisse full eller så sover han" och EXAKT när Tomas har sagt det klart reser sig Nisse upp med världens smile och brister ut i "lilla lilla akta dig!". Det går inte riktigt att förklara, men det såg så hysteriskt roligt ut. Jag, med hela munnen full av vatten, börjar tokskratta. Jag känner hur vatten rinner ner i luftstrupen och när jag skrattar/hostar så börjar det rinna ut vatten ur näsan. Det var en så konstig situation jag hade hamnat i att jag började skratta ännu mer, vilket leder till panik. Ska jag fokusera på att få upp vattnet ur luftstrupen eller vattnet som rinner ur näsan?
Ja, jag vet inte riktigt vad som hände, men på något sätt lugnade allt ner sig. Fast jag har fortfarande träningsvärk i halsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar