Trots två fulla bussar (ordinarie och extrabuss) fick jag och Simon sitta bredvid varandra. Ganska nära oss satt en mamma med två barn ~5-6 år. Då och då fick vi höra flickan sjunga med sin späda stämma. Det blev allt från Veronica Maggio till melodifestivalen. Några i bussen blev irriterade, men jag och Simon log och njöt varje gång flickan satte igång med sjungandet.
I Skellefteå skulle ungefär 30 personer stiga på de redan överfulla bussarna. Det ledde till att de fick ringa "bussakuten" och beställa in en ny buss. För att inte lämna resenärerna så väntade vår buss på att extrabussen skulle komma. Då blev vi försenade 20-30 minuter. Chauffören var smart och bad oss plinga på stoppknappen när man skulle av, så slapp han köra in i vissa byar. Tack och lov var det ingen som skulle av vid småhålorna, så vi kunde åka raka vägen till Umeå. Istället för en bussresa som skulle ta tre timmar och tjugo minuter så var vi framme efter bara tre timmar.
Vi kom hem till en iskall lägenhet. Termometern (som låg på köksbordet, långt ifrån ett fönster) visade 17 grader. Brr. Blommorna som hade fått fira jul på barbordet har aldrig sett så fina ut som nu, efter drygt två veckor utan vatten eller omtanke. Efter ett toalettbesök tog vi en cykeltur till Maxi och storhandlade. Det kändes skönt att vara tillbaka till "vår" affär. De gånger jag har varit på mataffärer i Piteå har jag känt mig så vilsen...
Jag minns bland de första gångerna vi handlade på Maxi. Allt var så stort och enormt. Vi tappade bort varandra och fick ringa varandras mobiler och bestämma en mötesplats för att hitta tillbaka till varandra. Tur att vi hade mobiltelefoner! Jag kan föreställa mig hur röda mina kinder skulle vara om jag var tvungen att gå till informationsdisken och be dom säga i högtalarna "Jenny, 19 år, har tappat bort sin pojkvän. Pojkvännen - vänligen uppsök informationsdisken, Jenny är orolig".
De första gångerna vi handlade på Maxi tog det minst en timma för bara några enstaka basvaror. Nu avverkade vi en storhandling på en halvtimma. Vi lastade upp påsarna på cykelstyrena och vandrade hemåt. Halvvägs så går ena handtaget sönder på min ena påse. Vi lastade runt varorna, la några i cykelkorgen och vips så var vi på väg hem igen.
Direkt vi hade packat upp varorna så tog vi på oss ytterkläderna och tog en rask promenad till Nydala där vår katt var. Vi har en snäll vän som skjutsade oss hem och Disa hittade snabbt igen sin favoritplats i lägenheten. Lägenheten var fortfarande kall, så vi kokade massor av te och tände ljus i hela lägenheten. Simon satt i köket och pluggade medan jag sov en film i soffan. Det känns bra att vara hemma igen. Hemma i Umeå.
Här kommer två bilder från en härlig vinterdag. Jag minns inte när det här var, kanske tre år sen? Härligt var det iallafall! Hoppas på fler dagar som denna i vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar