LöNi *

Jag ställde upp i pappersflygplanstävlingen. Det var två deltävlingar:
1. Flyg så långt som möjligt
2. Ha flygplanet svävande i luften så länge som möjligt

Det gick inte så otroligt dåligt för mig... jag kastade ungefär 13 meter, och det var klart mycket bättre än majoriteten :) Den andra deltävlingen var jag inte med i, jag kände att jag hade gjort tillräckligt :) Desto bättre gick det för Simon som kom tvåa i båda tävlingarna. Han kastade 16 meter och hade den svävande i 5.8 sekunder! Tyvärr räckte det inte... Men en kille slog svenska rekordet i att ha planet svävande i luften - 8.20 sekunder! Om ingen klår det rekordet så får han åka som Sveriges representant till Salzburg och tävla i VM. Inte illa kastat! Tv4 Västerbotten var där och filmade lite, så om ni vill se två snyggingar vika pappersflygplan så får ni kolla in det på Tv4 Play (det sändes i torsdags, 22.30).

Efter pappersflygplanskastningen for jag vidare till Iksu för att börja mitt nya jobb. De första två veckorna kommer vi vara dubbelbemannade, för att senare jobba ensamma. I torsdags jobbade jag med en gammal kurskamrat, så det var trevligt. Vi hade inga barn de första timmarna, så vi pratade, pysslade på med namnlappar och sånt, och hade det ganska lugnt. Men sedan kom det barn... Inom en kvart hade vi sex söta barn, så vi såg på film, byggde lego och spelade spel. Sedan kom föräldrarna och vi slutade. Det känns som ett toppenjobb!

Igår hade jag tänkt sitta på biblioteket hela dagen lång, men på torsdagskvällen ringde de från min praktikskola och de frågade om jag kunde tänka mig att vikariera i en förskoleklass. Så igår fick jag leka med ännu mer barn. Jag byggde lego, lekte StarWars, ritade, var ute och tjänade pengar. Tyvärr kunde jag ju inte plugga som jag hade tänkt, så nu sitter jag här på biblioteket en lördagsförmiddag och ska skriva tills fingrarna blöder. Typ. Eller åtminstone till klockan fem.

Förresten, kortisonkuren är ett mirakel! Allt eksem är borta, nu har jag bara kvar ärr som förhoppningsvis bleks i takt med tiden. Jag tänkte ta ett foto för att visa er, men det syns inte hur fint det är, så jag väntar tills jag kan visa er på riktigt. Jag blir lite irriterad när jag tänker "varför gick jag inte till en läkare tidigare?" och "varför skrev inte läkarna som jag har träffat ut den här salvan på en gång?", men, man blir inte lyckligare av att vara irriterad!

Ha en fin lördag och njut av våren!


*Förklaring till rubriken: Igår fick jag en teckning av en flicka i förskoleklassen. Hon frågade efter mitt namn, sa stolt att hon kunde skriva det och gav mig sedan en teckning där det stod LöNi. J:et var bak och fram, mitt uttal av "e" låter tydligen som "ö", ett stort N och till sist ett i. Jag blir så lycklig av barn!