Plingeling

En illustration av Jan Stenmark får visa mina känslor som jag hade idag när jag, ganska stressad, cyklade mot Universitetet och försökte sick-sacka mellan alla människor som struntar i gå-på-vänster-sida-regeln och upptäckte att min ringklocka hade gått sönder:

 Min ringklocka har gått sönder, men jag kör hellre på folk än säjer "plingeling"

När jag bodde i Piteå använde jag nästan aldrig ringklockan. Jag minns inte ens att jag hade en. Huvudanledningen till varför jag aldrig använde den var förmodligen för att det inte var så mycket folk ute på cykelvägarna. Under en cykeltur till stan (en sträcka på ca fem kilometer) mötte man ungefär tio medtrafikanter. De man mötte höll sig på sidan om vägen och de grupper som var fler än tre personer gick aldrig på bredden. Här i Umeå har jag knappt hunnit till Ålidhem innan jag har mött tio personer. Dessutom verkar Umeåborna helt ha glömt bort att man ska gå på vänster sida och inte flera personer i bredd.

De som lyckas irritera mig, oavsett om min ringklocka fungerar eller ej, är föräldrar med barnvagn. De ska gå bredvid varandra, eftersom båda vill se barnet. Ska de irritera mig ännu mer har de ofta med en hund som får springa bredvid vagnen, löst kopplad. Hur ska man ta sig förbi dom här? Plingar man så väcker man kanske barnet. Hostar man kanske man verkar förkyld, och förkylda människor är livsfarliga för bebisar. Man har inte plats att cykla förbi, så jag har två alternativ:
1. Cykla i deras långsamma gångtakt.
2. Cykla ner på bilvägen och trängas med lastbilar, taxibilar, bussar och andra galna bilförare.

Kompisgäng som går i bredd, gestikulerar vilt, någon går med en cykel och en annan skriver ett sms - dom är också riktigt irriterande!

Idag skulle jag cykla förbi ett gäng snygga tjejer, med högklackat, superstylat hår, pälsjacka och skrika röster. De var fyra stycken som gick i bredd och jag kom susandes bakom dom. Det var nerförsbacke och jag var som sagt stressad. Jag tryckte på ringklockan men inget ljud kom. Jag tryckte ännu hårdare och försökte bromsa. Bakdäcket låste sig och jag tvingades ner i diket. Jag råkade nudda en tjejs arm med mitt styre, varpå jag får höra "amenasså, ser'e för liksom!". Lite generad tänkte jag tanken att jag skulle ha sagt "plingeling", men det kändes inte riktigt rätt, inte som jag. Dessutom tycker jag att tjejerna skulle ha hållt sig på vänster sida och inte blockera hela vägen.

Nej, jag cyklar faktiskt hellre på folk (eller ner på vägen/diket) än säger plingeling.