24... eller 21?

Kvällarna hos Marksson (eller Perlund, välj själva) brukar se ut som följande:
Äta middag och se lite 24. Fastna i 24. Upptäcka att klockan har passerat 23, vilket är alldeles för mycket, och det blir släpning till sängen.

En kväll i veckan som var, var dock lite annorlunda. Jag satt och skrev lite på att skolarbete och Simon slötittade på tvn. Klockan var nästan 21 och jag började bli klar med skrivuppgiften:
Jag: "Simon, jag är snart klar... ska vi se ett 24?"
Simon (kollar på mig som att jag är dum i huvudet): "Orkar du det!? Alltså, nä... jag orkar inte. Jag ska gå och lägga mig"

Sedan gick han och borstade tänderna, och en stund senare gick han och la sig. Jag var lite smått förvirrad, för han har nog aldrig gått och lagt sig före 21.30... och nu gjorde han det frivilligt! Nåväl, jag satt kvar vid datorn och nöjessurfade lite när jag plötsligt hör:
Simon: "Jeeeeennyyyyy! Aaaaah.... men... åååååh!"

Jag springer till sovrummet och tror att han har ramlat, brutit benet eller nåt sånt. Men nädå, han ligger nedbäddad i sängen.
Simon: "Alltså, är klockan bara 21.15?"
Jag: "Eeh... ja?"
Simon: "Haha, men åh. Jag trodde att klockan var över tolv!"
Jag: "Va? Hur kunde du tro det?"
Simon: "Men inte vet väl jag. Tiden går ju fort framför tvn, och på den stod det att klockan var 23.45 och då frågade du om jag ville se 24... Men jag trodde du var knäpp. Aldrig att du skulle hålla dig vaken..."

Så. Klockan på tvn går alltså fel. Men det gör inget - ibland kan det nästan vara bra! En liten stund senare kröp jag ner i min säng och det kändes så skönt att somna innan klockan var 22!