Spontanitet

Ibland önskar jag att jag var mer spontan. Både när det gäller stora och små saker. Men att bara önska gör ju ingen skillnad, så jag har därför bestämt mig för att försöka göra en skillnad i min spontanitet.

Så. Jag lyssnar varje dag på Christer i P3. Och då menar jag varje dag. Kan jag inte lyssna under direktsändning så lyssnar jag på podden sen. Men jag har aldrig vågat ringa in. En gång smsade jag, men det var knappt att jag vågade det.

Igår kom jag hem från skolan 14.50, och då hade programmet varit igång i 50 minuter. Jag slår igång radion och hör att de säger "idag pratar vi apropå saker som händer då man tränar... ring in till oss!". Så utan att tänka plockar jag upp telefonen, knappar in telefonnummret jag kan utantill och efter bara en signal svarar producenten. Min puls steg rejält. Efter ett par minuters prat med henne så frågar hon om de kan ringa upp mig senare... men hon lovar inget. 

Jag hamnade i ett slags chocktillstånd. Vad hände? Jag ringde in till ett radioprogram! Medan jag försöker få tillbaka medvetandet så ringer min telefon!

Helt plötsligt pratar jag med Christer och Morgan - mina två favoritprogramledare! I radio!! Helt sjukt!! Det kändes som att jag lyssnade på dom i radio som jag brukar, men med den konstiga känslan av att de svarade mig. De ställde frågor till mig och de lyssnade på mitt svar!!

Det hela kändes så konstigt. Och jätteroligt! Men jag var i ett slags chocktillstånd hela kvällen. För det första trodde jag inte ens att jag skulle komma fram. För det andra så trodde jag inte att de skulle ringa tillbaka. Och för det tredje trodde jag aldrig att jag skulle våga ringa!!

Vill ni lyssna kan ni klicka här! På höger sida finns det gamla poddar. Om ni lyssnar utan musik så spola fram till minut 33, för där någon gång kommer jag in! Hihi!

En annan spontan grej jag gjorde igår var att jag greppade saxen. För första gången i mitt liv klippte jag hår!!

Vi båda var nervösa. Och när jag hörde att Simon var nervös blev jag ännu mer nervös, och när jag blev nervös så blev han nervösare... och så fortsatte det resten av klippningen. 

Visst, det är inte perfekt. Men det var som sagt första gången jag klippte hår!!

Jag kan säga att jag sov gott i natt.