Vår Disa är fin på så många sätt!
Då vi lägger oss för natten så springer hon till vår säng, hoppar upp och går fram och tillbaka mellan oss. Hon väljer den som kliar mest. Om den som kliar blir sömnig så går hon helt enkelt till den andra av oss... När hon märker att både jag och Simon håller på att somna så tränger hon sig ner mellan oss och oftast ligger hon där i flera timmar.
Om jag är ledsen eller bara har en dålig dag så brukar hon komma och mysa, det gör hon ofta varje dag, men när jag behöver mys ännu mer så brukar hon se till att jag känner mig riktigt omfamnad, speciellt runt huvudet och bröstet.
När hon bara står eller sitter på golvet och någon av oss säger hennes namn på ett speciellt sätt: Diiiisaaaa så far svansen rakt upp som en pil och hon kommer springandes till den som ropade.
Eftersom vi har en egen ingång nu har vi tänkt låta henne gå ut. Men, hon verkar inte våga. Då vi lämnar dörren öppen så sitter hon vid tröskeln och tittar ut. En gång tog hon med ena tassen ett steg över tröskeln, men på en sekund hade hon sprungit in i lägenheten och gömde sig under sängen.
När hon vill ha godis så tittar hon länge på oss. Lägger huvudet lite på sned. Lägger en tass i vårt knä. Om inte det fungerar så jamar hon lääänge. Mjaaaaaaaaaaaaaaaaaau.
MEN
Vår katt är inte särskilt fotogenisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar