För ett par dagar sedan satt jag i soffan och kollade på säsongsavslutningen av Game of Thrones säsong 3 (så bra!!!) när jag kände hur det panikkliade i mitt vänstra knäveck. Jag var verkligen tvungen att klia mig just där exakt _NU_!
Jag orkade ju inte ställa mig upp och dra ner byxorna, det är ju alldeles för jobbigt, så jag drog helt enkelt upp mitt vänstra byxben så långt upp det gick. Åh, så skönt att få klia!
Sen skulle jag dra ner byxbenet igen, men där tog det stopp. Det gick verkligen inte att dra över vaden. Jag började svettas. När jag svettas sväller jag upp, och ni kan ju tänka er att det blev ännu svårare att dra ner byxbenet. Jag tänkte att jag kunde dra upp byxbenet dit jag hade det tidigare, när jag kliade, och sen när jag har lugnat ner mig kan jag dra ner byxbenet. Men det gick inte heller! Den hade fastnat under knävecket, fast ändå över vaden. Det gick inte att rubba.
Simon kom till undsättning. Jag la mig ner i soffan (halvt skrattandes, halvt i panik), lyfte upp benet och Simon stod upp och försökte dra i byxbenet. Men det GICK inte!! Jag blev ännu mer stressad för det började göra ont, och min vad svällde mer och mer. Jag skrek samtidigt som jag grät av skratt. Det här var så otroligt overkligt fast verkligt på samma gång.
Tillslut kom Simon på idén att jag skulle ta av mig byxan och på så sätt dra av byxbenet avigt. Vilken bra idé! Tills vi insåg att det inte heller gick! Så där låg jag i soffan med byxorna neddragna förutom vänstra, aviga byxbenet som satt fast kring min vad, skrikskrattandes samtidigt som Simon drar allt vad han kan för att få av mig byxorna.
Tillslut sa det ploff och Simon stapplade baklänges och jag pustade ut. Jag var fri!
I onsdags satt jag vid olika resesidor och drömde mig bort. Den kommande veckan är vi båda lediga (första gången sedan... ja... längesen) och vi borde verkligen hitta på något innan vi skiljs åt! En weekend i Rom? Lycksele? Tre-rätters på en finrestaurang?
Jag satt och kollade in sista-minuten-resor och frågade Simon vart han ville åka. Han sa Paris, men det skulle kosta över 12000 för oss båda. Lite väl dyrt. Rom då? Samma där. Men... Venedig då? Ja, ni kan ju tänka er.
Sen kom jag på det! Jag sa till Simon "men vi ska ju åka till Antibes!" och han tittade på mig med stora ögon och sa "men självklart!". En timma senare hade vi bokat och betalat resan. Så på måndagmorgon åker vi!! :D Så sjukt spontant för att vara mig! Kan inte förstå att vi är i Nice om två dygn! Så härligt!!
Vi har inga speciella planer (det ska vara åskoväder hela veckan enligt smhi), men det ska vara mysigt att få vandra bland gränderna, säga bonjour och bonsoir till fransmän, äta crêpes, dricka vin på takterassen och umgås med svärmor. Någon cache ska vi nog också hinna med!
Salut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar