100 dagar

Det här är så sjukt att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Jag tror jag helt enkelt skriver det rakt av. Håll i er nu:

Om 100 dagar har jag min lärarexamen!

Jag startade ju den här bloggen när jag skulle flytta till Umeå och börja lärarutbildningen, och nu är jag snart klar! Det här är så konstigt att jag inte vet vad jag ska göra med alla mina känslor.

Jag vill dansa av glädje samtidigt som jag vill att de ska lägga på ett extra år, så jag har lite kvar av karamellen.

Om 100 dagar står jag på egna ben, redo för nya äventyr. Om 106 dagar flyttar jag till Island. Känns skrämmande.

Igår skrev jag ju att jag var i en förvirrad period, och idag märktes det väldigt tydligt. När jag kom till skolan fick jag tillbaka min börs. Och mina vantar. Och mössan. Min handledare berättade om nästa lektion och fem minuter senare kom en annan lärare och frågade vad som händer kommande lektionen... Det var blankt. Jag hade inte en blekaste aning.

Det var lite skrämmande. Okej att jag glömmer saker (men jag får aldrig mer glömma börsen!) här och där, men jag vill inte vara en sån som glömmer vad folk säger. Speciellt inte när det gäller viktiga saker.

Efter skolan for jag en liten sväng på stan och köpte en ny duk. När jag skulle betala så säger kassörskan "du... ehm... jag tror det går lättare om du försöker med ditt visa istället för körkortet...". Helt plötsligt matchade jag min röda halsduk lite väl bra.

Min syster och hennes man kommer hit i helgen för att husera lite, och jag blev för en stund väldigt osäker på om det var i helgen eller nästa helg. Så jag slänger iväg ett sms till henne. Lite senare berättar jag för en kollega i personalrummet om min virrighet och vår konversation följer som sådan:
Jag: "på fredag kommer min syster. Tror jag"
Kollega: "Imorgon alltså?"
Jag: "Haha, nej. På fredag"
Kollega: "Ja, imorgon. Det är torsdag idag"
Jag: "Försök inte lura mig! Jag har koll på att det är onsdag. Eller vänta nu. Tisdag. Det är tisdag idag, det är jag säker på!"
Kollega: "Skojar du nu, eller är du verkligen såhär virrig?"

Usch. Känns lite som den där gången jag trodde det var 2011 i flera veckors tid, fast det egentligen var 2012. Allt är så förvridet. Som att sanningen inte är sanning och att allt är en komplott för att se hur jag reagerar, lite som Truman Show.

Jenny Show - Följ med på experimentet där vi undersöker hur lång tid det tar innan en helt vanlig tjej tappar greppet om verkligheten och blir en crazy-cat-lady. Sänds dygnet runt!