Nöjd.

Just nu är jag så sjukt nöjd över mig själv. På tisdag ska min examinationsuppgift in, men jag är klar redan nu! Och det är bara onsdag!

Disa är lämnad hos kattvakten (haha, det låter så sjukt opersonligt att kalla henne för kattvakten. Men det är inte menat så), resväskan är framplockad och så är även passet. Imorgon ska jag antingen ta en sovmorgon eller stiga upp tidigt och träna. Nu när jag har så mycket tid över! Efter det väntar en grupptenta som ska redovisas (vi är snart klara med den, så det hinner vi fixa bara någon timma innan redovisning), sista tvättning, städning, packning och sen en tidig sängläggning.

SEN ÅKER JAG!!

Åh. Jag tror jag spricker av längtan. Jag är så nervös!! Det känns som att jag ska på en första dejt med en kille jag är så kär i. Vad ska jag säga? Tänk om jag får svettringar under armarna? Åh. Jag får inte glömma tuggummi!

Det här är det längsta vi har varit ifrån varandra. 50 dagar är det sedan jag vinkade av honom på flygplatsen. "Bah. Det är ju ingenting" tänker säkert vissa av er. Men det är en lång tid när man har spenderat de senaste sex åren och fyra månaderna alltid i närhet av varandra.

Det har ändå gått bra här hemma. Lite tomt och ensamt har det varit ibland. Speciellt när jag har haft en jobbig dag eller mensvärk. Dagar då jag har varit i behov av en Simonkram där jag får hålla om hans midja och borra ner mitt huvud under hans arm, medan han håller sina armar runt hela min överkropp och jag känner mig så trygg som det bara går. Men det har ändå gått fort. Hälften är nu gjord, och det brukar ju alltid vara den andra hälften som går fortare... sägs det. I början hade jag ju min praktik som tog upp 97% av mina tankar. Nu kommer jag ha c-uppsatsen, och även om den kommer ta mycket av mina tankar så kommer det nog mest bestå av ångest.

Nej. Nu ska jag sätta mig ner med min stickning, titta på tv och dricka en kopp te. Kanske gör jag mig en fattig riddare också.

...medan jag drömmer mig bort till min riddare Simon...