Övertygad och stolt

Än en gång är jag övertygad - jag har valt rätt yrke!

Idag började dagen med semlor för barnen. En söt liten kille tryckte i sig hela semlan snabbare än jag äter locket! Sen hällde han i sig ett saftglas och två glas vatten. Efter det tittade han sorgset på mig och sa "jag mår inte så bra...". Haha, jag visste inte vad jag skulle säga, men jag tänkte "gissa varför?" och log lite försiktigt till honom.

När alla hade ätit sina semlor var det dags för skiddag! Jag jobbade mig svettig av att spänna fast skidor! Vi gick (barnen åkte) till ett närliggande spår och de åkte och åkte och åkte! Jag stod i solen och njöt, och barnen åkte sig dyngsura av svett!

Efter skidåkningen fortsatte vi att vara ute. Barnen lekte och vi vuxna satt på en bänk och njöt... :) Precis som det var när jag själv gick grundskola!

Senare var det dags för lunch, och efter det hade halva klassen matte. Jag fick hjälpa en tjej som inte förstod ett tal. Talet utgick från en bild och det stod "Hur många fler? [bild på en sked] än [bild på en tallrik]" Jag försökte förklara att man ska ta antalet skedar minus antalet tallrikar... Hon gav mig samma blick som Ferdinans mamma ger oss tv-tittare på julafton. Jag försökte förklara på ett annat sätt, men hon gav mig samma blick igen. Ah, jag höll på att bli tokig! Hur förklarar man!? Flickan hade precis skalat en apelsin, så jag tog fram lite bitar av apelsinskalet och lät högarna symbolisera en hög med skedar och en hög med tallrikar. Då tittade hon på mig och log ett otroligt leende! Jag hade fått henne att förstå matte! Den känslan jag fick var helt obeskrivlig.

Efter mattelektionen var dagen slut. Lärarna hade gjort bort planeringen, så jag och den som jag praktiserar med fick åka hem. Jag var hemma vid tre! Skönt!

När jag kom hem satte jag mig framför tvn med en kiwi. Precis när jag hade tagit första tuggan plingade det på dörren. Det var två stiliga karlar från Jehovas Vittnen som ville prata om Bibeln och att man kan hitta svaren på allt i den. De ville prompt visa mig deras tidskrifter och satte bladen i min hand. Då gjorde jag något som jag inte trodde att jag skulle göra. Jag gav tillbaka bladen och sa - vänligt men bestämt - att jag inte var intresserad.

För er är detta kanske ingenting speciellt, men ni som känner mig bra vet att jag har väldigt svårt för att medvetet göra någon "besviken" och tacka nej. Speciellt när de står i dörröppningen och leeeer till mig.

De gav mig ett informationsblad och bad mig ringa dem om jag hade några frågor. Jag kommer förmodligen aldrig att göra det, men jag tackade och tog emot informationsbladet.

Även idag känner jag mig stolt över mig själv!