Det var inte Simon som däckade i soffan igår... det var jag. Det kändes som att någon drog ner ögonlocken och jag kämpade allt vad jag kunde för att hålla dom öppna. Halv nio låg jag helt utslagen och försvann i drömmarnas värld.
Strax efter tio kom Simons mamma till oss, så då vaknade jag till och vi drack te :) Hon övernattade hos oss och har nyss farit vidare.
Om mindre än en timma ska jag och Simon ta en returmatch i badminton. Jag hoppas på bättre lycka den här gången!
Jag vill bara först visa er den här filmen:
All you need is love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar