Overkligt slut

Gårdagen fick ett överraskande slut.

När jag satt och "pluggade" på biblioteket kom en man fram till mig. Han (enligt min gissning) kom från ett afrikanskt land och gav mig ett stort leende. Han frågade på knagglig engelska vad jag skrev på och hur det gick för mig. Lite smått chockad och en aning generad försökte jag förklara att jag skulle bli lågstadielärare och hade varit ute på praktik och sitter nu och skriver om mina lektioner. Han pekade på min datorskärm där det syntes att jag var inloggad på facebook. Han gav mig ett till leende och sa "it is not going so good for me to". Jag skrattade - både för att det var roligt och för att jag blev lite nervös. Vad ville han egentligen?

Han uppfattade nog min konstiga och förvirrade blick, för han hostade till på ett sånt där sätt man gör när man vill ha uppmärksamhet - trots att han redan hade min uppmärksamhet. "So... hur du sommarjobb?" sa han på en ytterst knagglig svenska. Jag frågade på engelska om han menade hur man får sommarjobb och han nickade stort. Eh... 

Jag visade honom hemsidan platsbanken.se och gav han några instruktioner. Han frågade om jag hade fått något jobb och jag svarade att jag väntar på att dom ska ringa mig. Han log återigen och sa "I'm sure they will". Han frågade vart jag hade sökt jobb och jag berättade att jag skulle åka hem till min hemstad som ligger lite norrut. Han frågade "Skellefteå?" och jag sa "No, Piteå". Då gav han mig det största leendet och sa "PITEPALT!" högt och tydligt. Jag började skratta återigen. Det här var så galet overkligt och jag har aldrig varit med om något liknande!

Mannen sa "Thank you Jenny, thank you" och återvände sedan till sin plats medan han rabblade ordet platsbanken. Jag var stum och fortfarande väldigt förvånad. Hände det där verkligen?

Efter några minuter kom mannen tillbaka - denna gång med sin dator. Han hade hittat ett jobb som verkade intressant, men undrade vad "50%" betydde. Jag förklarade så gott jag kunde och han tackade återigen så mycket. Han återvände till sin plats och började packa ner sina saker. Han började gå mot utgången och jag kastade en blick mot honom. Han mötte min blick och gav mig ett ytterligare stort leende samtidigt som han vinkade. Jag vinkade tillbaka och fortsatte att "plugga"

Efter ca en halvtimma hade jag fortfarande inte smält mitt möte med mannen, så jag bestämde mig för att skippa mitt "plugg" och åka hem. Jag pratade i telefon samtidigt som jag gick mot utgången och vem möter jag då? Jo, afrikanen! Han såg att jag pratade i telefon, så han vinkade en sista gång samtidigt som han mimade "Good night Jenny". Jag log hela cykelvägen hem.

När jag kom hem möttes jag av tända ljus och massageolja. Simon överraskade mig med massage! Åh, vilken underbar kväll! :)

Idag har jag suttit på universitetet med Siri. Vi jobbade på med våra skrivuppgifter, men det kändes som att vi inte kom någonstans. Vid lunch åkte jag hem och beslöt mig för att skriva här hemma. Det har gått sådär... Jag har gjort en hel del, men det är mycket kvar.

Jag dricker onaturligt mycket te när jag pluggar, och därför går jag onaturligt mycket på toaletten. Men det är det värt!

I eftermiddag/kväll ska jag hjälpa Siri att flytta. Vi har hyrt bil och ska försöka stuva in allt i bilen. Det känns skönt att få göra något aktivt med kroppen och förhoppningsvis kan jag koppla bort pluggtänket för några timmar! Det är ju faktiskt på söndag 23.59 uppgifterna ska in...

 Imorgon är det valborgsmässoafton. När jag var mindre brukade vi jämt vara på Tingsholmen och se på majbrasan. De tuffa barnen vågade smyga in i spökhuset, men jag brukade mest leka i leran. Jag minns en gång när mina stövlar fastnade i leran. Det var som att mina fötter var sugproppar som bara blev starkare ju mer man drog. Mamma och pappa, kommer ni ihåg det?

Vi har bestämt oss för att grilla mat, se på majbrasan på Campus och sen får vi se vart vinden för oss. Det känns som att helgen kommer att bli bra - trots plugget! Hoppas att ni får en fin fredag! Kramar!