Just nu läser ni mitt hundrade inlägg här på bloggen. Inte illa va?
Igår kom jag hem med världens huvudvärk. Jag drack en stor kopp kaffe och svalde en ipren. En kvart senare slocknade jag i soffan. När Simon kom hem vaknade jag till... Huvudvärken hade släppt lite, men när jag ställde mig upp blixtrade till framför högerögat och jag var tvungen att lägga mig ner igen. Simon var gullig och lagade middag åt mig :)
Efter lite tv-tittande bestämde vi oss för att göra en tidig kväll! Klockan nio låg vi i sängen, kvart över snarkade jag!
Simon började klockan sex i morse, stackarn, och när han började arbetspasset vaknade jag. När jag duschade ringde min mobil... Lite halvklantigt stapplade jag ur duschen och svarade med knarrig röst "haaallååå...?". Haha, jag hade ju inte pratat på flera timmar och min röst var gaaaanskaaa hes ;) Det var min handledare som ringde. Hon hade fått magsjuka! Jag fattade inte riktigt allt hon sa, det var något om att dom inte fick tag i vikarier, men hur som helst lovade jag att vi (jag och Anna) skulle ta hand om barnen! Dom går ju bara till 10.30 på fredagar...
Det finns en kille i klassen som är i behov av en assistent. Denna assistent har varit ledig torsdag och skulle även vara ledig idag. Killen fungerar inte ihop med vikarier och nya människor, så min handledare har tagit hand om honom medan jag och Anna har haft klassen. Men... idag var ju handledaren sjuk... Nåväl, det får gå som det går, tänkte jag.
Första lektionen gick bra. Vi berättade för eleverna att de skulle få gå en och en till klasserna 4-6 och läsa högt ur en engelsk bok. Vi såg paniken i deras ögon, men de accepterade ändå uppdraget. Efter några minuter kunde vi inte hålla oss för skratt längre så vi sa "April, april" och de utbrast i ett gemensamt "Meeen ååååh"
Andra lektionen blev det kaos. Fullkomligt kaos. När eleverna stod i hallen och tog av sig ytterkläderna (de hade varit ute på rast) var det en elev som började spy. Hon hade tydligen också fått magsjuka... Jag och Anna tittade på varandra. Det var ingen som ville torka upp spyan. Anna var jättesnäll och tog på sig att torka upp det (TACK!). Men... eleven var ju sjuk och behövde komma hem. Jag satte igång resten av klassen med deras matteböcker, sen fick jag springa omkring och fråga andra lärare om hur jag skulle göra. Det var en lärare som hjälpte mig att hitta numret till pappans jobb, så jag fick ringa dit och be honom komma och hämta flickan. Som jag har skrivit tidigare så hatar jag att ringa till okända människor... Nu fick jag verkligen träna på det!
Läraren som hjälpte mig stannade med flickan och de gick in på toaletten medan de väntade på pappan. Jag rusade tillbaka till klassrummet... Där var det kaos! En kille stod på bordet, två tjejer bråkade och killen som behöver en assistent hade fått ett utbrott. Anna hade precis torkat upp allt och höll nu på att lugna ner killen med utbrottet. Jag försökte lugna ner resten av klassen, men de var som två-åringar i trotsåldern! Efter många "Hörrni! Lugna ner er!" gav jag upp och gick ut från klassrummet. Jag tänkte "aldrig att jag ska bli lärare!" och var nära till tårar. Anna hade lugnat ner killen och tillsammans kunde vi till sist få tyst på eleverna! Då var dagen (som tur var) slut och vi kunde åka hem!
Det har varit kaos idag och jag är så glad att vara hemma i lugnet. Jag vet ju innerst inne att detta inte hörde till vanligheterna, så även om det var en jobbig dag så kommer jag att fortsätta! Dock är jag orolig för magsjukan...
När jag kom hem möttes jag av en mysig och kelig Disa. Jag tog fram kameran och spelade in... Ni ska få se hur hon följer vartenda steg jag tar :) Hon är så söt!
Hoppas att ni har en bra dag och inte blir lurade allt för lätt! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar