Virrighet

Jag har tidigare skrivit om mina virrperioder, vilket ni kan läsa här. Jag har ännu en gång hamnat i en sån period...

I fredags var det dags för avslutning med klassen (sista praktikdagen), och jag skulle ta med mig mitt laktos-, gluten- och äggfria fika. Jag hade ställt en påminnelse på mobilen så jag absolut inte skulle glömma fikat! När påminnelsen ringde packade jag ner fikalådorna i en påse som jag ställde vid dörren. Jag gjorde mig redo för sista praktikdagen och cyklade iväg till busskuren.

När jag satt i busskuren såg jag på långt håll att bussen började närma sig. Samtidigt tjuvlyssnade jag lite på två tjejer som pratade om helgens planer, varpå en tjej säger "och så kan vi ju ta en fika!". FIKAT! Jag hade glömt fikat! Efter en millisekundsnabb överläggning hoppade jag på cykeln och trampade järnet hem igen och hämtade påsen som stod så fint vid dörren. Efter en snabb titt på klockan inser jag att det inte finns en chans att jag hinner cykla tillbaka till busskuren innan bussen åker förbi där.

Bussen går förbi andra sidan av Ålidhem, så jag chansade och cyklade det snabbaste jag kunde ut från Carlshem, genom Ålidhem och fram till busskuren! Precis när jag låste cykeln kom bussen. Snacka om tajming!

Fikat blev uppskattat. Det kändes lite konstigt att lämna klassen och inte veta om jag kommer att träffa dom något mer.

När eleverna hade slutat för dagen, det vill säga halv elva, åkte jag in till stan. Jag shoppade två träningströjor och jag blev så peppad att träna! Kläderna gör (tragiskt nog) stor skillnad! Sedan blev det lunch med Angelica, Aster och Siri. Very nice!

Efter några timmar hoppade jag på bussen hem igen. Jag lyssnade på iPod och var i min lilla värld. När bussen åkte genom Ålidhem fick jag syn på en cykel som såg ut som min. "Haha, vad häftigt!" tänkte jag och åkte vidare. När jag kom fram till busskuren som jag brukar åka till upptäcker jag att min cykel inte står kvar. Samtidigt som det knyter sig i magen eftersom den hade blivit stulen, bubblar det fram ett skratt ur min mun! Det var ju min cykel som stod vid Ålidhem! Klantskalle!

Fredagskvällen blev mysdeluxe med Simon. Vi gjorde en kaffedrink med Baileys, såg Så ska det låta samtidigt som jag stickade. Jag vet inte om jag är stolt eller om jag skäms. Vi satt iallafall utan läsglasögon och Bridgeblandning... Någon måtta får det vara.

Snart blir det hemresa till Piteå. Vi får se om jag glömmer min väska... Det kommer att bli så skönt att vara hemma och mysa! När jag kommer tillbaka till Umeå har förhoppningsvis björkarna fått knoppar och snön är borta! :)

Ha en fin söndag! Kramar!