Träningsvärk, blod och himmelriket

Igår var det dags för mig att kicka igång med träningen igen. Efter några veckors uppehåll på grund av tidsbrist, lustbrist och förkylning var det dags att sätta igång. När jag hade dragit iväg mig till Iksu startade jag med ett jobbigt intervallpass på crosstrainer, och när benen var fyllda med mjölksyra visade Simon mig en jobbig och effektiv magövning. Idag har jag så ont i magen att jag inte ens vill skratta. Förhoppningsvis är det värt det!

Jag skrev ju för ett par veckor sedan att jag hade anmält mig som blodgivare. Förra onsdagen hade jag en kallelse, men jag avbokade den eftersom jag var förkyld. Vid avbokningen fick jag veta att dom har drop in, så det var bara att komma då jag kände mig frisk. Så, idag gick jag och Simon till Blodcentralen.

Jag fick börja med att ligga ner i ungefär tio minuter, sedan stack dom mig (jag blundade) och så fick jag ligga i sex minuter och tio sekunder innan tappningen var över. Det stack till vid själva sticket, men annars kände jag ingenting! När sköterskan gick iväg med mitt blod såg jag påsarna, och då kände jag lite illamående, men efter att ha andats lugnt och legat och vilat i tio minuter till var jag på benen igen.

Arvodet som jag fick skänkte jag direkt till Barncancerfonden. När jag ändå gjorde en god gärning kunde jag väl lika gärna göra två goda gärningar? Det kändes så himla bra att lämna blod! Tänk att få en hälsoundersökning, rätt till vila, gratis macka och bulle och samtidigt rädda liv! Att ge blod är bland det bästa man kan göra. Det tar ca 30 minuter per gång och man gör det tre gånger per år (killar gör det fyra gånger), det är alltså bara 90 minuter per år... Det har jag då tid med! Och blodet då? Ja, det är flera andra som behöver det bättre än mig! Ja, jag kan lugnt säga att jag är en stolt blodgivare!

 En annan sak jag är stolt över är min och Simons fantastiska middag igår! Det blev en sen middag (klockan 21), men det var så gott att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det ser inte så speciellt ut, men jag kan lova er att det var magiskt gott!

Kokt potatis, fetaost- och korianderfyllda köttfärslimpor, gräddsås gjord på skyn och till sist nykokt lingonsylt. Detta förtärdes med ett Guinnessglas fylld med iskallt vatten samtidigt som vi såg Harry Potter och den Flammande bägaren. Som jag sa - magiskt bra!

Jag kan lova att jag hade den godaste lunchlådan idag!

Idag tog vi tillvara på de överblivna kokta potatisarna och gjorde kroppkakor. Inte lika gott som palt, men det blev ändå gott (för att vara första gången). Nu pluggar Simon, och jag funderar på om jag ska ta mig ett bad eller spela Zelda... Hm... Svårt val!