Vad som hände i Dublin...

...stannar i våra hjärtan. Men jag kommer även att dela med mig en hel del! :)

Fredagen skrev jag ju om tidigare, så om ni missade det kan ni läsa det här!

Jag avslutade inlägget med att skriva att vi skulle ut och äta, och kanske besöka en pub. När Sara anslöt till oss gick vi ut en vända. Vi gick mot Temple Bar och där gick vi in på Hard Rock Café och beställde in middag. Simon fick sin första Guinness och då var hans lycka total! Efter middagen gick vi runt på olika pubar, men vi var så trötta efter den tidiga morgonen, så vi gick hem till hostelet vid tio.

Lördag:
Klockan ringde 06.00. Dags att vakna! Jag kollade min facebook och såg att jag hade över 15 nya meddelanden. "GRATTIS!". Justja! Det var ju min födelsedag! :)

Klockan 07.00 stod jag och Simon och väntade på en buss. Sara hade börjat åka mot sin värdfamilj, eftersom hon skulle jobba. 07.15 kom Paddywagon och vi hoppade på. Äventyret började!

Under den guidade bussturen fick vi se ruiner av gamla kyrkor och kloster som engelsmännen hade förstört. Vi stannade några gånger under turen för bensträckning och fotografering. Vi fick kasta mynt i en önskebrunn och njuta av den fantastiska utsikten.

Ett stopp vi gjorde var "the mini cliffs" - mitt personliga favoritstopp! Här fick vi stå på ca. 20 meter höga klippor med stup rakt ner. Vi visste att de här klipporna var mesiga i jämförelse med vad som väntade, men det var ändå grymt mäktigt! Solen värmde mina kinder och jag var så lycklig.

Huvudstoppet var Cliffs of Moher och jösses vad det var mäktigt! 200 meter höga klippor och havet rakt ner. Vi tog fantastiska bilder, men det går ändå inte att få fram hur häftigt det var. De varnade oss gång på gång att man ska vara försiktig och absolut inte gå förbi muren, eftersom man kunde blåsa av. Så vi höll oss på rätt sida, och det var häftigt nog. Det var några dumbommar som gick ut mot kanten, men de kan inte vara så rädda om sina liv... Som tur var ramlade dom inte ner, men förra året ramlade totalt 24 personer...! Plus alla människor som frivilligt ramlar...

Vägen tillbaka till Dublin var ganska långsam. Vi var utmattade efter alla intryck och nu väntade två och en halv timma på motorvägen.

När vi kom tillbaka till hostelet hittade vi Sara sovande i sängen. Tydligen hade barnen gjort henne lika utmattad som vår dagstur hade gjort mot oss. Efter en dusch (med världens sämsta tryck!) blev vi lite piggare och redo att fira min födelsedag! Vi gick ut mot Temple Bar igen. Vi gick in på en pub (som jag inte minns namnet på just nu... ska kolla upp det!) och där var det knökfullt med människor! Det var två trubadurer som spelade, och alla sjöng med. När trubadurerna hade sjungit klart en låt gick Simon fram och pratade med en av dom. Då hör jag sångaren säga nånting i stil med "We have a swedish girl here named Jenny, and it's her 21 birthday!" och då börjar hela puben sjunga Happy Birthday till mig! Alla blickar var vända mot mig! TILL MIG! Helt galet! Just då log jag så stort mitt ansikte tillät och njöt för fullt. Det var lite pinsamt att få all uppmärksamhet, men jag var så underbart lycklig! Efter sången fick jag några kramar och många leenden. Det var nog dagens höjdpunkt! Det är ungefär nu jag har förstått hur häftigt det var. Då var jag bara i nuet och njöt, men efter några dagars bearbetning har jag insett att det var helt makalöst häftigt! TACK SIMON för en underbar present!

Kvällen fortsatte i trevlighetens tecken och avslutades med att vi kom hem till hostelet vid fyratiden på morgonen och föll ihop av utmattning på sängarna.

Söndag:
Klockan ringde vid tio, och efter många suckar och gäspningar var vi redo för en ny dag! Vi tog en promenad genom Dublin och Sara visade oss lite saker. Vi hittade bland annat Irlands äldsta pub, och vi gjorde givetvis ett besök! Vi kom lagom till lunchöppningen, så vi beställde in Traditional Irish Stew, och ska jag vara ärlig så var jag inte alls så sugen på lammgryta... Men det var jättegott! Otroligt mycket smak, härliga ovana kryddor, och äkta irländskt!

Efter lunchen besökte vi Guinness Storehouse - ett museum som har byggts av delar av det gamla ölbryggeriet. Där fick vi se hur det går till att göra den välkända ölen, vi fick provsmaka och hälla upp vår egen pint! Det krävdes sin speciella teknik, men jag skulle säga att vi är födda Guinness-upphällar-proffs! Tyvärr är jag inte född till Guinness-älskare... Men det var roligt ändå! Museumturen avslutades längst upp i Gravity Bar - en bar högst upp med panoramafönster över hela Dublin! Coolt!

På kvällen åt vi middag på Eddie Rockets, och sedan var det dags att vinka av Sara på busstationen. När hon hade lämnat oss funderade jag och Simon på hur vi skulle spendera vår sista kväll i Dublin. Jag hade börjat må lite dåligt och kände mig hängig, så jag föreslog en liten tupplur och sen ett besök på puben som fanns mitt emot vårt hostel. Simon var inte svårövertalad, så vi la oss pladask på sängen och blundade för en liten stund.

När jag öppnade ögonen hörde jag hur Simon andades riktigt tungt och jag kollade på klockan - 00.19! Hur hade klockan hunnit bli så mycket!? Vi hade inte tagit av oss kläderna, borstat tänderna eller ens släckt lampan! Jag gjorde ett halvhjärtat försök att väcka Simon, men sömnen lockade mig för mycket. Jag föll tillbaka i sömnen igen, och det var så skönt! Vid fyra steg jag upp och släckte lampan, men jag var snabbt tillbaka i den varma sängen.

Måndag:
Vid åtta ringde min väckarklocka. Både jag och Simon konstaterade att vi nog var i stort behov av sömnen. Tyvärr hade jag även dragit på mig en förkylning, men jag var glad att den inte kom i början av helgen. Vi packade ihop våra saker, lämnade nyckeln och gick ut på O'Connell Street en sista gång. Vi hade med oss våra väskor och jag tänkte tillbaka till den gång vi gick där med våra väskor för första gången. Hela helgen hade gått så fort fram, men vi hade hunnit göra så otroligt mycket!

Vi tog en taxi in till flygplatsen och sedan var det dags att ta farväl av Irland. Vi såg betydligt mer från flygplansfönstret den här gången!

Så var vi tillbaka till vår lägenhet igen. Trötta, glada och otroligt lyckliga!