Nattligt drama och dramaten

Helgen i Gävle var riktigt fin! Mys och bus med brorsonen och hans föräldrar. Det var första gången jag var där. Innan hade jag ingen direkt bild av hur Gävle skulle se ut. Tänkte väl att det skulle vara grått, vill-vara-storstad-men-räcker-inte-till och tråkigt. Men det var ju riktigt fint, mysigt och staden hade fler färger än Umeå. Alla gamla byggnader och gränder gjorde att Gävle blev en stad som jag faktiskt kan tänka mig bo i :)

Här skulle det inte vara helt fel att bo. Tänk att gå tre meter från dörren så är man nere vid sin egna hamn med sin lyxbåt. (Har lovat att inte ta cred för den här bilden. Den är helt och hållet Simons!)

Vi tog nattåget hem från Gävle, och jag och Simon låg på var sin överslaf. Jag, som alltid har varit superhöjdrädd trotsade mina rädslor och klättrade upp och ner från sängen, utan problem. Under helgen passade jag brorsonen Nils, och såklart skulle jag, i min dröm, göra det natten på tåget också. Jag vaknade, hittade inte Nils, tänkte att han var på Simons sida. Men nej, där var han inte heller. Herregud, har han ramlat ner? Jag tittade ner på golvet men där fanns ingen Nisse. Grävde lite i min väska, bara för säkerhetsskull, skakade på täcket och lyfte på kudden, men Nils var som spårlöst borta. Jag skärpte till mina tankar och sa till mig själv: Men Jenny, inte åker Nils med dig till Umeå. Han är ju kvar i Gävle. Nej justdet, han är kvar i Gävle. Herregud! Glömde vi han på perrongen!? Nej, det kan vi ju inte ha gjort. Nej, för han är hemma hos sina föräldrar och ska sova, precis som du. Sov nu.

Och så somnade jag om, bara för att halvvakna tio minuter senare och göra om processen.

Sen förra sommaren, när jag jobbade första gången inom hemtjänsten, har jag velat köpa en dragkärra - en dramaten! Så fiffiga (med ett fiffigt namn)! Man packar allt man handlar och sedan kan man hur lätt som helst dra hem allt, utan att behöva slita på axlar, armar och rygg. Det är inte ens tungt, även om man har packat alla mejerivaror!

Men, det har varit två problem...

1. Dom är ganska dyra. Den billigaste vi har hittat kostar över 500 kronor.
2. Vi är inte ens 45 år tillsammans, då kan vi väl inte ha en dramaten?

Men när vi var i Gävle hann vi förbi Ikea. Där stod den. Det sken ett ljus över den, och jag och Simon tvekade inte ens. Den där skulle vi köpa! Extrapris var den dessutom på! 100 kronor! Lätt värt!

Nu får alla på Ica skratta bäst dom vill. Visst, vi drog upp vår ålder rejält. Visst, den ser lite fånig ut. Och visst, vi är unga och starka, vi orkar ju egentligen bära plastkassar.
Men. Det är vi som aldrig mer behöver få ont i axlarna, ryggarna och armarna när vi har handlat. Det är vi som aldrig behöver vara orolig för att kassarna ska gå sönder antingen av vikten eller av regn/snö. Det är vi som aldrig mer behöver köpa kassar. Och det är vi som är coolast i stan som faktiskt vågar använda en dramaten, trots att vi är så unga.

I denna dramaten rymde vi en hel veckohandling. Vi brukar handla mycket mat, för det ska ju räcka till två personer, lunch OCH middag i sju dagar. Vi rymde nästan ALLT i denna dramaten. Det var en liten kasse som vi fick bära, men den var knappt tung så den räknas inte.

Nu önskar jag att alla ni som ständigt kämpar med era matkassar - ta ert förnuft till fånga och köp en dramaten!