Att bli vuxen

Jag och mina kompisar har diskuterat det här med när man egentligen blir vuxen. Det är så svårt! En del menar att man är vuxen så fort man fyller 18 och flyttar hemifrån, medan någon annan säger att man är vuxen först när man har ett eget boende, välbetalt fast jobb, gärna barn och man veckohandlar i sin kombi.

När är man egentligen vuxen?

När jag fyllde 18 kände jag mig väldigt långt ifrån vuxenlivet. Jag gick fortfarande i gymnasiet, frågade om lov när jag skulle göra saker, hade inget jobb (inte ens sommarjobb), bodde hemma och betalade ingenting annat än min telefonräkning (som låg på 100 kronor, och det sved!). Men det där året mellan 18 och 19 hände något. Jag tog körkort, var ute på krogen och jag tatuerade mig utan att fråga om lov. Men kände jag mig fortfarande vuxen? Njaaäää...

När jag fyllde 20 hade det hänt en hel del. Jag hade flyttat hemifrån, köpt bil, skaffat lägenhet med hemförsäkring och allt som hör till, hade skaffat en pärm där jag sorterade räkningarna som jag varje månad betalade. Jag hade, tillsammans med min sambo, skaffat en konto på Ica så jag kunde veckohandla och veta precis hur mycket pengar som går på mat varje månad. Jag hade fixat lite jobb och kunde varje månad spara mer än dubbelt så mycket än min månadsinkomst var när jag var 18 år. Men kände jag mig verkligen vuxen? Njasi.

Nu då? Lite mindre än två veckor kvar tills jag fyller 22. Är jag vuxen nu då? Jag har en stadig inkomst som rullar in (om det än är lånade pengar), jag pensionssparar, lever i ett säkert förhållande med en guldring på fingret. Jag planerar ett bröllop (inte mitt dock!) och har vänner över på middag och kan då välja om jag ska duka fram vitvinsglas eller rödvinsglas. Jag har snart en lärarexamen och drömmer om att skaffa hus. Men är jag verkligen vuxen? Nej.

Jag vet att jag är mer vuxen än då jag var 18, men jag känner att jag fortfarande är ung och lite vilsen. Jag har inget fast, välbetalt jobb. Ingen bil och definitivt inga barn. Men igår hände det något...

Igår agerade jag och Simon flytthjälp. Sara skulle flytta till en annan lägenhet och vi ställde självklart upp! Hon hyrde en skåpbil och vi packade, städade och bar kartong efter kartong. Eftersom det har toksnöat och det inte var skottat fram till dörren så körde vi fast med skåpbilen. Vi skottade, skottade och knuffade bilen. Till slut kom vi lös och vi kunde köra till den nya lägenheten. Malin sa "vi flyttar, hyr bil, tar oss lös ur fastkörningen... helt själva! Utan vuxna!". Det var då jag kände det. Ja - jag är nog lite vuxen trots allt.