Nattplugg och underliga konversationer

I natt vaknade jag och efter en noga uträkning av siffrornas validitet och fenomenografiska perspektiv insåg jag att klockan var 03.15 och efter en ytterligare uträkning av Dysthes teorier i samband med Martons teorier insåg jag att jag kunde fortsätta sova. Jag kan med säkerhet säga att det kommer bli skönt med några dagars ledighet.

Just nu är jag på Arlanda och har lite drygt en timma kvar att fördriva. Min första erfarenhet av Arlanda på egen hand är väl inte strålande...

Men jag börjar med resans början. Jag kände mig lat och rik, så därför valde jag taxi framför buss (tack och lov att jag inte är så dumsnål!). 05.40 möttes jag av en klämkäck kille som sa "gooomorron!" när jag öppnade ytterdörren. Efter en resa i tystnad betalar jag och han säger "behagar damen ett kvitto på resturen?". Jag blev så överrumplad av hans språkanvändning att jag bara fick ur mig ett "öööh... (Väldigt piteå-ö-igt)... Ja, tack!".

Resan till Arlanda gick bra. Sen skulle jag ta mig från terminal 4 till 5. Gick förvånansvärt smärtfritt det också. Sn tänkte jag att jag går direkt till min gate, så behöver jag inte stressa när det väl är dags. Jag kollade på en stor skylt, men den gav ingen information, så jag frågade en man med informationsväst. "Gå till 71-90, men du kan ta 73...". Så jag gick glad i hågen och letade efter gate 73. Men det fanns ingen! Jag gick fram och tillbaka, men jag hittade inte ens någon mellan 71-90. 

Jag gick till en annan informationsdisk där jag fick chansen att träffa en kvinna som förmodligen hade ätit en omogen grapefrukt till frukost. Jag kan inte förstå hur otrevlig man kan vara när man jobbar i en informationsdisk! Ungefär såhär lät det:

Jag: "hej, ursäkta, vart ligger gate 73?"

Kvinnan: "du, jag måste få se ditt pass..."

Jag: "varför det?" (jag hade passet långt ner i väskan och var inte sugen på att gräva fram det)

Kvinnan: "jamen, du ljuger ju. Det finns ingen gate 73... Jag vill se att du ens får åka..."

Jag: "jaaaa... Men... Det var en som sa"

Kvinnan: "jaha. Du måste gå och checka in först"

Jag: "jag HAR redan checkat in, men jag undrar vart jag ska gå. Var är min gate?"

Kvinnan: "lyssna nu, du måste checka in först... Alltså gå till en disk, få ett boardingkort och SEN kan du fråga vart du ska!"

Jag: (här blir jag alldeles rosa i ansiktet och börjar svettas) "men... Jag har redan gjort det. Jag åkte från Umeå och ska nu vidare till Dublin..."

Kvinnan: "jamen säg det då. Gå till gate 58-69"

Det visade sig att den första killen hade sagt att jag skulle till incheckningsdisk nr 73... Inte gate 73. Men när jag gick från kvinnan så skämdes jag. Hur kunde jag inte förstå vad hon menade? Men när jag sen stod i kön till säkerhetskontrollen så ville jag gå tillbaka till henne och säga något i stil med "det tjänar ingenting till att vara sur och dumförklara dom som ber om hjälp... Hoppas du får en trevlig dag!", men jag varken vågade eller orkade.

När det var dags för säkerhetskontrollen så fick jag massage. Jag hade inget olagligt på mig, så jag fick gå vidare. Där stod en vakt vid min väska och väntade på mig. 

Vakten: "Hrm... Har du något organiskt eller animaliskt?"

Jag: "oj... Ja... Jag har pingvinlakrits och ett äpple..." (Jag blev ännu mer svettig och började plocka fram mina godsaker)

Vakten: "åh, mums! Får jag en bit lakrits?"

Jag: "he he (lite osäker på om han menade allvar eller skojade)... Jo, visst... (Börjar öppna förpackningen)"

Vakten: "haha, nej, jag skojade bara! Men äpplet vill jag gärna ha!"

Jag: "eeeeh"

Vakten: "jag kanske borde sluta skoja sådär med folk... Alla verkar så osäkra... Men allt ser bra ut. Ha en trevlig resa!"

Så. Nu sitter jag här vid den rätta gaten och väntar på att tiden ska gå. Om fyra timmar är jag framme!