Marry the night

Så är jag tillbaka i Umeå, den här gången för en längre stund. Vi kom ju redan söndagkväll, men på tisdagmorgonen for vi iväg till Stockholm. Vad har vi då gjort i Stockholm? Jo:

Tisdag: Vi packar det sista och ska precis bära in väskorna i bilen när vi upptäcker att vår enda lägenhetsnyckel är borta (vår andra nyckel hade vår kattvakt). Efter ungefär 20 minuters intensivt sökande ser vi ingen annan utväg än att helt enkelt lämna dörren olåst. På vägen till flygplatsen ringde vi till kattvakten och bad henne låsa vår dörr. Skönt att det ordnade sig!

Väl framme i Stockholm checkar vi in på vårt vandrarhem, och vi kunde inte ha varit mer nöjda. Det var bättre standard än på vissa hotell vi har bott på, och vi hade en superfräsch toalett med kakel, regndusch och sånt :)

Ganska direkt vi hade checkat in bestämde vi oss för att besöka Gröna Lund. Jag skulle snabbt kolla om kameran var med, och den låg så fint i handväskan och väntade på nya äventyr. Då frågar Simon mig om jag hade kollat batteriet, och självklart hade jag inte gjort det. Förut hände det att folk glömde filmrullar till kameran, men nu glömde jag alltså att ladda batteriet och inte hade jag med mig laddaren. Nåväl, inget att gråta över.

Gröna Lund var bra, men jag hade hemsk huvudvärk. Det blev inte särskilt bättre av allt snurr, upp och ner, skratt och skrik. Men det var ändå roligt! När parken stängde åkte vi in till stan och satt ett tag på Thank God it's Friday, men vi var trötta så det blev ganska snart en tur till vandrarhemmet. När jag sitter och borstar tänderna pratar vi lite över hur konstigt det var med vår lägenhetsnyckel. Då säger Simon "Alltså, Jenny, om jag har glömt min tandborste lånar jag din!" och minuten senare, när jag är på toaletten hör jag Simon säga "Jeeeennyyyy.... får jag låna din tandborste?". I samma veva insåg vi att vi glömt Simons megabra och dyra öronproppar hemma i Umeå. Vi hade en automat precis utanför vårt rum, så där kunde Simon köpa en tandborste. Av den fick han en ofrivillig tandtrådning, men det var ändå bättre än inget. Öronproppar kunde vi fixa sen.

Onsdag: Strålande väder! Jag och Simon for till Skansen och kollade på djur. Det var väldigt mysigt och avslappnande att gå där och strosa. Ingen storstadsstress, bilar eller tutande sirener. Vi såg gråsälar på nära håll och jag hade ingen aning om att dom var SÅ stora! Tre meter lång och väger över tre ton! Galet!

Efter Skansen tog vi färjan tillbaka till stan. Efter lite förvirring hamnade vi tillslut på vandrarhemmet. Efter drygt sex timmar promenerande värkte våra ben, och sällan har sängen varit så skön! Vi bokade bord på Monk's Café (en restaurang där deras specialitet är speciella ölsorter). Simon var mer än nöjd. Vi hittade förvånandsvärt ganska fort till restaurangen och mums vad gott det var! Jag åt flankstek, pommes, chilibea och rödvinssås. Simon åt kolgrillad entrecote med rökölssky bakad potatis. Till det dracks det ett glas Chardonney och Simon drack en - enligt honom - magisk öl. Jag minns faktiskt inte vad den hette, men det var iallafall lagrad sedan 2008 och går inte att få tag på via Systembolaget. Simon var lyrisk!

Torsdag: Eftersom vi inte hade några fönster på vårt rum var det lite svårt det här med att komma upp i tid. Jag fick en liten chock när jag såg att klockan var halv elva när jag vaknade. Vi bestämde att äta lunch till frukost och vi begav oss till en jättemysigt litet fik som låg nära vårt vandrarhem. Om ni är på Södermalm så tipsar jag er om att besöka Lilla Cafét på Söder, på Skanstull. Vi beställde varsin sallad, och det var nog den godaste sallad jag ätit på ett fik! Alla sallader hade samma bas - sallad av olika sorter, bovete, någon ostsås, vinägrett, tomat, gurka, lökar och sånt man har i en sallad. Men sen fick man lite extra, till exempel hade min sallad lime- och chilimarinerade räkor och avokado, medan Simon hade grillad kyckling och pesto. Jag överdriver inte när jag säger att den peston var den absolut godaste peston vi någonsin har smakat! Jag har i och för sig inte smakat så många, men det här var den första jag verkligen ville äta mer av! Till det drack vi kaffe. Allt sammans kostade oss endast 75 kronor var, men jag hade lätt kunnat betala 100 :)

Sedan spenderades dagen i shoppingtempo. Ganska segt till en början, men efter en magiskt god glass tog jag fram mina spenderarbyxor. Jag köpte bland annat en höstjacka och en fin tröja! Simon köpte... hm... öronproppar inför kvällens konsert.

Efter en liten promenad i Gamla Stan köpte vi hem lite mat i en låda som vi senare värmde på i vårt vandrarhem. Det var faktiskt väldigt gott, men framför allt skönt och bekvämt att sitta i mjukisbyxor och tjocksockar. Efter någon timma tog vi på oss lite mer acceptabla kläder och började vår vandring mot Globen. Ingen av oss hade varit där, men vi hittade på en gång. Konserten skulle börja 19.30, så vi var där vid 19.00 för att vara säkra på att hitta. 19.15 började förbandet, The Darkness, spela. Jag kände igen typ två låtar, men dom var ändå bra och roliga att se. 19.45 klev dom av scenen och Globen började koka. Snart, snart skulle vi få se Lady Gaga!

Men vi fick vänta. Och vänta. Och vänta. Först 21.10 föll ridån ner. Varken jag eller Simon hade varit på konsert förut, men tydligen var det en oskriven regel att konserten börjar vid nio, även om det står 19.30 på biljetten. Men redan vid första tonen Lady Gaga sjöng var all irritation som bortblåst och jag fick vara med om en helt fantastisk, magisk och underbar show. Jag kan inte ens beskriva hur bra det var, så jag tänker knappt försöka. Den var så galen, helt olikt något annat jag sett och allt var så proffsigt gjort. Några saker jag måste berömma Lady Gaga för:
* I en mellanakt passade hon på att tacka oss för att vi kom och såg på deras produktion. Hon var inte egoistisk och sa "tack att ni har kommit och sett mig", utan hon inkluderade verkligen alla och berömde alla i produktionen - alla dansare, sminkare, producenter, regissörer, musiker, ljudtekniker... ALLA!
* Hennes professionalitet som tydligt visades när det plötsligt blev strömavbrott på scenen. Hon gjorde allt för att underhålla oss, och jag har nog många med mig när jag säger att strömavbrottet var en sak som bara gjorde showen bättre. Man fick se en helt annan sida (som jag blev väldigt positivt överraskad över) av henne.
* Hennes budskap. Jag har ärligt talat tidigare inte insett hur mycket hennes ord berör i vissa låtar (okej, kanske inte i vissa partylåtar). Mina tårar rann och jag hade gåshud över HELA kroppen när hon satt vid ett piano, med en tjej från publiken och Lady Gaga sjöng Princess Die. Det var så vackert, stilfullt och bara magiskt. Under hela konserten var det ett ständigt ljud från publiken, men under den låten var det helt knäpptyst. Alla sög i sig vartenda ord och jag tror inte det var många som inte var berörda.

Efter den magiska konserten mötte vi upp Simons kusiner på en bar, men det blev ungefär bara en halvtimma där, eftersom allas tunnelbanor och pendeltåg skulle sluta gå. Men det var trevligt att hinna ses en sväng.

Trötta och upprymda av så många intryck och känslor somnade vi ganska direkt.

Fredag: Vi vaknade ganska tidigt, men det var enbart med hjälp av väckarklockan. Vi åt vår sista frukost och packade ihop våra väskor. Den spöregnade ute, och jag kände tacksamhet mot mig själv att jag hade varit smart och packat ner regnjackan. När jag tog på mig den kände jag något tungt i jackfickan. Det var vår lägenhetsnyckel! Den var återfunnen! Sedan checkade vi ut och lämnade Skanstull för den här resan. Vår plan var att lämna väskorna på Centralstationen och spendera dagen på stan. Men tji fick vi. Med Lady Gaga och Coldplay i stan samtidigt som tjejmilen (med 30.000 springande kvinnor) var vi inte direkt ensamma i Stockholm. Alla förvaringsboxar var upptagna. Så vi släpade runt på väskorna i regnet. Men vi tog oss in i en galleria där vi stannade ett tag. Efter inte allt för lång tid bestämde vi oss för att köpa en kortlek och åka in till Arlanda och vänta ut tiden där. Men vi var inte ensamma om den tanken heller, för det fanns knappt en sittplats på Arlanda. Tiden gick otroligt segt, men det blev lite bättre när vi såg Lasse Kronér i samma gate som oss. Han satt ungefär tre rader bakom oss :)

Väl hemma möttes vi av en kelsjuk katt och en fruktansvärd lukt! Vi spårade stanken till vårt sovrum och såg att Disa hade använt det som toalett. I måndags köpte vi nämligen en ny kattlåda åt henne, men den var så läskig för den påminner lite om transportburen (monstret) till utseendet. Hon hade lämnat ett bajskorv rakt på min kudde. Två korvar på våra gardiner, och dessa korvar har hon sedan försökt täcka över med kattsanden som inte fanns, så det var lite utkletat på golvet. När jag tog bort mina lakan såg vi även några kissfläckar här och var i sängen. Även Simon hade några kissfläckar, så jag tog det inte alltför personligt. Eftersom klockan var efter elva bäddade vi rent i soffan och sov där istället. Klockan sju började projekt:få-bort-katt-avföring. Det har tvättats gardiner, lakan, överkast, täcken, bäddmadrasser. Dessutom har vi gått loss med Vanish och skurmedel. Nu när jag är i lägenheten känner jag ingen stank, men så fort jag har varit ner i tvättstugan och ute i friska luften känner jag en stank. Vi har skurat hela golvet och synat alla mattor, soffan och alla tänkbara platser men vi hittar inget spår av kissfläckar. Vi får väl tända många doftljus ;)

Disa skämdes enormt mycket första timman vi var hemma. Hon gömde sig och hade världens största förlåt-ögon. Väldigt jobbigt med allt jobb och tvätt, men det är omöjligt att vara arg på henne. Hela natten öste hon kärlek till oss och hon har nog aldrig varit så kelig.

Imorgon är sista dagen på sommarlovet, och vi ska även få en inneboende! Sara, hon vi hälsade på i Dublin, ska bo här! Åhå, jag är så lycklig! :D


Det här blev ett rekordlångt inlägg, utan bilder dessutom, men nu vet ni iallafall hur vi har haft det!