Träningsvärk, blod och himmelriket

Igår var det dags för mig att kicka igång med träningen igen. Efter några veckors uppehåll på grund av tidsbrist, lustbrist och förkylning var det dags att sätta igång. När jag hade dragit iväg mig till Iksu startade jag med ett jobbigt intervallpass på crosstrainer, och när benen var fyllda med mjölksyra visade Simon mig en jobbig och effektiv magövning. Idag har jag så ont i magen att jag inte ens vill skratta. Förhoppningsvis är det värt det!

Jag skrev ju för ett par veckor sedan att jag hade anmält mig som blodgivare. Förra onsdagen hade jag en kallelse, men jag avbokade den eftersom jag var förkyld. Vid avbokningen fick jag veta att dom har drop in, så det var bara att komma då jag kände mig frisk. Så, idag gick jag och Simon till Blodcentralen.

Jag fick börja med att ligga ner i ungefär tio minuter, sedan stack dom mig (jag blundade) och så fick jag ligga i sex minuter och tio sekunder innan tappningen var över. Det stack till vid själva sticket, men annars kände jag ingenting! När sköterskan gick iväg med mitt blod såg jag påsarna, och då kände jag lite illamående, men efter att ha andats lugnt och legat och vilat i tio minuter till var jag på benen igen.

Arvodet som jag fick skänkte jag direkt till Barncancerfonden. När jag ändå gjorde en god gärning kunde jag väl lika gärna göra två goda gärningar? Det kändes så himla bra att lämna blod! Tänk att få en hälsoundersökning, rätt till vila, gratis macka och bulle och samtidigt rädda liv! Att ge blod är bland det bästa man kan göra. Det tar ca 30 minuter per gång och man gör det tre gånger per år (killar gör det fyra gånger), det är alltså bara 90 minuter per år... Det har jag då tid med! Och blodet då? Ja, det är flera andra som behöver det bättre än mig! Ja, jag kan lugnt säga att jag är en stolt blodgivare!

 En annan sak jag är stolt över är min och Simons fantastiska middag igår! Det blev en sen middag (klockan 21), men det var så gott att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Det ser inte så speciellt ut, men jag kan lova er att det var magiskt gott!

Kokt potatis, fetaost- och korianderfyllda köttfärslimpor, gräddsås gjord på skyn och till sist nykokt lingonsylt. Detta förtärdes med ett Guinnessglas fylld med iskallt vatten samtidigt som vi såg Harry Potter och den Flammande bägaren. Som jag sa - magiskt bra!

Jag kan lova att jag hade den godaste lunchlådan idag!

Idag tog vi tillvara på de överblivna kokta potatisarna och gjorde kroppkakor. Inte lika gott som palt, men det blev ändå gott (för att vara första gången). Nu pluggar Simon, och jag funderar på om jag ska ta mig ett bad eller spela Zelda... Hm... Svårt val!

Jag, mig och hon

För ett par dagar sedan gick jag in på den här bloggen och fick se den här bilden på mig:

Jag kände inte igen tröjan, men det kunde ju vara ljuset som gjorde att min stickade tröja såg gul ut. Men... varför hade hon en bild på mig på hennes blogg? Och varför kommer jag inte ihåg den där maten?

Efter några långa sekunder inser jag ju att jag tittar rakt på min dubbelgångare! Där har vi henne! Som jag har letat!

För ett par somrar sen var jag med min familj till Norge för att fiska. På hemvägen stannar vi till vid en liten mack/restaurang och där ser min bror ett vykort. På vykortet ser man mig, några år yngre, plocka hjortron med det ljusa håret uppsatt i en toffs. Men det var inte jag på bilden - det var min yngre dubbelgångare.

Sedan den händelsen har jag letat efter dubbelgångaren som jag har nu, hon som ser ut som jag gör nu... Men nu är sökandet över!

Dubbelgångare är ett roligt fenomen. Inte alltför sällan ser man en dubbelgångare till någon man känner, men alltför ofta håller inte personen med. När jag visade den här bilden för Simon sa han "men vilken fin bild på dig!" och jag hade lätt kunnat säga att det inte alls ser ut som mig, men nu ser jag ju själv att hon på bilden är min dubbelgångare!

Kort söndagsuppdatering

I fredags kom mamma och pappa på besök. I julklapp fick de en trerättersmiddag, och den skulle serveras i helgen :)

Det som serverades var:
Förrätt: Rödbetscarpaccio med rostade pinjenötter, ruccola, parmesan samt en balsamicoglazé
Varmrätt: Lax i thaikryddad sås med ris och en sallad
Efterrätt: Chokladsufflé med hallon

Det blev riktigt lyckat om jag får säga det själv! :)
Vi har även spelat en hel del Excite Truck. Så intensivt att mamma fick en blåsa på fingret!

Jag och Simon har även köpt en ny tv! En fin, platt, 42" med fina och klara färger! Perfekt!
 
Här ska ni få se en bild från Cliffs of Moher. Återigen - det går inte att få fast mäktigheten på bild!

Om ni klickar på bilden får ni se den större! Ser ni den röda ringen med en pil? I den ser man några människor... Då förstår ni kanske hur otroligt stora klipporna är!

Hoppas ni har haft en fin helg!

Vad som hände i Dublin...

...stannar i våra hjärtan. Men jag kommer även att dela med mig en hel del! :)

Fredagen skrev jag ju om tidigare, så om ni missade det kan ni läsa det här!

Jag avslutade inlägget med att skriva att vi skulle ut och äta, och kanske besöka en pub. När Sara anslöt till oss gick vi ut en vända. Vi gick mot Temple Bar och där gick vi in på Hard Rock Café och beställde in middag. Simon fick sin första Guinness och då var hans lycka total! Efter middagen gick vi runt på olika pubar, men vi var så trötta efter den tidiga morgonen, så vi gick hem till hostelet vid tio.

Lördag:
Klockan ringde 06.00. Dags att vakna! Jag kollade min facebook och såg att jag hade över 15 nya meddelanden. "GRATTIS!". Justja! Det var ju min födelsedag! :)

Klockan 07.00 stod jag och Simon och väntade på en buss. Sara hade börjat åka mot sin värdfamilj, eftersom hon skulle jobba. 07.15 kom Paddywagon och vi hoppade på. Äventyret började!

Under den guidade bussturen fick vi se ruiner av gamla kyrkor och kloster som engelsmännen hade förstört. Vi stannade några gånger under turen för bensträckning och fotografering. Vi fick kasta mynt i en önskebrunn och njuta av den fantastiska utsikten.

Ett stopp vi gjorde var "the mini cliffs" - mitt personliga favoritstopp! Här fick vi stå på ca. 20 meter höga klippor med stup rakt ner. Vi visste att de här klipporna var mesiga i jämförelse med vad som väntade, men det var ändå grymt mäktigt! Solen värmde mina kinder och jag var så lycklig.

Huvudstoppet var Cliffs of Moher och jösses vad det var mäktigt! 200 meter höga klippor och havet rakt ner. Vi tog fantastiska bilder, men det går ändå inte att få fram hur häftigt det var. De varnade oss gång på gång att man ska vara försiktig och absolut inte gå förbi muren, eftersom man kunde blåsa av. Så vi höll oss på rätt sida, och det var häftigt nog. Det var några dumbommar som gick ut mot kanten, men de kan inte vara så rädda om sina liv... Som tur var ramlade dom inte ner, men förra året ramlade totalt 24 personer...! Plus alla människor som frivilligt ramlar...

Vägen tillbaka till Dublin var ganska långsam. Vi var utmattade efter alla intryck och nu väntade två och en halv timma på motorvägen.

När vi kom tillbaka till hostelet hittade vi Sara sovande i sängen. Tydligen hade barnen gjort henne lika utmattad som vår dagstur hade gjort mot oss. Efter en dusch (med världens sämsta tryck!) blev vi lite piggare och redo att fira min födelsedag! Vi gick ut mot Temple Bar igen. Vi gick in på en pub (som jag inte minns namnet på just nu... ska kolla upp det!) och där var det knökfullt med människor! Det var två trubadurer som spelade, och alla sjöng med. När trubadurerna hade sjungit klart en låt gick Simon fram och pratade med en av dom. Då hör jag sångaren säga nånting i stil med "We have a swedish girl here named Jenny, and it's her 21 birthday!" och då börjar hela puben sjunga Happy Birthday till mig! Alla blickar var vända mot mig! TILL MIG! Helt galet! Just då log jag så stort mitt ansikte tillät och njöt för fullt. Det var lite pinsamt att få all uppmärksamhet, men jag var så underbart lycklig! Efter sången fick jag några kramar och många leenden. Det var nog dagens höjdpunkt! Det är ungefär nu jag har förstått hur häftigt det var. Då var jag bara i nuet och njöt, men efter några dagars bearbetning har jag insett att det var helt makalöst häftigt! TACK SIMON för en underbar present!

Kvällen fortsatte i trevlighetens tecken och avslutades med att vi kom hem till hostelet vid fyratiden på morgonen och föll ihop av utmattning på sängarna.

Söndag:
Klockan ringde vid tio, och efter många suckar och gäspningar var vi redo för en ny dag! Vi tog en promenad genom Dublin och Sara visade oss lite saker. Vi hittade bland annat Irlands äldsta pub, och vi gjorde givetvis ett besök! Vi kom lagom till lunchöppningen, så vi beställde in Traditional Irish Stew, och ska jag vara ärlig så var jag inte alls så sugen på lammgryta... Men det var jättegott! Otroligt mycket smak, härliga ovana kryddor, och äkta irländskt!

Efter lunchen besökte vi Guinness Storehouse - ett museum som har byggts av delar av det gamla ölbryggeriet. Där fick vi se hur det går till att göra den välkända ölen, vi fick provsmaka och hälla upp vår egen pint! Det krävdes sin speciella teknik, men jag skulle säga att vi är födda Guinness-upphällar-proffs! Tyvärr är jag inte född till Guinness-älskare... Men det var roligt ändå! Museumturen avslutades längst upp i Gravity Bar - en bar högst upp med panoramafönster över hela Dublin! Coolt!

På kvällen åt vi middag på Eddie Rockets, och sedan var det dags att vinka av Sara på busstationen. När hon hade lämnat oss funderade jag och Simon på hur vi skulle spendera vår sista kväll i Dublin. Jag hade börjat må lite dåligt och kände mig hängig, så jag föreslog en liten tupplur och sen ett besök på puben som fanns mitt emot vårt hostel. Simon var inte svårövertalad, så vi la oss pladask på sängen och blundade för en liten stund.

När jag öppnade ögonen hörde jag hur Simon andades riktigt tungt och jag kollade på klockan - 00.19! Hur hade klockan hunnit bli så mycket!? Vi hade inte tagit av oss kläderna, borstat tänderna eller ens släckt lampan! Jag gjorde ett halvhjärtat försök att väcka Simon, men sömnen lockade mig för mycket. Jag föll tillbaka i sömnen igen, och det var så skönt! Vid fyra steg jag upp och släckte lampan, men jag var snabbt tillbaka i den varma sängen.

Måndag:
Vid åtta ringde min väckarklocka. Både jag och Simon konstaterade att vi nog var i stort behov av sömnen. Tyvärr hade jag även dragit på mig en förkylning, men jag var glad att den inte kom i början av helgen. Vi packade ihop våra saker, lämnade nyckeln och gick ut på O'Connell Street en sista gång. Vi hade med oss våra väskor och jag tänkte tillbaka till den gång vi gick där med våra väskor för första gången. Hela helgen hade gått så fort fram, men vi hade hunnit göra så otroligt mycket!

Vi tog en taxi in till flygplatsen och sedan var det dags att ta farväl av Irland. Vi såg betydligt mer från flygplansfönstret den här gången!

Så var vi tillbaka till vår lägenhet igen. Trötta, glada och otroligt lyckliga!

Okey folks, I am back in Sweden

Nu är vi på Arlanda igen. Tiden på Irland gick alldeles för fort! Jag har hur mycket som helst att berätta, men jag sparar det tills jag sitter vid en dator.

Ska bara visa en bild på det fantastiska fina Cliffs of Moher. Jag är så glad att vi gjorde den utflykten! På kvällen hände det en annan rolig sak som jag ska berätta mer om senare. Men en sak är säker - det här var bland den bästa födelsedagen i mitt tjugoettåriga liv!

Hello mate!

Klockan 05.15 i morse stod taxin utanför vår lägenhet. Hade vi packat allt nu? Vart låg passet? Boardingkorten? Visst var det idag vi skulle åka?

Vi fick åka med en trevlig bodenkille som önskade oss en trevlig resa. Vi checkade in vårt bagage, och bagaget skulle vi inte bry oss om förrän vi kom till Dublin.

Flyget till Arlanda gick jättebra! Dom bjöd på frukost, kaffe och te, och det gjorde mig hellycklig! Så lite kan göra mig så glad! Väl framme på Arlanda ser jag Bengt Magnusson! Lite senare träffar vi på min kusin och hennes man.

Vi firade arlandavistelsen med en morotskaka. Sedan var det dags för nästa flyg - det som skulle ta oss till Dublin! Även där bjöds det på kaffe och te, och det kallar jag service! Det var en otroligt tjock dimma vid landningen, så när jag trodde vi var uppe i molnen kände vi hur flygplanet nådde marken. Det kändes lite som att jag blev snuvad på landningen...

När vi skulle ta oss in mot staden bestämde vi oss för att ta bussen. Det skulle bli mycket billigare och framför allt får vi uppleva det irländska samhället på ett annat sätt. Det blev lite strul med bussbiljetterna, men tillslut lyckades vi sätta oss på en buss. Då hörde vi några prata om att hoppa av vid samma gata som vi skulle hoppa av vid - så vi följde efter dom!

Sedan var det dags att hitta vårt hostel. Vi gick ganska direkt till ett informationsstånd. Där fick vi en karta och några bra tips.

Nu har vi alltså checkat in på vårt hostel. Det är inte superlyx, men det duger gott och väl för oss! Killen som äger stället var härlig! Han skulle läsa mitt efternamn, men han gav upp efter "mar...". Efter helgens gång ska han nog kunna det! :)

Vi har gratis internet här, vilket innebär att jag kan blogga, facebooka och skypa :) vill ni mig något så kan ni nå mig där!

Nu väntar vi på att vår vän ska komma - sen blir det mat och besök på en pub!

Ha en bra fredag!

Besök, utbildning, praktik och väderomslag

Helgen som var var riktigt bra!

Det började med att kompisar kom över på fredagen och firade min kommande födelsedag. Jag kommer ju att vara bortrest den dagen jag blir ett år äldre (eventuella sms och telefonsamtal den helgen får gärna vänta - det blir så dyrt annars!), så vi tog firandet i förväg. Det var riktigt roligt och jag har så fina vänner som känner mig så väl. Jag fick Harry Potter-boxen med alla filmerna plus extramaterial! Helt fantastiskt! Så jag ska börja se boxen och passa på nu när jag inte har så mycket plugg.

På lördagen kom mormor och morbror förbi. Det var roligt att visa upp lägenheten för första gången för mormor! Jag längtar redan till nästa besök! :)

Idag har jag haft första praktikdagen. Denna gång är det i samma klass som tidigare, så jag var inte det minsta nervös. När jag kom in i klassrummet fick jag flertalet kramar och det går inte att beskriva hur mycket glädje jag får av barnen!

Snart har jag gjort hälften av min utbildning. Det är helt otroligt! När jag åker någonstans, typ Umeå-Piteå, brukar jag alltid tänka "nu har hälften gjorts, nu är det bara en liten del kvar" och den andra delen känns oftast kortare än den första delen. Ungefär så känns det med utbildningen. Den första delen har gått så fort... Hur fort ska inte den andra delen gå?

Idag på skolan kollade vi termometern, och den stod på -16 grader. En rast och en lektion senare kollade vi på termometern och fick en liten chock... -2 grader! Fjorton grader skillnad på lite drygt en timma! Snacka om väderomslag!

På tal om väder och sånt... På facebook kryllar det av gnälliga statusuppdateringar gällande vädret och kylan. Det kryllar dessutom av gnälliga statusuppdateringar som klagar på alla som klagar på vädret. Så nu klagar jag på de som klagar på de som klagar: Sluta klaga!

Så. Nu ska jag bädda ner mig i mjukiskläder och mitt duntäcke, koka mig en stor kopp te, se Harry Potter och drömma mig bort till Dublin. Det här kommer bli en grym vecka!