Steget in i vuxenvärlden

Idag har jag vuxit säkert en decimeter. Jag har fått vara vuxen - på riktigt!

Det första vi gjorde på skolan idag var att gå iväg till Grisbackakyrkan för att sjunga adventssånger. Det var supermysigt! Då fick jag massor av julkänslor i hela kroppen. Fast de försvann när vi gick tillbaka till skolan, i fem plusgrader och sol...

Men SEN hände det som fick mig att känna mig vuxen. Vi skickade ut barnen på rast och vi lärare skulle gå till personalrummet. Där hade någon pyntat, tänt ljus och gjort det mysigt. På spisen stod en stor kastrull med värmande glögg och på borden stod stora skålar med russin, mandel, pepparkakor, mandariner och juleskum! Vi smaskade i oss och jag njöt av varje sekund. Jag kände mig som en riktig lärare. Visst, alla lektioner, rättningar och sånt.... men äta gott (och godis!!) i personalrummet medan eleverna är ute på rast - hur vuxet är inte det!?

Jag har ett tydligt minne från när jag gick i trean. Det var december och vår lärare var sjukskriven. Vi hade en vikarie för vikarien, och hon hade en chokladkalender där hon lottade om vem som skulle få ta dagens ruta. Den här dagen var min pappa på besök. Vi elever hade tända ljus på våra bänkar, och några killar var busiga och klippte med en sax i lågan. Vikariens vikarie hade ingen pondus, så killarna struntade i hennes tillsägelser. Pappa sa till killarna, och jag minns hur stolt jag blev när killarna lyssnade på honom och slutade.

MEN det jag minns speciellt mycket var när det var dags för rast och vi elever var tvungna att gå ut. Pappa fick följa med till det varma lärarrummet där det fanns kaffe, bullar, kakor och godis. När rasten var slut gav pappa mig någonting. Han hade smugglat ut en godis ut lärarrummet! Så busigt!

Men som sagt - nu är jag vuxen och ingen behöver smuggla ut något gott från lärarrummet.

När rasten var slut och mina elever kom in så var det en elev som utbrast "Mäh! Har du druckit glögg!? Varför får inte vi barn också glögg?". Åh. Jag visste precis hur hon kände, och jag ville nästan smuggla ut lite glögg åt henne.

Onsdagen ur mitt perspektiv

I fredags small det till. När Emma och Markus hade farit hem kände jag mig väldigt seg, hängig och kall. Jag hade fått feber, så det var bara att gå bums i säng. Och där stannade jag hela helgen.

Nu är jag snorig, hes och slemmig, men jag mår bra! :)

Igår höll jag och den andra praktikanten i alla lektioner. Under förmiddagen var vår handledare med, men på eftermiddagen var vi utan handledare. Det var bara vi och eleverna. Det kändes lite märkligt, men ändå så bra! Imorgon ska vi vikariera hela dagen och kanske även hela fredagen. Jag kan då inte klaga på att vi får göra för lite ;)

Nåväl. För att nu komma till det jag skulle skriva om: onsdagen ur mitt perspektiv.

När min väckarklocka ringde tidigt på morgonen så var mina ögonlock dubbelt så stora som de brukar. Sängen var varmare och mjukare än vanligt, och jag ville inte stiga upp. På nåt sätt slet jag mig upp, slafsade i mig lite fil och bläddrade igenom morgontidningen (vuxenpoäng med morgontidning... eller hur?) och vaknade till. Jag skulle bara dra på mig lite kläder så var jag redo att åka. Men när jag kollade på klockan fick jag mig en liten chock. Klockan var bara kvart över sex. Bussen går kvart över sju. Hur jag hade tänkt kvällen innan när jag ställde väckarklockan var ett mysterium, men vaken var jag iallafall. I god tid.

Efter en långsam frukost gick jag iväg mot bussen. Det var mörkt, blött och blåsigt. När man ska gå mot bussen så måste man gå nerför en ganska lång och brant backe. Det finns en asfalterad väg, men det finns även en upptrampad stig som går snabbare. Jag valde stigen. Den leriga stigen. Jag tänkte "hoppas att jag inte halkar nu, för jag har en banan i väskan som skulle bli puré om jag landade på den" och helt plötsligt känner jag hur min rumpa stöter till i leran. I panik sätter jag ner händerna och försöker bromsa, men eftersom jag sitter i lera i en nerförsbacke så gliiiider jag ner. När jag äntligen lyckades ta mig upp på fötterna kollar jag mig runt och konstaterar att ingen såg mig. Förutsatt att ingen stod och spionerade i ett fönster.

När jag kommer fram till den upplysta busskuren kollar jag på mina händer. Dom är lika skitiga som dom är efter jag har letat efter maskar i Nyvall. Suck. Det som var "bra" med lerig rumpa var väl att jag fick många blickar riktade mot mig. Bra att jag kan glädja någon!

På skolan fick barnen göra girlanger som vi sedan pyntade klassrummet med. Åh, nu börjar jag få julstämning! :) (åh, en parentes här för att inflika att vi köpte julgardiner igår!) Jag har frågat Simon om jag får julpynta i lägenheten, men nej... han vill inte ha pynt innan första advent. Jag kanske ska passa på när han är och lyfter skrot.

När vi hade pyntat klassrummet var det en kille som sa, upprepade gånger "åh, det är ju som att gå in i en helt ny värld!". Hans ögon var enorma och det blev även mitt leende.

När jag sedan skulle åka buss hem så fick jag äran att åka med den omtalade reggae-chauffören! Klicka här för att läsa lite om han i VF Helt fantastiskt! När jag klev in i bussen så gav han mig ett stort leende. Han gungade i takt till reggaemusiken och pekade att vi skulle gå vidare in i bussen utan att betala. Antingen var apparaten trasig, eller så är han en underbar människa som gör livet så mycket gladare med små medel. Jag tror på det sistnämnda.

I stan var jag tvungen att hoppa av bussen och byta till en annan. Den skulle gå 15.25, men 15.35 stod den fortfarande kvar på Vasaplan. Då ser jag en busschaufför komma springandes mot bussen. Han var tydligen sen till sitt körpass... Visst, alla kan komma sent till jobbet, men han kan väl säga ursäkta? Han kompenserade förseningen med att köra extra fort och galet. Den glädje som reggaechauffören hade gett mig var inte längre kvar.

Så. Det var min onsdag. Hur har eran varit? :)

Spring, svett och skratt

En fjärdedel (även två åttondelar) av praktiken är nu avklarad. Vi har gått igenom bråktal med eleverna, och jag känner att jag för första gången i mitt liv förstår det där med bråk. 20 år tog det... Nu ska vi lära eleverna det på fyra veckor!

Jag trivs som torsken i havet (jättebra alltså!) och jag känner att den första veckan gick alldeles för fort. Jag har även vikarierat fyra timmar i en förskoleklass. Inte illa! :) Det var roligt, men inget jag vill jobba heltid med.

När jag stod utanför klassrummet och väntade på att klassen skulle komma tillbaka från lunchen gick det förbi en grupp sexåringar. En kille sa "jag har aldrig sett dig förut... Vem är du mamma till?" :)

I onsdags var jag och Siri på ett pass bodybalance och sen satt vi ett tag i bastun. Välbehövligt!

Igår var jag, Simon och 15 personer till (jag kände typ två...) på megazone och vi spelade laserdome. Det var adrenalinfyllt, svettigt och otroligt roligt! Första omgången hamnade jag på en tredjeplats, och jag var sjukt nöjd! Andra gången hamnade jag på femte plats och Simon hamnade som vinnare! Extremt roligt, men väldigt jobbigt! 40 minuter intensivt springande! Träningsvärken finns här.

Ikväll kommer Emma och Markus hit. Vi har bakat kladdkaka, städat och köpt chips. Mysigt!

Ha en fin helg!

Dublin!

Äntligen har vi bokat!

Flyg Umeå-Dublin tur och retur. Jag kommer att fira min tjugoförsta födelsedag utomlands! Helt fantastiskt!

Min kompis bor där, så vi kommer att ha henne som personlig guide. Vi ska se fantastisk natur, träffa trevliga irländare och dricka Guiness. Lite tråkigt att jag hatar öl.Vi ska bo på ett billigt men centralt hostel. Vi tänker hellre lägga pengarna på god mat och härliga upplevelser...

Nu hoppas vi bara på att vi inte har en tenta JUST den helgen!

111111

Förra helgen var så fantastisk så jag vet inte vad jag ska skriva om den!

På söndagskvällen tog vi bussen hem, och det var nog de sämsta timmarna under hela helgen! Det började med 25 minuter väntan på en extrabuss (eftersom länstrafiken fortfarande tror att ingen åker buss på söndagskvällarna). Sedan var det stopp på varenda liten håla som hade en busskur. Simons näsa läckte, och under bussresan snöt han (trots att han var sparsam med näsdukarna) upp tre (3!!) förpackningar med näsdukar. Dessutom blödde han näsblod.

När vi äntligen rullade in i Umeå gjorde bussen ett stop på Mariehem. Det är stoppet innan vårt stopp, så vi var väldigt nära hem (fast ändå inte så nära att vi orkade gå sista biten). Vi såg fram emot att kliva av bussen om några ynka minuter, men nähä, bakdörren tyckte att det var en bättre idé att sluta fungera. Chauffören och några till drog och slet i dörren, men den vägrade stänga. Tillslut tog de fram en hammare och slog på dörren. Vi var stående på Mariehem i ungefär femton minuter innan dörren bestämde sig för att ge upp. Vi var så nära målet, men den där sista halvtimmen var otroligt dryg!

Annars har veckan varit bra! Simon skrev sin första tenta i onsdags, och det firade vi med att gå på bio. Vi såg Tintin, och filmen var otroligt välgjord! Se den!

Idag, fredag, är jag ledig. Jag hade en plan att vara på stan vid elvatiden, men efter en sovmorgon, lång frukost och en dusch är jag fortfarande i morgonrock och klockan har passerat tolv. Ganska skönt om jag ska vara ärlig.

Ikväll ska vi äta tacorullar och kanske kladdkaka. Se idol och film är det vi ska göra.

Justja! På måndag börjar jag min praktik! Fyra veckor i samma härliga klass som i våras. Det kommer att bli underbart! Jag ringde min handledare (klassföreståndaren) och hon sa att barnen längtade efter mig och att hon såg fram emot att se mig igen :) jag blev hur lycklig som helst!

Ibland pirrar det till i min mage när jag tänker på framtiden. Jag kommer att få undervisa barn och lära dom läsa och skriva. Förhoppningsvis kommer jag att göra ett gott intryck, och kanske kommer eleverna på gymnasieskolan berätta för varandra om deras fantastiska lågstadielärare Jenny. Hur fantastiskt låter inte det?

Hurra!

Tentan gick hur bra som helst!

Jag svarade på alla frågor med lätthet och det kändes nästan som att pennan brann!

Nu har vi kramat hej då till katten och sitter på bussen på väg mot härliga Piteå och härliga familjen!

Jag är lycklig!

Redo?

Helgen blev riktigt lyckad och ekonomiskt sett ännu bättre! :)

Vi började helgen med att sälja bilen. Där fick vi extrapengar som vi inte hade räknat med.

På lördagen var vi på halloweenfest. Jag hade klätt ut mig till en blåslagen lucia (bild längst ner) och Simon var en tant (bild näst längst ner). Eftersom vi körde på kläder vi hade hemma (jag var ju tant under nollningen - minns ni det?) så kostade utklädnaden inga större summor. En del hade köpt kläder för hundratals kronor... Galet! Kvällen blev riktigt lyckad! Vi drog ut på ett uteställe som hade gratis inträde om man var utklädd (wiho!). Det var fullt med folk, det var bra stämning och alla var väldigt glada!

På dansgolvet hittade jag en mobil. Mitt på golvet. Helt ensam. Jag lämnade in den till personalen, och nu hoppas jag att jag gjorde mobilens ägare glad. Efter ett par timmar drog jag och tanten hemåt, men våra magar kurrade. Vi köpte en kebabrulle som vi delade på (30 kronor var) för att stilla den värsta hungern. När vi tar emot rullen så ser jag två 20-lappar på marken. Wiho! Plötsligt kostade kebabrullen bara tio kronor var!

Under söndagen funderade vi på att se på bio, men vi blev för lata, så vi köpte en bingolott och satt hemma istället. Efter första bingodragningen kunde vi ropa "BINGO!". 200 kronor, rakt ner i fickan!

Men idag är lyckokänslan desto mindre. Imorgon har jag en tenta, och jag vet inte om jag kan allt. Magen bubblar och jag känner mig nervös. På ett sätt känner jag mig superlugn, eftersom jag läser en mattekurs (och jag älskar matte!), men jag blir nervös och undrar om jag tar tentan lite för lätt. Tänk om den är supersvår?

Det som håller humöret på topp är att direkt efter att tentan är inlämnad hoppar jag på bussen som tar mig till Piteå! Äntligen! :)