Störande saker i vardagen #1

Nu börjar en ny följetong här i bloggen, skapad av mig och Simon. Konceptet är enkelt - vi hittar störande saker i vardagen, tar en bild och delar med oss av irritationen.

Störande saker i vardagen #1:
Klistermärken under en nyinköpt kastrull som vägrar lossna

Det där med motivation

Jag var på en riktigt bra föreläsning i måndags. Det var via jobbet, så föreläsningen hölls på Iksu. Det var en psykolog som pratade om hur man stärker barnens motivation.

"Alla har motivation till allt. Den är bara olika stark"


Föreläsaren pratade om att den starkaste motivationen får vi från vårt inre, när vi tycker något är genuint roligt.
Just nu känner jag ingen stark motivation till att skriva min skrivuppgift. Jag sitter på Iksu, har precis avslutat min jobbhelg, har en termos kaffe och ett bröd (som jag själv bakade i torsdags!). Men det enda jag har skrivit hittills är rubriken.

Skrivuppgiften känns nästan lite för lätt... Jag har ingen eld som brinner i baken som gör att jag måste skynda mig. Vi ska skriva en essä om livskvalitet i skolan, 4-6 sidor och den ska in på onsdag. Förutom uppgiften är jag helt ledig, vilket ger mig otroligt mycket tid till att skriva dessa sidor. Egentligen borde jag skriva den idag så är jag helt ledig fram till nästa kursstart... Om en och en halv vecka! Men inte ens en och en halv vecka stärker min motivation. Jag tycker inte det är så roligt, jag gör det mest för att jag måste.

Simon var i Piteå igår, vilket gav mig en ensam fredag. Första gången på flera månader jag sover själv i vår gigantiska säng. Jag bullade upp med kuddar, såg Sex And The City i sängen, kramade om Disa och sov ganska gott.

I morse steg jag upp ganska tidigt eftersom jag skulle jobba på morgonen. Jag var inte direkt jättepigg när min barfota fot klev i något som var kallt, kladdigt och lite blött. Mitt på golvet hade Disa lämnat en present i form av dålig-i-magen-hinner-inte-till-kattlådan. Perfekt start på morgonen!

I morgon ska jag och Simon se Umespexet, och det blir spännande. Enligt recensionerna är det "hysteriskt roligt och skrattanfall utlovas!", så våra förväntningar är ganska höga.

Nej, nu är min paus slut. Ska hiva mitt termoskaffe och skriva åtminstone tre meningar på skrivuppgiften.
Ha en fin lördag!

Läsarna rasar över Aftonbladets chockomröstning!

När blev Sam och Pippin samma person? Och varför finns inte Merry med?

Tänk på oss studenter!

Såg den här insändaren i tidningen Hem&Hyra

...och tänkte automatiskt på den här insändaren i Piteå-Tidningen:

Ja, stackars pensionärer som får rabatter. Inte har de lätt. Men de ska vara glada, för det är minsann inte lätt att vara student!

Är man student så får man gå på SFbio måndagar-tordagar för 60 kronor. Är det för att de andra besökarna inte vill ha oss fredag-söndag? Dessutom måste man ha ett plastkort som styrker att man är student. Det är plastkortet tar ju upp plats i börsen! Stackars oss!!

På vissa affärer får man 10% rabatt om man frågar efter studentrabatt. Hur ofta kommer man ihåg det? Det är ju apjobbigt att fråga "har ni studentrabatt?" i varje affär. Det tar ju typ tre sekund längre tid. Ska man dessutom fråga i tio affärer så är vi uppe i en halv minut. Skamligt!

På Max hamburgerrestaurang får man en plusmeny om man visar upp studentkortet (jobbigt återigen att alltid bära omkring på plastkortet). Jag vill egentligen bara ha plusmenyn för dippens skull, men här måste jag bära en större dricka OCH en större stripspåse bara för att få en gratisdipp. Knappt värt det.

Hur tror egentligen kursansvarige och schemaläggaren att vi studenter orkar med en heldag? Vi är ju vana att gå max tre timmar per dag, och helt plötsligt ska man vara alert i åtta timmar. Helpuckat.

Livskvalitet

När jag beskriver kursen som jag läser nu är det många som rynkar pannan och kanske skrattar lite. "Är det där en universitetskurs?" ,"Ja, lärarutbilningen är ju känd för att ha låg standard..." och "Ni gör ju ingenting om dagarna".

Jag läser just nu en kurs som heter Livskvalitet. Vi har läst olika böcker som behandlar olika synsätt på livskvalitet. Ungefär 1-2 gånger i veckan träffas vi och har en föreläsning eller seminarium. Vi har alltså väldigt mycket hemstudier där vi själva får disponera tiden. Jag har läst det vi ska läsa, så jag har haft ungefär en vecka där jag inte har gjort så mycket skolarbete.

Den här kursen har inte alls varit jobbig. Inga tunga skrivuppgifter, tentor eller inlämningsuppgifter. Däremot har den varit, iallafall för mig, otroligt givande. Jag har reflekterat som aldrig förr. Jag har funderat, skrattat, gråtit och lärt mig massor om vad livskvalitet är för mig.

Vi har haft ganska mycket lektionstid till att fundera kring gamla lärare som vi har haft och hur de har ökat eller sänkt vår livskvalitet. Jag har insett att det egentligen inte spelar så stor roll vad och hur jag lär ut alfabetet, om jag tar division eller mulitplikation först, om jag använder veckodiagnoser eller inte. Det som spelar roll är hur jag ökar elevernas livskvalitet.

Igår hade vi en workshop med en från Bris. Hon lärde oss hur man för ett samtal med elever där vi lärare ska vara till för att lyssna. Det är betydligt svårare än vad man tror.

Jag minns när jag, i årskurs fyra, fick glasögon. Första dagen fick jag höra av två stycken (som jag aldrig har pratat med tidigare) hur ful jag var. Jag minns att jag blev jätteledsen inombords, men att jag inte grät. Jag bet ihop och hade ont i magen. Dagen efter bad min lärare U-B mig komma in i klassrummet innan skoldagen började. Jag blev först rädd och trodde att jag hade gjort nåt dumt. Men hon kramade om mig. Jag hade inte sagt ett ord om hur ledsen jag var, men hon såg det. Hon frågade inte vad som var fel, men hon visade att hon fanns där om jag behövde prata. Efter kramen gick jag ut ur klassrummet och kände mig mycket gladare. Efter ungefär en vecka gick jag fram till henne och berättade varför jag hade varit ledsen och hon lyssnade. Hon kom inte med några tips som jag ändå inte lyssnade på, hon viftade inte bort mina känslor och tyckte att de var värdelösa. Hon lyssnade.

I förrgår gick jag på Bodybalance. Jag brukar gå på det när jag är stressad, eftersom passet avslutas med avslappning. Vid avslappningen brukar mina tankar komma och jag stressas upp när jag tänker på allt som ska göras. Men vid avslappningen kan jag inte göra annat än bara acceptera mina tankar och låta dom vara. I förrgår märkte jag att inga stresstankar kom. Jag tänkte istället på hur påsken hade varit, hur vissa stunder var fyllda av livskvalitet. Efter avslappningen bad instruktören oss fylla våra lungor med ett ord som skulle förgylla resten av kvällen. Orden kunde vara lugn, harmoni, styrka eller energi. Mitt ord var, inte oväntat, livskvalitet. Den kvällen avslutades med te, mackor, mjukisbyxor, Simon och Disa, och en tupplur under filten. Det, mina vänner, det är livskvalitet för mig!

Igår jobbade jag på Iksu. Det är fortfarande roligt, och det känns knappt att jag jobbar. De två timmar jag inte hade några barn att leka med satt jag med en bok (som jag läser i kursen): Den sista föreläsningen. Den handlar om Randy Pausch som, med 3-6 månader kvar att leva, håller sin sista föreläsning där han bland annat pratar om hur han uppnådde sina barndomsdrömmar. Föreläsningen finns att se här: http://www.youtube.com/watch?v=j7zzQpvoYcQ

Se till att fylla era liv med livskvalitet!

Gröna pusselfingrar

Igår var en härlig dag!

Vi tog en ordentlig sovmorgon, åt plättfrukost/lunch och funderade på vad vi skulle göra av dagen. Jag fick ett sug av att pussla lite, så ganska snart satt vi i bilen på väg mot Barnens Hus.

Ett tag senare var jag lycklig med ett Jan Van Haasteren-pussel i min famn. 1000 bitar med otroligt mycket detaljer!

När vi ändå var på Ersboda så svängde vi förbi Plantagen. Där köpte vi nya krukor, blomjord och kattgräs. När vi hade plockat in lite vuxenpoäng for vi förbi Godishuset och blev barn igen.

När vi kom hem började jag plantera om alla våra (4) blommor. Jag har aldrig planterat om förut, men det var ganska roligt! Dessutom planterade jag kattgräset. Disa älskar att äta våra blommor, och en blomma finns knappt kvar. Nån gång då och då har vi hittat lite kräk med hårbollar och rester från blommorna, så vi tror inte att blommorna är någon hälsokost. Men då hittade vi alltså kattgräs. Man skulle plantera det i någon centimeter jord och efter 7-10 dagar har det blivit ett bra gräs som katter kan äta! Spännande! Jag har gått till lilla skålen med fröna i hopp om att se lite liv, men varje gång ser det ut precis som tidigare.

Medan jag planterade förberedde Simon en underbar middag! Köttfärsbiffar, kokt potatis och en gräddig svampsås. Till efterrätt blev det Creme Brulee. Fantastiskt gott! Det var första gången jag åt det, och det var ljuvligt gott. Inte så himlarns svårt att göra heller :)

När vi åt efterrätten började vi med pusslet. Vi pusslade, pusslade, lyssnade på Eva Cassidy, pusslade och åt godis. Jag kollade på klockan en gång och häpnades över att vi hade suttit i över två timmar! Jag kokade lite te och vi fortsatte att pussla. Nästa gång jag kollade på klockan hade det gått två timmar till! Vi bestämde oss för att ta en paus och gå och sova, men vi skulle bara pussla liiite till... Och vips gick två timmar till!

De 1000 bitarna var inte helt på sin plats när vi pausade, men det var inte långt ifrån klart! Jag gruvade inför natten och allt jobb med att pussla i drömmen. Men jag drömde inte om en enda pusselbit.

I morse pusslade vi klart, och när vi tillsammans tryckte ner de sista två bitarna kände jag en känsla av tomhet. Vad skulle vi göra nu?

Simon tog på sig gymkläderna, så jag kunde inte vara sämre. Jag drog på mig löparkläderna och gav mig ut på en runda. Jag sprang drygt 5 km, vilket jag är väldigt nöjd med! Jag promenerade ingenting, och det bästa var att jag hade krafter kvar! Det är mest det mentala jag behöver träna på! :)

Nu medan jag väntar på Simon ska jag slänga mig i soffan och äta de kvarvarande godisarna! Fina helg!

Påskelipåsk!

Igår jobbade jag, men utan barn. Jag satt i fyra timmar och pysslade, såg både Bilar och Dumbo, och sen pysslade jag lite till. Ganska långtråkigt (jag vill ju leka med barn!), men lättförtjänta pengar! :)

Efter jobbet så lämnade vi av fina katten hos fina Johanna. Känns tryggt att ha henne där! :) När vi kom hem igen passade vi på att dammsuga nu när Disa inte var hemma. Så fort vi ens öppnar städskåpet så intar hon en jaktposition och smyger iväg och gömmer sig i ett par timmar.

I morse tog vi bussen som skulle ta oss till bussen, och nu är vi snart hemma i Piteå! Det kommer bli en fin helg, det känner jag på mig! :)

Glad påsk!