SKRÄP ER!

Det är inte ofta jag blir förbannad. Någon gång kan jag bli riktigt irriterad eller arg, men det är sällan jag nästan skakar för att jag är så förbannad. Men ikväll hände det!

Det är brännbollsyran i Umeå i helgen. Mycket folk, hög stämning och tyvärr mycket fylla. En sak jag gillar med våren/sommaren är alla trevliga människor och skönt häng ute med kanske ett glas vin. Man kan sitta ute och ingen tycker att man stör om man spelar musik. Drar man igång ett kubbspel så kommer okända människor och är med. Man skapar nya (om än tillfälliga) kontakter, och man får trevliga minnen. Men så fort det ställs till med något speciellt - till exempel yran - då är det helt okej att dricka otroliga mängder alkohol och då är det helt plötsligt okej att inte bry sig om sitt skräp. (Här kan det väl vara tillfälle att berätta att rubriken är en slags ordvits... för er som inte förstod det!)

Ikväll var vi på Ålidhem. Det var väldigt trevligt, folk grillade mat, vi spelade kubb (återigen - mot folk vi inte känner) och alla var bara glada. När det var dags för folk att dra sig ut på det grisiga området på campus så drog jag mig hemåt. Klockan var ca 22.

Jag började att cykla med ett stort leende. En lyckad kväll hade satt sina spår helt enkelt. Men efter halva vägen möter jag ett stort (överförfriskat) gäng som tar upp hela gång- och cykelvägen. Vi tittar på varandra, men alla fortsätter att gå på bredden. Jag plingar lite, men inte en rörelse. Jag bestämmer mig för att cykla på samtidigt som jag plingar. Jag håller nästan på att cykla ner i diket för att en kille som skriver sms samtidigt som han går helt plöstligt går åt sidan och blockerar min väg. Jag skriker till lite av förvåning, men vi krockar inte och jag cyklade inte ner i diket. Men direkt hör jag han säga lite "tyst" till sina kompisar "såg ni? kärringjäveln siktade på mig!".

För det första - nej. Jag siktade inte på dig. Du och dina kompisar blockerade vägen och trots att jag plingade så ville ni inte lämna en liten plats åt mig. Dessutom är det inte så smart att vara full, smsa och gå samtidigt PÅ FEL SIDA AV VÄGEN!

För det andra - kalla mig inte för kärringjävel. Det är bara helt onödigt och väldigt otrevligt.

Då började mitt humör att sjunka. Så himla onödigt. Men å andra sidan - varför bryr jag mig? Det han sa var så onödigt att det egentligen inte är något att lägga på minnet. 

Sedan kommer jag cirka 200 meter från vår lägenhet när jag ser spåren av en (eller flera?) fest. Visst, det är trevligt med fest utomhus med grillning och allt var som hör till. Men PLOCKA UPP EFTER ER! Det fanns inte en människa i närheten... Festa utomhus så mycket ni vill, men plocka upp er skit!

Ärligt talat - hur trevligt ser det här ut?

Det här var bara ungefär en tredjedel av feststället. 

Vid festivaler och andra festligheter brukar man se folk som går omkring och plockar pantburkar. På ett sätt brukar jag tycka lite synd om dom - har dom inget bättre för sig? Och på ett annat sätt brukar jag tänka att det är bra att det finns människor som dom!

Jag klev faktiskt av cykeln, plockade upp en av alla påsar som fanns och började plocka burk efter burk, flaska efter flaska. Jag lyssnade på musik, och på en (1) låt á 4:33 hade jag fyllt fem (5) påsar med pant!! Förstår ni timlönen på det?

Jag orkade inte bära mer, så jag gick hem, lämnade pantburkarna och gick tillbaka. Efter någon minut hade jag rensat stället på pantburkar och flaskor och jag hade totalt sju påsar.

Jag fick några konstiga blickar på mig. Någon sa "kolla den där tjejen. Haha, samlar hon pengar för biljetten in på yran?". En tjej som jag mötte log stort och gav mig blicken som jag tydde som vad duktig du är!.

Några kanske tycker att jag är pinsam och patetisk. Men ska jag berätta sanningen för er? Det är ni - som lämnar ert skräp - som är pinsamma och patetiska! Ni är ändå vuxna människor. Lär er ta ansvar!! Om ni tror att jag gjorde det här för pengarna så kan ni lika gärna komma hem till mig och hämta påsarna med pant. Jag blir rent ut sagt förbannad när jag ser vuxna människor med lågstadiefasoner! 

"Det är inte mitt skräp". "Jag har redan plockat min servett och min flaska, någon annan får ta resten". "Äh, jag tar det sen. Eller så har någon redan plockat upp det när jag kommer hem. Mamma?"

Ta ert ansvar och SKÄRP ER!

Jag är fast!

Geocaching är så roligt!

Två korta videoe för er som inte riktigt ännu vet vad geocaching är:

Blir ni sugna på att testa? Klart ni blir!

Igår var jag ute en kort sväng. Trodde jag. När jag kom hem igen hade drygt två timmar passerat. Jag "pluggade" några timmar och sedan kliade det så mycket i fingrarna att jag drog ut två timmar till! Jag hittade totalt fyra caches igår.

Idag fick jag med mig Simon. Jag hade rekat på ett ställe igår och visste på ett ungefär vart cachen skulle vara, så jag hade utrustat mig med stövlar. Medan jag går i en bäck så hör vi en kille komma med en cykel, han stannar, kliver av och säger sedan "hittar ni den?". Efter lite hjälp av en erfaren cachare hittade jag den! Det här är minsann inget för fegisar :)

Efter några timmar med plugg och mat bestämde vi oss för att ta några till. Några som skulle vara lite mer fysiskt krävande. Vi hittade ganska snabbt en, men den var nästan omöjlig att få tag i! Efter några tappra försök av Simon gav vi upp och gick vidare till nästa. Efter den tog vi en tredje, och den visade sig vara två meter från en kompis ytterdörr! Så många gånger vi har passerat den utan att veta om att den finns!

Efter den här bestämde Simon sig för att åka hem för lite plugg, men jag ville ta en som jag inte hittade igår. Sagt och gjort, Simon trampar vidare mot lägenheten och jag cyklar mot en närliggande skog.

Jag parkerade cykeln på en cykelväg och började traska in. Jag visste att jag kunde följa en stor stig ca 100 meter men att jag sedan skulle behöva gå in ca 300 meter väst. För att inte bli så myggbiten bestämde jag mig för att springa. När jag hittade stället så letade jag. Och jag letade och letade och leeetaaade. Jag hörde någon ropa i skogen, förmodligen på sin hund. Jag kände mig lite ensam och övervägde att ge upp. Men det kändes så surt att behöva ge upp för andra gången. Jag ringde hem till Simon, men inget svar. Jag satte mig ner på en sten och halvnjöt av lugnet i skogen. Jag började fundera på varför Simon inte svarade... tänk om han hade tappat mobilen i skogen? Nej, det kunde han ju inte ha gjort, för han lämnade den i lägenheten. I lägenheten som är låst... och jag som har den enda nyckeln! Där och då förstod jag att det var Simon som hade ropat på "hunden" och jag började ropa tillbaka. Inget svar. Jag började springa åt det håll jag trodde var rätt.

Plötsligt uppenbarade sig cachen. Lite stressad loggade (signerade) jag den och fortsatte sedan att leta reda på Simon. Stackars Simon. Han kan ju vara var som helst, men hade det varit jag som var utelåst utan telefon hade jag stannat vid cykeln, så jag sprang mitt allra fortaste mot min cykel och ropade efter Simon. Efter ett litet tag hör jag han ropa tillbaka och efter några sekunder ser vi varandra!

Nästa gång har vi med oss två telefoner och två hemnycklar. Punkt slut.

Geocaching

Har ni hört talas om det? Geocaching. Låter spännande va?

Jag har varit sugen att testa det redan från första gången jag hörde talas om det. Det är ungefär som en skattjakt fast med gps. Folk gömmer skatter och lägger ut koordinaterna och sedan är det bara ut att söka! Det finns skatter över hela världen, så vem vet, jag kanske hittar en skatt då vi är på Rhodos?

Eftersom jag ska tentaplugga så är det ju lämpligt att jag testar det här med geocaching... Det hör ju liksom till att göra allt annat än plugga, och vi har städad lägenhet, nytvättat och disken är diskad... Så... Det är bara att ta på sig löpardojjorna och leta efter skatter! :D

Just nu är jag peppad, men jag får väl återkomma senare när jag har letat mig till fördärvelse utan att hitta någon skatt.

Jag är peppad!

Är ni peppade?

Men vilket konstigt öra jag har! Självlysande? Eller kanske bara självlyssnande?

Äh, nåväl. Dags för lite skattletning!

En hipp mö

I helgen var det dags för något spännande! Det var nämligen min systers möhippa!

Vi åkte till Piteå i hemlighet och dagen efter träffade jag systers kompisar för att sedan kidnappa bride-to-be.

Min vackra, underbara och bästigaste syster! 

Nu är vi åter i Umeå. Både jag och Simon kommer att nöta inför tentor. Han skriver nästa tisdag och jag skriver på onsdagen. Efter det är det att packa ihop allt och sedan åka till Piteå igen för bröllop! Jag kommer ju åka tillbaka till Umeå efter bröllopshelgen för att plugga lite mer, men efter det blir det Piteå i nästan två månader!

Denna vecka blir alltså ett prov på självdisciplin och koncentration. Tio dagar av plugg, passningsjobb och ännu mer plugg, stress, bröllopsförberedelser och slutligen nervösmage! Blir skönt om elva dagar när allt är över och vi bara har bröllopet att fokusera på :)

Just nu...

Lyssnar jag på: Intromusiken av Simpsons som är på tvn. Fast nu slog Simon av tvn... och nu lyssnar jag istället på hur han diskar! 

Läser jag: Jag blandar mellan nuvarande kursböckerna Miljödidaktik och Utveckling som frihet och kommande kursbok Fysik i vardagen. Plockar fram Harry Potter-böckerna lite då och då och gluttar på dom. Funderar om jag ska ta mig tid att läsa igenom dom igen...

Planerar jag att se: Säsong 3 av Game of Thrones! Jag är sugen på att gå på bio, men det går ingen film som lockar.

Vill jag köpa: Ballerinaskor, bröllopsklänning (ej brudklänning!) och tillhörande pumps! Ska gå på klänningjakt i veckan :)

Borde jag: Städa, tentaplugga och färga håret. 

Blir jag trött på: Kursen jag läser just nu! Jag vill bara ha den avklarad! Varje gång jag öppnar kurslitteraturen så känner jag hur all energi går ur mig.

Blir jag peppad av: Solen! Jag får energi! Dessutom blir jag peppad av mig själv när jag gör saker :) Haha! Men som igår - när jag låg i sängen kände jag att jag ville träna igen! Jag blev så peppad av mig själv att jag tog mig tid att träna!

Längtar jag efter: Sommarledighet, bebismys, Nissebus, grillmiddagar på altanen, piggelin, Rhodos och ett glas cocacola.

Blir jag ledsen av: Att se nyheterna. Känns som att det bara händer elände i världen... Tornadon, den försvunna 20-åringen, misshandlade barn... 

Äter jag helst: Mango- och passionsfruktsorbet! Testa den! Den är SÅ god!

Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: När det är dags för bröllopet där vi ska vara värdpar! Så stort, ärofyllt och väldigt spännande! Har aldrig gjort något liknande förut. Ska bli grymt roligt, men som sagt - spännande!

Är jag stressad över: Att tiden går för fort! Det finns så mycket jag vill göra innan det blir sommar! Ta till vara på tiden med vännerna, fixa inför bröllopet, hitta klänning, den kommande tentan...

Drömmer jag om: I natt drömde jag om Rhodos, strandpingis och även en bilolycka. Blandade drömmar... I natt hade jag svårt att sova. Drömde bland annat att Disa hade en grå liten kattunge. Supersöööt! Men ungen kissade i sängen hela natten, så när jag vaknade var jag tvungen att dubbelkolla så att det inte var en sanndröm. Ja, alltså, så att inte jag, Disa eller Simon hade råkat kissa i sömnen...

Blir jag nostalgisk av: Idag satt jag ute och pluggade i solen. Ett hus bort ser jag två killar bära ut en tv genom fönstret. Sen tar dom ut tvspel och solstolar. Sen sätter dom sig ner och börjar spela fifa! Hur skönt som helst! Varför gör detta mig nostalgisk då? JO, för när jag och Malin var små var vi också så väldans uppfinningsrika! Vi har också tagit ut tvn, tvspel och vhsspelare! En gång när vi skulle tälta på Malins gård så drog vi en massa förlängningssladdar så vi kunde se Pocahontas i tältet samtidigt som vi mumsade på mariekex... Minns det än idag!

Spinnande tankar

Jag pallrade mig till föreläsningen ändå. Mina armar behövde vila från solen...

Däremot kände jag mig hurtig nog att dra iväg på ett spinningpass! Om ni är mycket på facebook, instagram eller andra bekräftelsebehovställen så har ni säkert lagt märke till att folk alltid lägger upp bilder på sig själva efter ett träningspass. Ofta leendes, lite oskyldigt och inte en tillstymmelse av svett eller trötthet. Det kan se ut såhär:

Ofta med text liknande denna: "nyss varit på ett spinningpass! Blir lite kesella med hallon och sen lite tv! Skönt!"

Jag ska bjuda er på sanningen! Såhär är det för mig:

"Herregud. Låt mig aldrig mer få sitta på en spinningcykel. Trodde jag skulle dö, eller åtminstone kräkas. Nu ska jag gråta och sen får jag se om jag orkar duscha. Känner mig som en trästock"


*** Uppdatering
Skrev inlägget via mobilen. Och det visade ju sig fungera sådär... Men ni får väl vicka på huvudet för att se bilderna ;)

Sol, maskrosor och jag bara rullar fram!

Nu är det nästan två veckor sedan jag skrev, så det är väl på sin plats att skriva några rader. Varför har denna tystnad uppstått?

Jo, jag har helt enkelt varit alldeles för upptagen med att leva! Den här sista veckan som har bjudit på underbart väder har jag ägnat åt att grilla god mat, umgås med vänner, pluggat, jobbat, varit på polishögskolans öppet hus, njutit... Allt detta utomhus!

Jag mår så fantastiskt bra när vädret är så underbart. Det känns som att nästan ingenting kan stoppa mig. (och då kommer jag utsökt att tänka på denna godingen!). 

Jag och Simon ska vara värdpar på ett bröllop i början av juni. I helgen har vi fixat klart bröllopshäftet! Det har varit så roligt att se hur det har vuxit fram, hur våra tankar har ändrats och det som kändes konstigt i början känns nu som en självklarhet! Hoppas bara brudparet blir nöjda ;)

Igår låg vi ute heeela dagen! Från tio på morgonen till sju på kvällen! Såhär underbar var vår middag:

Bulgursallad med stekt halloumi, rostade cashewnötter, dressing och varma baguetter. Detta avnjöts i kvällssolen. 

Idag har jag föreläsning klockan 13-16, men jag överväger starkt att strunta i den och läsa boken föreläsningen handlar om istället. Ute, alltså. Mitt hjärta säger att jag borde ta till vara på alla soliga dagar, njuta och inte stänga in mig i en deprimerande, dåligt ventilerad föreläsningssal. Min hjärna (och mina solbrända armar) säger att jag borde fara på föreläsningen... jag kan ju missa något viktigt!

En annan sak jag tänker på är hur fina bilder man kan ta med mobilen! Som maskrosbilden! Den tog jag hastigt igår. Jag såg ingenting på skärmen eftersom solen sken, men se på tusan hur fin den blev! Många klagar på hur dålig kamera iPhone har, men jag tror minsann det beror på fotografen ;)

Och en sista sak jag tänker på... Hur kan man bli suuuperröd på ena sidan av armarna, lite på bröstet och ingenting i ansiktet? Det är ju i ansiktet man vill vara rödrosig! Inte på halva armarna...

Nu ska jag ta mitt pick och pack utomhus! Solen väntar!

GRATTIS!

Idag fyller min bästa vän år. Han fyller 24 år, och det firar vi med att ta en god lunchefterrätt på café göteborg och sedan gick vi på stan! Simon hade fått pengar av mig som var till för att köpa nya kläder. Och som han shoppade! Tre tröjor, tre kalsonger och ett par byxor! Dessutom ska vi på lördag börja dagen med frukost på Scandic Plaza. Blir naaajs!

När jag skrev att min bästa vän fyller år, då slog det mig verkligen att Simon är min bästa vän! Jag har många nära vänner, men det finns ingen som känner mig lika bra som Simon. Han vet precis hur jag fungerar, vad som gör mig glad och vad som gör mig irriterad. Han vet precis hur han ska få mig att skratta sådär hejdlöst och han gör att jag känner mig både snygg och trygg. Dessutom får jag bo tillsammans och se honom varje dag.

När jag lärde känna Simon var han nyss fyllda 18. Nytaget körkort, moppe och två brösthår. Nu är han 24, ska göra fystesterna för polishögskolan, har motorcykel och fem brösthår. Jag ser fram emot att fira Simons 30 årsdag. Och 50. Och även 80.

GRATTIS

En katt med många sidor

Vår Disa är fin på så många sätt!

Då vi lägger oss för natten så springer hon till vår säng, hoppar upp och går fram och tillbaka mellan oss. Hon väljer den som kliar mest. Om den som kliar blir sömnig så går hon helt enkelt till den andra av oss... När hon märker att både jag och Simon håller på att somna så tränger hon sig ner mellan oss och oftast ligger hon där i flera timmar.

Om jag är ledsen eller bara har en dålig dag så brukar hon komma och mysa, det gör hon ofta varje dag, men när jag behöver mys ännu mer så brukar hon se till att jag känner mig riktigt omfamnad, speciellt runt huvudet och bröstet.

När hon bara står eller sitter på golvet och någon av oss säger hennes namn på ett speciellt sätt: Diiiisaaaa så far svansen rakt upp som en pil och hon kommer springandes till den som ropade.

Eftersom vi har en egen ingång nu har vi tänkt låta henne gå ut. Men, hon verkar inte våga. Då vi lämnar dörren öppen så sitter hon vid tröskeln och tittar ut. En gång tog hon med ena tassen ett steg över tröskeln, men på en sekund hade hon sprungit in i lägenheten och gömde sig under sängen.

När hon vill ha godis så tittar hon länge på oss. Lägger huvudet lite på sned. Lägger en tass i vårt knä. Om inte det fungerar så jamar hon lääänge. Mjaaaaaaaaaaaaaaaaaau. 

MEN

Vår katt är inte särskilt fotogenisk.