tisdag 31 januari 2012

Blodad tand

Det är ganska ofta jag får ett erbjudande eller att det dyker upp någonting spontant. Ofta känner jag att det är något jag ska/borde/vill göra, men på nåt sätt kommer jag på undanflykter för mig själv. Jag har bråttom hem, måste plugga, Simon väntar, måste handla, är förkyld, vill inte vara till besvär...

Jag har länge velat bli blodgivare. Jag minns när jag var liten och pappa åkte iväg och gav blod, och jag minns hur snällt jag tyckte det var. Tänk om man själv behöver blod nån gång! När jag fyllde arton begav jag mig till blodcentralen och fyllde i en anmälan. De fyllde fyra rör med blod för att kolla att allt var okej. Jag är nålrädd och är känslig för att se blod, men själva stickningen gick bra. Det kändes inte så mycket, och jag tittade bort. Mot slutet sa sköterskan att "nu är det snart klart!" och jag tittade mot mitt armveck. Där ser jag den gigantiska nålen sitta fast i armen, blodet forsar i röret och jag känner hur allt blod i mitt huvud försvinner. Jag börjar frysa och samtidigt toksvettas, synen blir suddig och helt plötsligt ligger jag på britsen och en sköterska håller mina ben rakt upp i luften. Jag hade svimmat för en kort sekund och sköterskan sa att jag inte var redo för att ge blod. "Vänta tio år eller gå upp tio kilo".

Senast igår tänkte jag att jag skulle anmäla mig som blodgivare igen. Det har bara gått tre år, men kilona har kommit. Men som så ofta tänkte jag att "äh, jag gör det sen, jag har så mycket på gång nu ändå!", så jag skippade att anmäla mig.

Men idag när jag gick hem från skolan stod blodbussen vid Universum (vid universitetet). Det kändes som att den ropade till mig och jag tog några stapplande steg mot bussen. Efter några meter ångrade jag mig och kom på att jag hade bråttom hem, så jag styrde stegen mot hemmet. När jag låste upp min cykel funderade jag på vad jag egentligen skulle göra hemma. Plugga? Städa? Laga mat? Fara iväg? Väntade Simon?... Nej, jag hade inte alls bråttom hem! Inte är jag förkyld heller. Jag hade ingenting att skylla på, så jag tog ett djupt andetag och gick in i blodbussen. Det var jag och fem sköterskor där inne, och medan jag fyllde i några formulär blev bussen proppfull!

Jag fick kolla blodtrycket (vilket var perfekt!) och jag frågade om gick bra att ge blod, trots mitt eksem. "Inga problem!". Så fick jag lägga mig ner på britsen, och jag var i samma situation som tidigare där jag hade svimmat. Jag berättade för sköterskan att jag var nålrädd och att jag skulle blunda, och hon var så snäll och distraherade mig och pratade om väder och vind. Det stack till, och hon hann fylla två rör innan blodkärlet sprack. Hon fick sticka mig i andra armen och fortsätta fylla rören. Det var över på bara några få minuter. Även om jag hade haft bråttom så hade jag hunnit. När jag skulle gå sa en sköterska till mig att det var bra att jag hade kommit, eftersom folk hade förmodligen sett mig gå in och då själva vågat gå in.

När jag gick hemåt strålade jag av glädje och jag kunde inte sluta le! Jag hade vågat göra det där spontana och trotsa min rädsla. Så himla skön känsla!

söndag 29 januari 2012

När matte och husse är borta dansar katten på bordet

Disa vet att hon inte får vara på något bord i lägenheten. Inte diskbänken eller spisen för den delen heller. Men ibland upptäcker vi spår som tyder på att hon har varit lite olydig. En gång hade vi till exempel gjort tonfisksås, och lämnat tonfiskburkarna på diskbänken. Morgonen efter låg en burk på golvet i köket och den andra burken låg på vardagsrumsgolvet. Ibland händer det att vi hittar påsklämmor på golvet, även om vi vet att dom låg på köksbordet.

Igår skulle jag och Simon iväg på en liten resa. Vi skulle vara borta lite drygt ett dygn, så vi lämnade några godsaker åt Disa här och var på golvet. Men, vi ville se om hon skulle vara lydig, så vi testade henne litegrann. På ett bord lämnade vi en assiett med några klickar mjukost (som hon älskar!). Vi skulle se om hon kunde motstå frestelsen. Men när vi kom hem idag ser vi att assietten är totalt renslickad. Det finns inte ett spår av mjukost kvar på tallriken och nu vet vi att när matte och husse är borta, då dansar katten på bordet.

I fredags begav jag mig till polisstationen för att förnya mitt pass. Jag hatar att ta passfoto, och jag hatar att skriva namnteckningen. Förra gången blev det ganska lyckat, förutom att jag råkade skriva Jemmy Maklund. Den här gången tänkte jag få det bästa passet mitt nordiska öga någonsin skådat. Men, det blev nog det fulaste pass jag haft. Jag ser trött och sur ut, och den sneda handstilen ser ut som en tioårings som precis har lärt sig att skriva skrivstil.

När jag kom hem tog jag några egobilder för att visa för mig själv att det är passkameran som gör att man ser trött och sur ut, och att jag egentligen inte ser ut så. Min fotosession slutade med att jag tog en bild för att visa hur långt hår jag har fått!

Här är en bild från oktober 2010:

Här är en bild från januari 2012:

När jag tittar på bilderna så inser jag hur mycket jag trivs med att vara brunett! Speciellt nu över vintern :)

Ikväll ska jag och Simon se Unknown, en film med Liam Neeson. Den verkar lagom söndagsspännande. Hoppas ni har det bra! Kramar!

tisdag 24 januari 2012

Tjo!

Det här är min blogg, och alltså får jag skryta hur mycket jag vill!

Jag börjar med att skryta om att jag fick vg på tentan!! Vi har jättebra lärare (i mattedelen, i den didaktiska delen är läraren inte så bra) som rättade tentorna direkt, och alldeles nyss fick jag veta mitt resultat. Jag pluggade nästan ingenting och trots det fick jag bäst resultat i klassen och bara ett ynka poäng från full pott. Det måste betyda att jag faktiskt är bra på matte. Nu håller jag tummarna att jag får godkänt på skrivuppgiften.

I förrgår pratade jag med min fina vän som bor på Irland. Vi planerade vår weekend, och det känns att det inte är länge kvar innan vi sätter oss på planet mot Dublin. Vi ska ta en dagstur till västra sidan av Irland där vi ska se Cliffs of Moher, vi ska besöka Guinessbryggeriet, vi ska sitta på härliga pubar och vi ska njuta!

 Idag är det återigen plugg som gäller. Men med tanke på tentaresultatet och den kommande resan, så känns inte plugget så himla jobbigt.

söndag 22 januari 2012

Termin fyra

Det går bra nu. Har bakat kakor, rensat avloppet och sett oförskämt mycket Vänner. Det gäller att passa på medan man är mellan två kurser och inte har något plugg inplanerat.

Inte nog med att jag är mellan två kurser, jag är mellan två terminer. Imorgon börjar jag min fjärde termin på Universitetet! Hur kunde det gå så himla fort? Jag har fyra terminer kvar av utbildningen, och det innebär att om bara tio veckor så har jag läst hälften av min utbildning. Det är helt galet!

Snart åker vi till Irland! Ikväll har jag en dejt med Sara på Skype där vi ska planera vår lilla tripp. Det kommer bli hur underbart som helst! Bara några få veckor kvar :)

fredag 20 januari 2012

Helg!

Igår, dagen innan tentan, pluggade jag lite drygt en timme. När jag la mig för att sova så började det knorra till i magen. Tar jag tentan för lätt? Tänk om den är jättesvår?

Jag drömde om Disa, började räkna hennes ben. Hur många ben har sju katter tillsammans? Hur många klor blir det? Sen åkte jag buss i drömmen. Biljettpriset hade höjts med 12%, hur mycket är det i jämförelse med ursprungspriset? Efter det började jag räkna ut arean i lägenheten var...

Ja, ni fattar, jag pluggade i sömnen! När jag vaknade hade jag ont i magen, men jag längtade ändå tills tentan skulle vara över!

Nu har jag alltså skrivit tentan, och det gick superbra! Jag känner mig riktigt nöjd och stolt över mig själv :D Just nu väntar jag på Angelica, sen ska vi fika och fira att det är helg!

torsdag 19 januari 2012

Det här är jag

• När jag var liten ville jag heta Aurora, eftersom det var det finaste namnet jag visste

• Jag undviker att gå på a-brunnar. Det är inte så att jag tror att jag kommer få evig otur eller så om jag går på dom, det är bara det att jag har undvikit dom i flera år, så det är lika bra att fortsätta

• När jag fick sommarlov efter sexårs firade jag det genom att kasta Knorre (mitt mjukisdjur) rakt upp i taket. Jag råkade kasta grisen rakt upp i en lampa som föll ner på mitt huvud. Nu, snart 14 år senare har jag fortfarande kvar såret mitt på huvudet

• Jag har väldigt mycket navelludd

• Jag får en tillfredsställande känsla när jag klipper tånaglarna

• Jag lärde mig vissla på grund av Pippi Långstrump (Långström)

• När jag smular smuldeg blir jag kissnödig

• Jag blir även kissnödig när jag noppar ögonbrynen

• Getost är det värsta jag vet. Därefter ligger ruccola

• Spindlar är det äckligaste djur jag vet. De värsta är dom där som är snabba och har långa ben. Den där som var i bilen var också otroligt äcklig!

• Jag älskar att fiska

• Jag har sparat alla biobiljetter sen jag såg Sagan om ringen. Det är en hel del biljetter i högen kan jag meddela!

• Imorgon har jag en tenta, och jag har aldrig pluggat så här lite och ändå varit så här lugn!

• Jag har varit täppt i näsan sen hösten 2009

• Jag sover jämt med öppen mun eftersom jag alltid är täppt i näsan

tisdag 17 januari 2012

Snabb sak bara:

JAG ÄR KLAR MED SKRIVUPPGIFTEN!

Jag trodde aldrig att denna dag skulle komma. I torsdags hade jag panik över uppgiften som kändes större än det största berg, och nu är det klar. En sån fantastisk känsla! Nu ska den få vila, sen en snabbläsning imorgon och sen så ska jag lämna in den! Hurra!

Dessutom så har jag gjort de gamla tentorna från föregående år och jag känner mig så lycklig: jag kan ju det här!

Nä, vet ni vad! Jag ska belöna mig själv och spela Zelda ikväll! Det förtjänar jag.

Fetmåndag och kabellös

Igår var jag supereffektiv när det gäller skrivandet på min skrivuppgift! Jag och Simon for till biblioteket klockan nio och satt där tills det var dags för lunch. Vid lunchen hittade vi några av Simons klasskompisar som också satt och skrev, så då satt vi med dom. Fyra sociologer och en lärare. Intressant.

Jag skrev, skrev, suckade, skrev, drack vatten, kissade, skrev och skrev. Vid femtiden insåg jag att jag nästan var klar med hela uppgiften. Jag har bara kvar en ynka liten uppgift där jag ska utvärdera mig själv, och jag menar... hur lång tid kan det ta? ;) Så den lämnade jag för den dagen.

När vi kom hem blev det en snabbmiddag och sedan storhandling. Vi är så grymt duktiga på att handla nu! Det säger bara svooosch så är vi klara och har handlat och planerat vad vi ska äta den närmsta veckan. Idag blir det pasta och tonfisksås. På matlistan har vi på fredagen skrivit med stora bokstäver: RESTAURANG. Då har jag lämnat in min skrivuppgift, Simon har lämnat in sin skrivuppgift och jag har skrivit min tenta. Det måste firas!

När vi handlade igår blev jag extremt sugen på en semla. Jag vågade knappt säga det till Simon, eftersom det är en månad kvar till fettisdagen. Men jag sa det, och det ångrar jag inte! Vi valde med omsorg och tog dom som verkade störst, saftigast och med mest mandelmassa. Jag kan berätta en sak för er... Semlan var underbar!

I lördags köpte vi ju en skrivare, så Simon började koppla ihop den igårkväll. Allt var nästan klart, det var bara en liiiten, liiiten kabel som skulle fästas mellan skrivaren och datorn, och vi kunde inte hitta kabeln! Den var som försvunnen! Vi läste instruktionerna och hoppades på att man inte behövde kabeln, men det visade sig att den var väldigt viktig. Till slut gick jag in på Clas Ohlsons hemsida och letade fram produktbeskrivningen av skrivaren. På en liten text längst ner kunde jag läsa "Obs, kabel medföljer ej!". Men va? Det stod ingenstans på kartongen, ingenstans i butiken, och vi frågade till och med en som arbetade på Clas Ohlson om hjälp inför köpet, men hon sa ingenting om att vi var tvungna att köpa kabeln. Jag tycker att det är dålig service. Vi köpte ju skrivaren för att vi skulle slippa fara fram och tillbaka, men nähä, nu måste vi fara till stan igen för att köpa den där himlarns kabeln.

Så enkelt det hade varit för Clas Ohlson att ha en liten korg med kablar och skylten "du glömmer väl inte att köpa med en kabel?". Nej, nu får dom två besvikna kunder istället.

Nåväl. Nu på förmiddagen ska jag skriva klart skrivuppgiften och sedan ska jag plugga inför tentan som är på fredag. Det verkar aldrig ta slut!

Tjingeling!

söndag 15 januari 2012

Celvin Klein duschtvål tjej

Jag kollade nyss statistiken för bloggen. Man kan hitta ganska rolig information där! Bland annat så har fem stycken från Indien läst min blogg, två från USA och fyra från Ryssland. Hejhej på er!

Jag kan även läsa vad folk har googlat för att hitta min blogg. Fyra gånger har "Jenny Marklund Skellefteå" dykt upp. Även e120, katt och söt tjej. Mest intressant var väl "Celvin Klein duschtvål tjej". Någon sökte efter en tjej med en duschtvål, och så hittade hon/han mig. Stackarn.

Annars då?

I lördags åkte spenderarbyxorna på igen. Denna gång köpte jag ett par nya aerobicskor! Äntligen! Dessutom köpte jag, för första gången, en baddräkt! Förhoppningen är att det ska peppa mig att simma mer. Jag får lite då och då ont i mina knän, och simning ska ju vara bra för leder. Att det dessutom ger bra motion och är skönt är ju ett härligt plus! Vi köpte dessutom en skrivare/kopiator/scanner. Äntligen slipper vi raseriutbrott när skolans skrivare ger upp två minuter innan deadline.

När jag fyllde år förra året så ritade jag en väldigt minnesvärd bild av Pamela Anderson. Jag skrev om det här på bloggen, men jag vågade inte riktigt visa mina ritarskills... Men nu är det dags! Jag hittade bilden igår, och det var ett tecken på att jag skulle scanna in teckningen och visa den för er. Fast, det får bli senare.

Nu sitter jag och Simon på skolan och pluggar. Jag skriver på min skrivuppgift, och förhoppningsvis kan jag lämna in den imorgon! Då ska jag ta en ledig dag på tisdag, och det enda som ska stå på mitt schema är "långt bad och shopping". Universitetsbiblioteket stänger om två och en halv timma, så då kilar jag iväg till Iksu och inviger min baddräkt. Jag ska simma några längder och sedan sitta i bubbelpoolen, och efter det ska jag svettas i gymmet bastun. Känns helt okej.

Ha en fin söndag!

fredag 13 januari 2012

Fredag den trettonde

Dagen visade inte sin bästa sida i morse. Jag hade varit på toaletten och skulle tvätta händerna. Då råkar jag slå iväg tandkrämstuben, men mirakulöst nog lyckas jag göra en ninjafångst innan den når golvet. Tyvärr så slog jag istället omkull koppen med våra tandborstar så dom flyger iväg, studsar i väggen och ner bakom badkaret.

Sedan skulle jag koka kaffe. Jag fyllde perkulatorn med kaffepulver, men vid sista måttet så får jag ett parkinsonryck och välter ut hela måttet på den fuktiga diskbänken. Andas lugnt.

Sedan var det Simons tur. Han skulle ta müslipaketet, men det slant och flög ner på golvet. En djup suck och sen sa han "äh, jag plockar upp det sen". Istället skulle han trycka ner två bröd i brödrosten, men ett hamnar utanför rosten och ner på bänken. En ännu djupare suck hördes och jag kvävde mitt fniss.

Disa gick fram och nosade på flingorna som låg på golvet, och Simon undrade om hon kanske ville ha lite fil till flingorna. Så hällde han en klick fil på golvet, och det tog inte många minuter innan filen och flingorna var uppätna av katten. Helt otroligt att hon var så kräsen när hon var unge, men nu äter hon vad som helst!

Nu sitter jag med två kompisar och pluggar. Det går framåt, men det är mycket kvar. Jag längtar så otroligt mycket till nästa fredag, för då är den här kursen över. Skrivuppgiften är inlämnad och salstentan är skriven. Då ska jag låsa in mig i lägenheten, dra på mig mjukiskläder och spela Zelda hela helgen lång! Det blir inte illa :)

 På tal om ninjor:
Jag vet egentligen inte varför, men jag tycker den är så töntigt rolig! :)

tisdag 10 januari 2012

Tänkvärda ord

Min lärare sa nyss "försök att göra någonting annat än vanlig kateterundervisning".

Okej. Jag ska försöka. Men det är svårt. Jag älskar ju kateterundervisning!

Eller så inte.

måndag 9 januari 2012

Hej Umeå!

Bussresan var en av de smidigaste jag varit med om.

Trots två fulla bussar (ordinarie och extrabuss) fick jag och Simon sitta bredvid varandra. Ganska nära oss satt en mamma med två barn ~5-6 år. Då och då fick vi höra flickan sjunga med sin späda stämma. Det blev allt från Veronica Maggio till melodifestivalen. Några i bussen blev irriterade, men jag och Simon log och njöt varje gång flickan satte igång med sjungandet.

I Skellefteå skulle ungefär 30 personer stiga på de redan överfulla bussarna. Det ledde till att de fick ringa "bussakuten" och beställa in en ny buss. För att inte lämna resenärerna så väntade vår buss på att extrabussen skulle komma. Då blev vi försenade 20-30 minuter. Chauffören var smart och bad oss plinga på stoppknappen när man skulle av, så slapp han köra in i vissa byar. Tack och lov var det ingen som skulle av vid småhålorna, så vi kunde åka raka vägen till Umeå. Istället för en bussresa som skulle ta tre timmar och tjugo minuter så var vi framme efter bara tre timmar.

Vi kom hem till en iskall lägenhet. Termometern (som låg på köksbordet, långt ifrån ett fönster) visade 17 grader. Brr. Blommorna som hade fått fira jul på barbordet har aldrig sett så fina ut som nu, efter drygt två veckor utan vatten eller omtanke. Efter ett toalettbesök tog vi en cykeltur till Maxi och storhandlade. Det kändes skönt att vara tillbaka till "vår" affär. De gånger jag har varit på mataffärer i Piteå har jag känt mig så vilsen...

Jag minns bland de första gångerna vi handlade på Maxi. Allt var så stort och enormt. Vi tappade bort varandra och fick ringa varandras mobiler och bestämma en mötesplats för att hitta tillbaka till varandra. Tur att vi hade mobiltelefoner! Jag kan föreställa mig hur röda mina kinder skulle vara om jag var tvungen att gå till informationsdisken och be dom säga i högtalarna "Jenny, 19 år, har tappat bort sin pojkvän. Pojkvännen - vänligen uppsök informationsdisken, Jenny är orolig". 

De första gångerna vi handlade på Maxi tog det minst en timma för bara några enstaka basvaror. Nu avverkade vi en storhandling på en halvtimma. Vi lastade upp påsarna på cykelstyrena och vandrade hemåt. Halvvägs så går ena handtaget sönder på min ena påse. Vi lastade runt varorna, la några i cykelkorgen och vips så var vi på väg hem igen.

Direkt vi hade packat upp varorna så tog vi på oss ytterkläderna och tog en rask promenad till Nydala där vår katt var. Vi har en snäll vän som skjutsade oss hem och Disa hittade snabbt igen sin favoritplats i lägenheten. Lägenheten var fortfarande kall, så vi kokade massor av te och tände ljus i hela lägenheten. Simon satt i köket och pluggade medan jag sov en film i soffan. Det känns bra att vara hemma igen. Hemma i Umeå.


Idag hade jag tänkt plugga, men min hjärna vill något annat. Jag har pluggat lite iallafall, så jag är inte helt opluggad idag. Istället för att plugga ska jag göra något som behövs göras - städa undan julsakerna, packa upp resväskorna och rensa avloppet. Men först - IKSU!! :D


Här kommer två bilder från en härlig vinterdag. Jag minns inte när det här var, kanske tre år sen? Härligt var det iallafall! Hoppas på fler dagar som denna i vår!

söndag 8 januari 2012

Hej då Piteå!

Nu sitter jag och Simon på bussen på väg mot vårt gemensamma hem. Vi har så många hem nu - vårt hem, hem till bersika, hem till Simons föräldrar...

Jag har haft det fantastiskt hemma i Piteå. Jag har ätit god mat, träffat släkt och vänner, varit med på brorsonens dop, spelat spel och slängt mig i snön.

Nu är jag på väg mot vardagen i Umeå. Det ska bli mysigt att få krama om Disa igen. Jag ser dock inte fram emot allt plugg som ska göras! Men, när jag sitter där på biblioteket och vill slita av mig håret, då ska jag tänka tillbaka på den underbara julen, den kommande Dublinresan och hela våren.

måndag 2 januari 2012

2012

Jag har tagit mig en välbehövlig ledighet. På annandagen pluggade jag i en kvart, sen fick det räcka för det året. Jag har myst på med familjen och bara njutit. Dessutom har jag vänt på dygnet... När man känner sig duktig för att ha tagit sig upp klockan tio på en månad, då är det ett problem.

Nu är det dock ett nytt år. Jag har inte gett några speciella nyårslöften, men saker jag ska göra under året är:
* Sluta noja mig över småsaker. Det fixar sig ändå alltid.
* Fortsätta träna och vara nöjd över det.
* Försöka ha lite mer struktur i vardagen. Det vill säga att jag ska ha någorlunda regelbundna sängtider, ordentliga pluggdagar, rent och diskat i lägenheten.

Därför börjar jag måndagen vecka 1 med att plugga. Känns jobbigt, men ändå helt okej.

Ha en fin första vecka på 2012!