tisdag 26 februari 2013

Spännande saker sker

Det har faktiskt hänt en hel del spännande saker som jag inte har berättat om än.

1, Förra måndagen var det dags för mig att ge blod. Som ni kanske minns gick det ju inte så bra förra gången. Hur det gick då kan ni läsa om här! Som moraliskt stöd fick jag med mig Simon, som passande nog också gav blod. Hur gick det då den här gången? Det gick superbra! Jag berättade om förra gångens incident för sköterskan, och hon var så trevlig och snäll. Hon bad mig titta ut genom fönstret medan hon skulle rengöra armvecket, och hon pratade med mig hela tiden. Hon frågade hur det kändes och jag svarade "jo, bra... men jag är nervös inför sticket!". Då svarade hon "jamen, det är inget att vara nervös för, för jag har redan stuckit dig och du är igång med blodgivningen!". Jag hade inte känt nåt. Ingenting. Nada. Efter cirka en minut frågade sköterskan hur det kändes, och jag erkände att det kittlades lite i armvecket, och då pillade hon med nålen en halv millimeter, och vips så slutade det kittlas. Hela blodgivningen gick superbra och jag kände ingenting! Eller, där ljög jag. Jag kände massor av glädje, lycka och ja... glädje! Wiiihoooo! Jag ska fortsätta ge blod och jag har ingenting att vara rädd för!

2, Jag har ju sjungit i kör i flera år. Fast när jag flyttade till Umeå slutade jag, och har alltså inte sjungit i kör på nästan tre år. Ibland har jag varit sugen så det nästan har gjort ont i magen, men oftast har det känts skönt att inte ha något uppbokat på kvällarna. Men när min sångfågel Malin flyttade hit i januari så har vi pratat lite löst om att gå med i en kör. Så förra veckan hörde jag av mig till en gospelkörledare och ikväll ska jag och Malin på vår första körövning! Spännande! :D

3, Jag har tänkt sommarjobba betydligt mindre i sommar. Jag behöver sommar och jag behöver ledighet. Jag har trivts väldigt bra på hemtjänsten, men jag trivs faktiskt bättre som ledig. Dessutom har jag sparat lite pengar så att jag kan vara ledig andra halvan av sommaren. MEN, idag har jag hittat en sommarkurs. Det är inte vilken sommarkurs som helst - det är min drömkurs! Den handlar om vardagsfysik... Typ varför det är tyngre att öppna frysen andra gången, varför spegelbilden blir vänd höger-vänster och inte upp-ner, varför himlen är blå och uppfattar jag blå likadant som du? Lärare är FysikPatrik (en idol!) och det är väldigt mycket praktiska laborationer :D Den låter magiskt rolig och jag vill läsa den nu, nu, nu! Problemen är två:
         *1 - Den är inte på distans, vilket innebär att jag måste spendera juni och augusti i Umeå. Jag som längtar till sommaren i Piteå!
          *2 - Den är på 7.5hp, 50%, vilket innebär att jag bara kommer få halva lån+bidrag. Dessutom får jag inget under juli (eftersom den är undervisningsfri). Känns liiiite lite.

Men samtidigt ser jag två möjligheter:
         *1 - Sommaren i Umeå kan vara härlig. Visst, alla kompisar far hem, men staden blir lugn och skön. Dessutom kan jag ju åka hem på helgerna!
          *2 - Jag hade ju redan planerat att få in mindre inkomst än förra året... Så vad gör det om det blir lite mindre än väntat? Jag får helt enkelt bara spara lite extra. Dessutom är ju kursen min drömkurs!

Ja, ni förstår mitt dilemma. Hjälp mig gärna att väga för- och nackdelar. Vad skulle ni ha gjort om ni var i min situation?

Vardagsfysik is the shit!

torsdag 21 februari 2013

KLAR!

Vad har hänt? Jag skickade in tentan en timma innan deadline! Har nästan aldrig hänt tidigare :) Brukar oftast vara max fem minuter innan...

Nu tar jag helg och är såhär glad för det:
Jag har även hunnit jobba lite på Iksu ikväll. Då fick jag lära mig massor av nytt pyssel av en liten tjej. Det är ju superkul att pyssla, speciellt om man har papper i flera olika färger!

Nu ska vi se ett avsnitt 24, fast egentligen är det läggdags. Men vi är busiga och senarelägger sömnen en timma... Men säg inget till våra föräldrar!

Imorgon har vi inget planerat, förutom att stackars Simon har lite skola. Men jag tänker föreslå ett 24-maraton på kvällen. Då får vi nog förstorade, fyrkantiga ögon tillslut.


Att plugga med en kelsugen katt

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - det är inte lätt att plugga när man har en kelsugen katt. Hon ska alltid sitta i knät, gärna ligga över mina armar. Har jag böcker eller papper bredvid mig ska hon gärna sitta på dom och visa att jag hellre ska bry mig om henne än om den där dumma boken.

Just nu sitter jag i soffan med datorn i knät. Såklart ska hon gå och trampa lite på min mage, det är dessutom superkul att trampa på tangenterna så det skrivs lite kattspråk i uppsatsen.



Hon drar ner min skrivhastighet väldigt enormt. Dessutom påminner hon mig om att jag gör något jag verkligen inte vill göra. Imorgon ska tentan vara inne och jag är då ledig. Då ska jag minsann gå ut i solen, städa, baka eller tvätta. Förmodligen blir det nog bara att baka och äta det.

onsdag 20 februari 2013

Tillbaka till 90-talet

I fredags hade vi en 90-talsfest hemma hos oss. Vi alla klädde oss i typiska 90-talskläder (det var mycket batik, jeans, diadem, t-shirt-på-långärmat), lyssnade på 90-talsmusik och åt hockeypulver, godishalsband, godisringar, Äntligen-lördag-påse, tuggade Jenka och Shake, och skrattade åt fina minnen från 90-talet.

Fredagen var jag som sagt ledig, och bullarna jag bakade blev stooora men jättegoda! Medan jag väntade på att degen skulle jäsa testade jag min outfit för kvällen. Kjol, jeansskjorta som jag knöt i midjan, hårband som gör håret zick-zackigt... Jag letade i sminkväskan och hittade något som skulle kunna fungera som läppenna. Jag målade omsorgsfulls runt läpparna och konstaterade att jag är väldigt glad över att läppennamodet är borta. Det såg fruktansvärt ut.

Ungefär såhär såg det ut... Hemskt!

När jag stod och begrundade mina läppar så ringde klockan som signalerade att jäsningen var klar. Mina tankar på läppennor och sånt försvann fortare än vad jag hann med, och helt plötsligt stod jag och kavlade bulldeg. Simon kom hem från skolan och hjälpte mig med jättebullarna, och samtidigt som de jäste en sista gång och sedan gräddades, dammsög vi och skurade. När bakningen var klar cyklade vi till Ica Maxi för att köpa lite chips och godis inför kvällen. När vi parkerade cyklarna och gick in i butiken tar Simon mig runt armen och stannar upp. Han tittar noga i mitt ansikte och säger "Men Jenny... Har du läppenna??".

I ren reflex sa jag "Men dummer!" och tyckte att han var otroligt elak som inte hade sagt till innan! Jag hade helt glömt bort att jag hade målat mig. Jag gnuggade och gnuggade, men läppennan satt som berget! När man vill att smink ska sitta, ja, då försvinner det efter en kvart... Men här satt det så hårt och det liksom hånskrattade åt mig, precis som jag hade hånskrattat åt alla som en gång faktiskt tyckte att det var snyggt.

Jag begravde hakpartiet och hela munnen i halsduken resten av besöket på affären. Aldrig, aldrig mer ska jag testa läppenna! 

Igår kom rörmokaren hit och installerade diskmaskinen! Wiho! Den gick varm igår, eftersom vi liksom har sparat på oss en veckas disk ;) Nu är det ständiga skämtet här hemma: "Om jag diskar - kan du tvätta då?" eller "Jag kan diska... du kan få gengälda mig genom massage".

fredag 15 februari 2013

En steg närmare pensionen

I måndags fyllde jag år! Hurra hurra!

Jag började med att bli firad hemma i Piteå, sedan åkte jag och Simon tillbaka till Umeå. Väl framme i Umeå skippade jag dagens lektion och gick på stan istället. Det kändes fullständigt rätt och efteråt fick jag höra att det hade varit en ganska värdelös lektion. Jag anlitade Sara som personal shopper, och oj vad jag shoppade!

Jag har nog aldrig köpt så mycket kläder på samma gång förut! Det blev skjortor, tröjor, träningslinne, hopprep, skor och en kjol! Pjuh! Nu är det bara att göra lite plats för kläderna i min garderob :)

Sen när jag kom hem från stan möttes jag av en lapp. Där var ett fint rim och en ledtråd. Jag började leta efter min present från Simon, och döm om min förvåning när jag kommer in i köket och ser att han har köpt en diskmaskin! En DISKMASKIN!


Tyvärr behöver vi en ny blandare för att få den att fungera, så vi har anlitat en rörmokare som kommer någon gång kommande vecka :) Men tänk så fantastiskt - ingen mer handdiskning! All den tid vi lägger på disk kan vi istället lägga på att ta hand om varandra!

Igår var det alla hjärtans dag. En del är superduperinne och ger varandra presenter, blommor och går på bio och restaurang. Andra är bittra och säger "mäh, inte behöver man väl ett jippo för att visa att man tycker om varandra... det är bara på grund av kapitalistsamhället vi har sånt här tjafs!". Men sen finns det även folk som vi. Vi gör inget särskilt extra den här dagen, förutom att vi uppskattar varandra lite mer. Det är så lätt hänt att man glömmer bort att uppmärksamma varandra och kärleken som finns, så jag tycker det är alldeles fantastiskt att en dag per år påminna varandra lite mer om hur mycket man älskar varandra.

Efter vi hade varit på skolan satte vi igång att städa. Eftersom det såg ut som ett bombnedslag så såg vi fort skillnad, vilket gjorde att vi blev ännu mer peppad på att få det fint. Så vid halv åtta var vi klara med städningen, men middagen var fortfarande ogjord. Vi hade sedan tidigare planerat att göra en god måltid (varför är det oftast på helgen man gör godmat?), men det vi inte hade med i beräkningen var tidsåtgången. Klockan 21 var middagen klar, men den var så fantastiskt god att det var värt väntan!

Det är svårt att få mat snyggt på bild. Men det var iallafall klyftpotatis, morötter och lök, perfekt stekt rosmariningnuggad rostas (den var mer perfekt än vad den ser ut) och en rödvinsås!

Det kändes så vuxet att sitta där med sin perfekt rosa köttbit och rödvinssås, och dessutom att vi har gjort det helt själva utan vuxna.

Idag ska jag få ännu mer vuxenpoäng. Klockan är snart 12 på en helt vanlig fredag, och jag ska baka bullar! Vi får väl se hur det går ;)

torsdag 7 februari 2013

Får man inget får man ta det själv

Disa har, iallafall under tiden vi har bott i Umeå, lärt sig att tigga.

Så fort vi sitter vid bordet och äter så kommer hon och sätter sig bredvid. Hon spärrar upp ögonen, lägger huvudet på sned och kanske ger ifrån sig ett ömkligt mjiiiaauuu.

Det är otroligt svårt att stå emot skönheten, så självklart får hon smaka en liten godbit. Men ibland, när hon har varit riktigt snäll, brukar hon få godis som är extra goda. Vi har dom i en påse, på tredje hyllan i skafferiet. Hon har lärt sig ljudet av skafferidörren, så så fort vi öppnar den kommer hon springandes i hopp om att få en supergodbit. Det är inte alltid hon får en, men nästan alltid.

För några dagar sedan lekte vi och gav henne extra många godisbitar. Vi trodde att hon var nöjd, men åhnej, så fel vi hade.

Vi satt i soffan, både jag och Simon, och vi hade inget besök den kvällen. Plötsligt hör vi hur skafferidörren mystiskt öppnas. Det prasslas, smygs... vi smög till köket och såg en lurvig svans sticka fram ur skafferiet. Men Disa!

Hon som brukar vara så lydig har helt plötsligt bestämt sig för att ta saken i egna tassar. Nu för tiden får vi stänga skafferidörren flera gånger per dag. Men hon ser, såklart, heeeelt oskyldig ut när hon tassar ut ur köket... med skafferidörren öppen.



Du, Disa, du kanske borde lära dig att stänga dörren?

onsdag 6 februari 2013

En fyndig rubrik

Idag for jag och Simon en sväng på en returbutik, och där gjorde vi världens fynd!

Vi har ju en perkolator, men den har börjat ge en järnig bismak på kaffet... och dessutom är det jobbig att diska! Vi har därför varit sugna på en vanlig, hederlig kaffebryggare. Därför blev vi väldans glada när vi hittade en fin och fräsch kaffebryggare på returbutiken för endast tjugofem riksdaler.

Nu har vi testkokat kaffet, vi får väl se hur det smakar ;) Men för 25 kronor känns det värt att testa!

På samma hylla hittade vi något som våra hjärtan dunkade liiite extra för! En... paraparapapaaaaa (det där ska alltså likna en fanfar...): Hushållsvåg!

Riktigt gammal och fin. Passar vårt kök ypperligt! Det är inte alltid vi behöver en hushållsvåg, men det kan vara bra då och då när man ska mäta upp mjöl eller så. Men den är så fin att vi vill ha den framme jämt, men vi börjar ha samlat på oss en hel del fina saker... så... vart ska vi ha vågen? Simon kom på den fantastiska idén:
Nu har vi alltså Västerbottens vackraste fruktskål!

Har ni någon idé vad denna fina våg/fruktskål kostade? Jo, det ska jag tala om för er! 1730 kronor. Ett fynd va? :) Nej, justja, jag råkade addera 1700 kronor... Den kostade bara 30 kronor!! Vilket kap!

När vi kom till kassan la vi upp våra två fynd, en kaffebryggare och en våg, och var beredda på det lilla priset på 55 kronor. Då säger han i kassan "trettio kronor tack!" och jag skrattar lite och säger "du glömde slå in kaffebryggaren...". Då skrattade han tillbaka och sa "ja, men det är 'ta två varor, vi bjuder på den billigaste'".

Så där gick vi ut från returbutiken med en fin kaffebryggare och en fantastisk våg... och endast 30 kronor fattigare! Vilket fantastiskt fynd!

fredag 1 februari 2013

Att bli vuxen

Jag och mina kompisar har diskuterat det här med när man egentligen blir vuxen. Det är så svårt! En del menar att man är vuxen så fort man fyller 18 och flyttar hemifrån, medan någon annan säger att man är vuxen först när man har ett eget boende, välbetalt fast jobb, gärna barn och man veckohandlar i sin kombi.

När är man egentligen vuxen?

När jag fyllde 18 kände jag mig väldigt långt ifrån vuxenlivet. Jag gick fortfarande i gymnasiet, frågade om lov när jag skulle göra saker, hade inget jobb (inte ens sommarjobb), bodde hemma och betalade ingenting annat än min telefonräkning (som låg på 100 kronor, och det sved!). Men det där året mellan 18 och 19 hände något. Jag tog körkort, var ute på krogen och jag tatuerade mig utan att fråga om lov. Men kände jag mig fortfarande vuxen? Njaaäää...

När jag fyllde 20 hade det hänt en hel del. Jag hade flyttat hemifrån, köpt bil, skaffat lägenhet med hemförsäkring och allt som hör till, hade skaffat en pärm där jag sorterade räkningarna som jag varje månad betalade. Jag hade, tillsammans med min sambo, skaffat en konto på Ica så jag kunde veckohandla och veta precis hur mycket pengar som går på mat varje månad. Jag hade fixat lite jobb och kunde varje månad spara mer än dubbelt så mycket än min månadsinkomst var när jag var 18 år. Men kände jag mig verkligen vuxen? Njasi.

Nu då? Lite mindre än två veckor kvar tills jag fyller 22. Är jag vuxen nu då? Jag har en stadig inkomst som rullar in (om det än är lånade pengar), jag pensionssparar, lever i ett säkert förhållande med en guldring på fingret. Jag planerar ett bröllop (inte mitt dock!) och har vänner över på middag och kan då välja om jag ska duka fram vitvinsglas eller rödvinsglas. Jag har snart en lärarexamen och drömmer om att skaffa hus. Men är jag verkligen vuxen? Nej.

Jag vet att jag är mer vuxen än då jag var 18, men jag känner att jag fortfarande är ung och lite vilsen. Jag har inget fast, välbetalt jobb. Ingen bil och definitivt inga barn. Men igår hände det något...

Igår agerade jag och Simon flytthjälp. Sara skulle flytta till en annan lägenhet och vi ställde självklart upp! Hon hyrde en skåpbil och vi packade, städade och bar kartong efter kartong. Eftersom det har toksnöat och det inte var skottat fram till dörren så körde vi fast med skåpbilen. Vi skottade, skottade och knuffade bilen. Till slut kom vi lös och vi kunde köra till den nya lägenheten. Malin sa "vi flyttar, hyr bil, tar oss lös ur fastkörningen... helt själva! Utan vuxna!". Det var då jag kände det. Ja - jag är nog lite vuxen trots allt.