Nattjobb

I måndags var det dags för min första arbetsdag. Måste erkänna att jag inte alls var peppad, och jag längtade tills klockan slog 16.00 och det var dags för mig att åka hem.

Jag fick gå introduktion med två kollegor och mitt huvud fylldes med information. Det var nycklar hit och dit, medicin, psykisk ohälsa, stödstrumpor, ögondroppar, larmtelefoner, rullstolar, stomibyten och katetrar. Det var även några söta tanter och farbröder.

Förmiddagen gick oerhört segt. Vi tog en liten paus vid tio (då hade jag varit där i tre timmar) och jag var redo för min lunchrast. Magen kurrade och fötterna värkte, men de fick vänta två timmar till, för nu var det dags för gamlingarna* att få mat.

När dagen äntligen hade lidit mot sitt slut kände jag mig nöjd över mig själv. Nöjd så in i bomben att jag ringde och fixade mig själv ett sommarjobb. Ett sommarjobb som kommer att ge mig så otroligt mycket erfarenhet och 103,03 i timman! I tisdags jobbade jag först 8-14, sen 16-21 (OB 19-21), så katschiiiing för mig!

På tal om lön, jag ska nog börja ta mer betalt. Jag jobbar väldigt intensivt i mina drömmar också. Natten mot tisdagen vaknade jag med min telefon mot örat... Det var en man som hade ramlat och brutit benet, och nu larmade jag efter hjälp. Natten mot onsdagen väckte Simon mig för att be mig att flytta lite och ge han mer plats... Jag svarar "Ja, men hur gör man då?". Jag såg tydligen väldigt vaken ut, men jag kan informera er om att jag var väldigt sovande. Jag drömde att en kollega bad mig hjälpa upp en tant längre upp i sängen, och jag frågade hur jag skulle göra på bästa sätt *2.

I natt pratade jag extremt mycket i sömnen. Jag minns så väl vad jag pratade om och med vem. Det är svårt att förklara, men jag skulle presentera mig själv för en tant och sedan instruera henne om hur man använder ett trygghetslarm med hjälp av armbandet. Men kruxet var att jag inte kunde hitta ordet för armbandet, så jag frågar min "kollega" Simon som bara tittar på mig och vägrar hjälpa mig. Såklart är Simon hjälpsam i vanliga fall, det var bara det att han sov vid det här tillfället. Jag börjar skratta nervöst och ber så hemskt mycket om ursäkt till tanten för att jag beter mig så omoget. Men min kollega vägrar fortfarande att hjälpa mig och jag blir riktigt irriterad. Tillslut tar min pojkvän (och inte kollega) Simon mig runt armen och säger åt mig att sluta drömma om gamlingarna. Jag vaknar till och inser att tanten egentligen var taklampan, och att min kollega egentligen var min sovande pojkvän. Jag börjar skratta lite och lägger mig ner och börjar drömma om Ross och Chandler i Vänner istället. Mycket bättre.

Ikväll tar jag det lugnt. Ska se dubbelavsnittet av Americas Funniest Homevideos (jippi!) och sen kanske en film. Känns väldigt okej.

Jag har hittat en kille, Simon, som tecknar små filmer om en katt. Filmerna är helt fantastiska! Speciellt för oss som har katt och känner igen alla små rörelser och drag. Jag ska titta igenom några klipp till (det finns hur många som helst) ikväll.

Denna film påminner mig om Disa som jag saknar så mycket. Hon älskar kartonger!

Ha en fin lördagskväll!

* Vad kallar man de som får hjälp av hemtjänsten? Jag säger oftast gamlingar, men det finns ju några som är unga också... En kollega säger patienter, men det känns också fel på något sätt.

*2 Under tisdagen hade jag varit på en Lyftteknikskurs där vi fick lära oss om hur man ska dra i draglakanen på rätt sätt, använda lyftsele på rätt sätt, hjälpa en gamling från liggandes till sittandes med hjälp av den höj-och-sänkbara sängen... Tyvärr är det få gamlingar (eller vad jag nu ska kalla dom) som har draglakan, lyftsele och höj-och-sänkbar säng inom hemtjänsten.