...så man inte behöver skämmas för vilka klantigheter man gör.
När jag får mycket i huvudet, beslut som ska tas, information som ska in eller bara mycket känslor så händer det att jag blir förvirrad. Minns ni den gången jag råkade smöra mitt te, eller skriva "farmor" i sökrutan på hitta.se?
Så är det nu. Hela den här au pair-grejen plus fysikkursen gör att min hjärna går på extrabatteri. Trots att jag sitter still väldigt många timmar om dygnet så är jag helt slutkörd där vid 17-tiden.
Jag känner mig disträ, bortkopplad och inte riktigt närvarande. Det är många gånger jag har gått till köket och undrat vad tusan var det jag skulle göra? Eller som den gången jag smsade mig själv. Jag har till och med hällt lite fil i kaffet (till mitt försvar - paketen är fruktansvärt lika varandra!).
Det är inte bara mina tankar som blir förvirrade - min motorik verkar ha försvunnit! Jag råkade peta mig i ögat när jag skulle ta på mascara, jag har svårt att låsa upp dörren och låt mig även berätta att det tar längre tid än vanligt att skriva sms!
Men värst av allt var ändå det som hände igår. Det var så pinsamt och jag var glad att ingen såg mig. Men samtidigt var det så roligt att jag tycker det är väldigt synd att ingen såg det.
Jag hade suttit i soffan ett bra tag och skulle gå till köket för att koka mig en kopp kaffe. Jag hade varit barfota hela dagen, och jag satt i soffan med min favoritfilt på. När jag då ställer mig upp och börjar trycka ifrån med fötterna så känner jag hur golvet glider undan och jag halkar!
Vad var det där på golvet? Har Disa kräkts eller kanske kissat?
Det var när jag insåg vad det var som jag skämdes. Det var mitt fotsvett. Jag hade halkat på mitt eget fotsvett. Hur lyckas man ens?
Ibland är jag så otroligt lycklig över att jag redan har hittat min man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar