Sex år

Minns ni vad ni gjorde för sex år sedan? Minns vilka känslor som florerade inuti er? Minns ni vem ni rörde i och hur det kändes?

Jag minns allt det där. Jag minns vad jag gjorde, vad jag kände och hur det gick stötar genom kroppen när våra händer möttes.

Det har gått sex år sedan den där kvällen då jag och Simon kramades extra länge i hallen. Hur kramen övergick till en puss och hur jag kände mig så exalterad, överlycklig och kär att de följande dagarna hamnade i ett slags vakuum.

Det är sex år sedan jag och Simon blev ett par. Det är en lång tid. Speciellt för oss som är så unga. Jag är bara 22 år och Simon har varit med i över en tredjedel av mitt liv.

Simon är bland det absolut bästa som har hänt mig. En stadig klippa, en som får mig att skratta, känna mig trygg och älskad. Någon jag litar på och beundrar. Någon jag ser fram emot att åldras med.

Sex år sedan vi blev ett par. Ett år sedan vi förlovade oss. Vem vet vad som händer här näst?
En sak är då säker: Jag kommer fortsätta älska Simon!