När jag blir äldre och behöver hjälp ska jag komma ihåg att vara tacksam. Tacksam över att det kommer människor som hjälper mig med det jag inte kan. De flesta vårdtagare är väldigt tacksamma, igår fick jag en hel godispåse som tack för handlingen! Men då finns det vissa som fullständigt förstör dagen för oss som hjälper. Inget tack, bara arga ord och skäll. Ibland blir jag så less att jag vill lägga mig ner och gråta.
Idag hade jag slitit och kämpat, jobbat över min lunch och jobbat dubbelt en timma, allt för att hjälpa en och vara till lags. Men nehej, bara skäll fick jag. De arga orden östes över mig, som om jag vore ett klotterplank. Jag försökte att inte ta åt mig, men det är svårt när man får höra hur dålig man är och att man inte är välkommen åter.
Men som sagt, det finns tacksamma vårdtagare också! Idag gick jag till en som jag inte har träffat sen förra sommaren, och det första jag fick höra var "men hej Jenny, vad kul att se dg!". Hej och hå, här har vi inte setts på ett år, men mitt namn fanns fortfarande kvar i minnet. Det där gjorde mig så glad, glad djupt in i hjärtat.
Men tyvärr spelar det egentligen ingen roll hur många fina kommentarer och komplimanger jag får, det är ändå de arga orden som upptar mina tankar.
När jag är i behov av hjälp måste jag komma ihåg att vara tacksam! Eller iallafall trevlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar