Fredagen var jag som sagt ledig, och bullarna jag bakade blev stooora men jättegoda! Medan jag väntade på att degen skulle jäsa testade jag min outfit för kvällen. Kjol, jeansskjorta som jag knöt i midjan, hårband som gör håret zick-zackigt... Jag letade i sminkväskan och hittade något som skulle kunna fungera som läppenna. Jag målade omsorgsfulls runt läpparna och konstaterade att jag är väldigt glad över att läppennamodet är borta. Det såg fruktansvärt ut.
Ungefär såhär såg det ut... Hemskt!
När jag stod och begrundade mina läppar så ringde klockan som signalerade att jäsningen var klar. Mina tankar på läppennor och sånt försvann fortare än vad jag hann med, och helt plötsligt stod jag och kavlade bulldeg. Simon kom hem från skolan och hjälpte mig med jättebullarna, och samtidigt som de jäste en sista gång och sedan gräddades, dammsög vi och skurade. När bakningen var klar cyklade vi till Ica Maxi för att köpa lite chips och godis inför kvällen. När vi parkerade cyklarna och gick in i butiken tar Simon mig runt armen och stannar upp. Han tittar noga i mitt ansikte och säger "Men Jenny... Har du läppenna??".
I ren reflex sa jag "Men dummer!" och tyckte att han var otroligt elak som inte hade sagt till innan! Jag hade helt glömt bort att jag hade målat mig. Jag gnuggade och gnuggade, men läppennan satt som berget! När man vill att smink ska sitta, ja, då försvinner det efter en kvart... Men här satt det så hårt och det liksom hånskrattade åt mig, precis som jag hade hånskrattat åt alla som en gång faktiskt tyckte att det var snyggt.
Jag begravde hakpartiet och hela munnen i halsduken resten av besöket på affären. Aldrig, aldrig mer ska jag testa läppenna!
Igår kom rörmokaren hit och installerade diskmaskinen! Wiho! Den gick varm igår, eftersom vi liksom har sparat på oss en veckas disk ;) Nu är det ständiga skämtet här hemma: "Om jag diskar - kan du tvätta då?" eller "Jag kan diska... du kan få gengälda mig genom massage".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar