Bussigt värre!

Det är någonting med mig och bussarna (+chaufförerna) här i Umeå. I fredags skulle jag och Simon ta en tripp till Ersboda handelsområde. För att ta oss dit var vi tvungna att först ta en buss in till stan och sedan byta buss mot Ersboda. När vi går mot busshållplatsen ser vi bussen komma, efter någon sekunds funderande insåg vi att vi inte skulle hinna till bussen, även om vi hade sprungit. Vi suckade en liten stund tills vi kom på att det finns en annan hållplats en liten bit bort, och bussen passerar där om någon minut. Vi börjar gå mot den andra hållplatsen. Simon vänder sig om (jag vet inte varför han gjorde det) och upptäcker att bussen vi tidigare missade fortfarande står kvar vid hållplatsen. Vi hade alltså läääätt hunnit om vi hade promenerat till hållplatsen. Suck.

Nåväl. När vi håller på att gå mot den nya hållplatsen säger Simon lite skämtsamt "tänk vad surt om vi ser bussen köra förbi busshållplatsen innan vi hinner dit". För att inte det ska hända börjar vi springa mot busshållplatsen. Men såklart händer det... Vi ser bussen segla förbi hållplatsen. Besvikna går vi ändå till busshållplatsen och väntar på nästa buss. Efter 20 minuter väntande och 20 minuters bussåkande kommer vi fram till centrum. Väl framme inser vi att vi precis har missat bussen till Ersboda och nästa går om 45 minuter. Eftersom vi var frusna och less på att vänta gick vi in på Kungspassagen. Där blev jag glad igen när jag såg att Bodyshop hade storrea! :D Jag fyndade Bodybutter och badskum för halva priset!

Väl på Ersboda hittade vi jättesnygga bänkar som vi har köpt till hallen och till köket (bild kommer senare). En köksmatta köpte vi också! :)

I söndags var jag och Simon hos Angelica och såg Narnia. Vi håller på att se de två första filmerna för att sedan gå och se den tredje på bio. Jag och Simon tog sista bussen hem (som gick 23.20) och det visade sig vara en bussresa vi sent kommer att glömma. Vi hoppade på vid sjukhuset och när jag hälsade glatt till busschauffören möttes jag av sura ögon och ett icke existerande leende. Efter några hållplatser hör vi chauffören säga något till de tre tjejerna som satt längst bak. Jag och Simon satt ganska långt fram och vi hade svårt att höra vad han sa, så jag förstår att tjejerna där bak inte hade en chans att höra. Vi hör att tjejerna citerar filmen Robin Hood och säger saker som "Det är Robin Hood jag vill ha!". De är glada och lite högljudda (men ingenting som stör mig som passagerare). Vid nästa hållplats går chauffören bak till tjejerna och skäller ut dem. Han säger att de måste lämna hans buss och han vägrar köra vidare! Tjejerna blir chockade och försöker be om ursäkt för att de pratade för högt. Chauffören vägrar höra deras ursäkter och smäller igen luckan vid förarsätet. Han slår av motorn och låter dörrarna vara öppna. Han ropar att han inte kommer att köra så länge tjejerna är kvar i bussen. Tjejerna blir mer och mer upprörda och säger flertalet gånger att de har betalat för sin bussresa och har rätt att åka! Vi blir ståendes i början på Ålidhem (på utsidan av Ålidhem, inte inne i smeten) och vi passagerare börjar bli otåliga. Det är en tryckande tystnad där tjejerna är chockade och irriterade, och chauffören är tjurig. Efter flera minuter kliver en passagerare (med flera resväskor) av och börjar traska hemåt. Tjejerna där bak börjar överväga att kliva av (trots att de inte har gjort något större fel) och Simon ropar åt dem att stå på sig.

Det är nu det hela egentligen börjar. Chauffören ringer till Securitas och kräver förstärkning. Jag och Simon, som sitter ganska nära, hör hur samtalet i radion pågår. (Värt att påpeka är att chauffören bryter och har ett talfel, så det är svårt att höra exakt vad han säger)

Chauffören: "Det är tre ungdomar som är våldsamma som vägrar att hoppa av bussen. Två övriga passagerare står på deras sida! Jag vägrar köra när de är på bussen!" (Eh... okej... hur var tjejerna våldsamma? Simon står på deras sida, men jag har aldrig visat att jag står på någons sida)
Kvinnan i radion: "Jag förstår inte riktigt vad du säger. Jag ligger och sover, så det kommer att ta ett tag innan jag har startat datorn och loggat in. Är det kris?"
Chauffören: "Ja, det är kris!"

När bussen hade stått stilla med dörrarna öppna i över tio minuter (!) började vi bli riktigt irriterade (kom ihåg att det var sista bussen, klockan var 23.40 och det var en bra bit att gå hem). Simon frågar chauffören om han kan överväga att köra. Det hade ju varit helt tyst i bussen i flera minuter. När chauffören säger "det är inte mitt fel" så frågar Simon om han ska skicka taxiräkningen till honom eller till bussbolaget. Chauffören säger "Bussbolaget står på min sida. Securitas är på väg och då får ni åka med dom"
Simon: "Men kvinnan ni pratade med låg ju och sov... Hon har ju inte skickat efter Securitas än..."
Chauffören: "Hon låg inte och sov! Vad du hittar på!"

Nu börjar det bli riktigt irriterande! Simon frågar lugnt och metodiskt chauffören om han kan tänka sig att höra vad tjejerna vill säga. Vi hör ett försiktigt ja.
Simon: "Så du kan tänka dig att gå bak till tjejerna och lyssna på vad de har att säga?"
Chauffören: "Nej, jag har pratat färdigt med dom!"

En av tjejerna går fram till busschauffören och ber återigen om ursäkt för att de råkade säga "Det är Robin Hood jag vill ha!" lite väl högt. Hon förklarar (återigen) att det inte var något personligt mot honom, och att de ville inte honom något illa. Sakta, sakta inser chauffören att han har gjort ett missförstånd och startar bussen igen. Då hör vi på radion att Securitas är på väg. Han kör oss till Carlshem (där vi alla hoppade av) och han vänder direkt om för att köra till garaget (det var alltså några hållplatser kvar).

Vi blev cirka 20 minuter försenade. Stackars den tjej som gick hela vägen hem med sina väskor. Stackars de som stod vid någon busshållplats och väntade på en buss som aldrig dök upp.

Dagen efter händelsen ringde Simon till bussbolaget för att berätta om vår upplevelse. Han pratade med kvinnan som chauffören hade pratat med i radion. Hon hade inte förstått någonting som chauffören pratade om, förutom att han behövde förstärkning. Hon blev väldigt tacksam över att vi ringde och hon sparade Simons nummer ifall de behövde ställa några fler frågor. Kvinnan skulle ringa till chauffören direkt och höra hans version. Jag undrar verkligen hur hans version låter...

Nu sitter jag på Universitetet och knåpar på med min hemtenta. Kanske är hemtentan orsaken till detta låååånga inlägg? ;)

Ha det fint och akta er för griniga busschaufförer!

Ps. Pappa, rubriken är till dig ;)