Snart särbo

På tisdag åker Simon och då börjar vårt särboliv. Det känns så konstigt att tänka att vi bara har ett par dagar kvar tillsammans och att det kommer dröja minst två månader innan vi kan kramas igen. Om det ens går då. Annars är det nästa gång vid tredje advent.

Usch. I början, när Simon började fundera på att åka till Dublin så blev jag jätteledsen och tänkte bara på hur ensam jag skulle vara. Efter ett tag så började jag se allt från hans sida och började istället peppa honom. Tills idag. Idag när jag satt på skolan så slog det mig att vi verkligen kommer vara ifrån varandra längre (både i tid och distans) än vi någonsin har varit. Jag vill nästan krama om honom och vägra släppa taget.

Men såklart måste jag ju låta honom åka. Tre månader är ju inte så länge.

Samtidigt sitter jag och planerar på att åka iväg i januari och vara borta till juli. Det innebär alltså att Simon åker på tisdag, vi får vara tillsammans en månad mellan mitten av december och mitten av januari, sen blir vi särbos igen fram till slutet av juli.

Bara för att slippa den ledsamma tanken så känner jag ibland att jag helt enkelt borde ställa in au-pair-planerna och stanna hemma istället. Men det kan jag ju å andra sidan inte heller göra. Det skulle inte vara rättvist mot mig själv.

Jag försöker se positiva saker med att Simon åker:
* Jag får äta precis vad jag vill.
* Jag får städa/stöka så mycket jag vill och det är mitt eget ansvar.
* Jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag ibland måste skriva på min c-uppsats hela dagarna + kvällarna.
* Jag får sängen för mig själv.
* Jag får ha båda garderoberna istället för bara en!
* Vi får sakna varandra
* Jag ska för första gången bo ensam
* Jag kan prutta ljudligt utan att behöva skämmas
* Jag behöver inte längre smygäta godsaker
* Jag får storhandla precis det jag vill!

Såklart ser jag negativa saker som försöker dra ner de positiva sakerna... typ att jag kommer svälta ihjäl eftersom jag har brist på matlagningsglädje, eller att sängen kommer vara ekande tom. Jag kommer till och med sakna att någon skrattar så fort jag råkar släppa väder lite oväntat ljudligt. Men nu innan Simon åker får jag helt enkelt sätta pli på mina negativa tankar. Fokusera på hans glädje och förväntan, och mina pirrande tankar inför framtiden.

Apropå framtiden. Ikväll ska jag skypa med en femte familj och på söndag med en sjätte. Jag har bestämt mig för att göra ett val av familj snart. Jag återkommer med vem det blir så fort jag har bestämt mig!

Åh, just det! Simon har skaffat sig en blogg! Hurraj! Ni kan läsa den HÄR!