Igår när jag cyklade till skolan stoppade en man mig och bad om vägen till Norrlandskliniken. Utan att jag riktigt tänkte på vad jag gjorde, hörde jag mig själv förklara vägen med en tillgjord stockholmsdialekt. När jag gjorde denna upptäckt mitt i en mening kunde jag inte bara byta till min vanliga dialekt. Hur konstigt skulle inte det vara?
Hursomhelst, mannen hittade till Norrlandskliniken (jag såg hans cykel utanför) och jag var ganska stolt över mig själv som kunde hjälpa någon annan.
Ikväll har jag varit på ett BodyBalancepass (skönt!) och när jag cyklade hem blev jag ännu en gång stoppad. Denna gång var det en kvinna och hennes son. De frågade efter vägen till "ett ställe vid älven som har många affärer". Med gårdagens dialektändring i minnet förklarade jag vägen med min vanliga dialekt. Jag tror faktiskt att jag råkade dra på lite extra...Vad är egentligen bättre? ;)
Kvinnan tittade lite konstigt på mig när jag råkade säga "Jåå..." istället för ett enkelt, vanligt "ja". Men hon blev tacksam, och jag blev än en gång stolt över mig själv som hjälpte en annan människa :)
Efter att ha hjälpt två människor på två dagar att hitta vägen här i Umeå (med lyckat resultat dessutom) kan jag nu självmant klassificera mig själv som en Umebo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar