Sjukan och jag

Igårkväll kände jag ett kliande i halsen. Klockan fyra i morse gjorde det ont att andas. Då väckarklockan ringde var halsen illröd, ögonlocken hade fördubblat sin storlek och febern var ett faktum.

Jag låg kvar i sängen ett bra tag och tyckte synd om mig själv. Varför vill sjukan komma och bli min vän veckan innan tentan?

Efter frukosten försökte jag bekanta mig med sjukan. Jag var fortfarande irriterad över dess självinbjudning, men accepterade ändå att han fanns vid min sida. Efter någon timma med ett grupparbete for jag hem, tillbaka till värmen under filten. Tack och lov att jag lånade en bra bok igår!

Nu, efter en god middag, sitter/ligger jag i soffan med min Jenny-mugg fylld med kaffe. Simon sitter vid datorn (precis som han har gjort sen klockan nio i morse) och skriver på sin första hemtenta. Jag inser att min vän sjukan håller på att lämna mig, och jag måste erkänna att jag kommer att sakna han. Vi har blivit ganska bra vänner idag.

Sjukan kan gärna få stanna en dag till! (det är inte alls så att jag vill missa morgondagens lektion i simbassängen...nej då!)