Två korta videoe för er som inte riktigt ännu vet vad geocaching är:
Blir ni sugna på att testa? Klart ni blir!
Igår var jag ute en kort sväng. Trodde jag. När jag kom hem igen hade drygt två timmar passerat. Jag "pluggade" några timmar och sedan kliade det så mycket i fingrarna att jag drog ut två timmar till! Jag hittade totalt fyra caches igår.
Idag fick jag med mig Simon. Jag hade rekat på ett ställe igår och visste på ett ungefär vart cachen skulle vara, så jag hade utrustat mig med stövlar. Medan jag går i en bäck så hör vi en kille komma med en cykel, han stannar, kliver av och säger sedan "hittar ni den?". Efter lite hjälp av en erfaren cachare hittade jag den! Det här är minsann inget för fegisar :)
Efter några timmar med plugg och mat bestämde vi oss för att ta några till. Några som skulle vara lite mer fysiskt krävande. Vi hittade ganska snabbt en, men den var nästan omöjlig att få tag i! Efter några tappra försök av Simon gav vi upp och gick vidare till nästa. Efter den tog vi en tredje, och den visade sig vara två meter från en kompis ytterdörr! Så många gånger vi har passerat den utan att veta om att den finns!
Efter den här bestämde Simon sig för att åka hem för lite plugg, men jag ville ta en som jag inte hittade igår. Sagt och gjort, Simon trampar vidare mot lägenheten och jag cyklar mot en närliggande skog.
Jag parkerade cykeln på en cykelväg och började traska in. Jag visste att jag kunde följa en stor stig ca 100 meter men att jag sedan skulle behöva gå in ca 300 meter väst. För att inte bli så myggbiten bestämde jag mig för att springa. När jag hittade stället så letade jag. Och jag letade och letade och leeetaaade. Jag hörde någon ropa i skogen, förmodligen på sin hund. Jag kände mig lite ensam och övervägde att ge upp. Men det kändes så surt att behöva ge upp för andra gången. Jag ringde hem till Simon, men inget svar. Jag satte mig ner på en sten och halvnjöt av lugnet i skogen. Jag började fundera på varför Simon inte svarade... tänk om han hade tappat mobilen i skogen? Nej, det kunde han ju inte ha gjort, för han lämnade den i lägenheten. I lägenheten som är låst... och jag som har den enda nyckeln! Där och då förstod jag att det var Simon som hade ropat på "hunden" och jag började ropa tillbaka. Inget svar. Jag började springa åt det håll jag trodde var rätt.
Plötsligt uppenbarade sig cachen. Lite stressad loggade (signerade) jag den och fortsatte sedan att leta reda på Simon. Stackars Simon. Han kan ju vara var som helst, men hade det varit jag som var utelåst utan telefon hade jag stannat vid cykeln, så jag sprang mitt allra fortaste mot min cykel och ropade efter Simon. Efter ett litet tag hör jag han ropa tillbaka och efter några sekunder ser vi varandra!
Nästa gång har vi med oss två telefoner och två hemnycklar. Punkt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar