I de allra flesta par så kompletterar man varandra på ett eller ett annat sätt. Antingen är den ena pratig och den andra en god lyssnare, eller så är den ena en bra kock medan den andra är en matglad ätare. I mitt och Simons förhållande är det jag som är den som har koll på saker och ting medan Simon mer "goes with the flow" och är... tja... förvirrad.
Men nu när jag lever ett vardagsliv utan Simon har min hjärna blivit ett stort mos. Det är som att den förväntar sig att ha någon att hjälpa och fixa struktur, men utan någon att hjälpa och strukturera så blir det som sagt lite knasigt i hjärnan. Det är som att den försöker ta Simons plats och vara förvirrad. Men grejen är att den del av hjärnan som har koll och är strukturerad försvinner i förvirringen. Hänger ni med?
Här är ett urval av förvirrade saker jag har gjort de senaste veckorna:
* Förra veckan när jag hade jobbat på Iksu kom jag hem utan halsduk, mössa och vantar. De låg kvar i arbetsrummet.
* Jag har glömt nyckelknippan i dörren.
* Jag har ställt väckarklockan under helgen.
* Jag har hällt fil i kaffet och mjölk i flingorna.
* Jag skulle hem från praktiken och glömde ta på mig ytterskorna. Tack och lov att jag hade inneskor!
* Jag har kokat vatten till kaffet. Glömt bort det. Kokat igen. Glömt bort det igen. Kokat igen men med tanke att göra te. Glömt bort det igen och upptäckt det morgonen efter.
Men idag hände nog det värsta hittills! Jag var på praktiken och skulle åka direkt till Iksu för att jobba. När jag kom fram skulle jag gå och köpa en kopp kaffe och en baguette (min otroligt efterlängtade middag!) när jag upptäcker att min plånbok är borta. Min första tanke är ficktjuv, men efter lite tankeverksamhet så insåg jag att den troligen ligger kvar någonstans på skolan. Jag letar upp telefonnummer till alla fritidsavdelningar, men ingen svarar. När jag ringder det femte telefonnumret svarar en vänlig själ som hjälper mig! Hon hittade plånboken på hatthyllan. Vad den gjorde där vet jag inte, men skönt att ha den upphittad!
Jag blev insläppt på jobbet, trots att jag saknade mitt passerkort. Men magen kurrar och jag längtar efter min kaffekopp med mjölk.
Sötis!
SvaraRadera