Exakt nu har min halva praktikperiod gått. Det har både gått fort och dagarna rusar fram, men samtidigt känns det som att jag har varit där i flera månader och att det aldrig tar slut.
Den här kursen är inte som de andra kurserna jag har gjort praktik på. Då har det varit tydliga uppgifter som "planera och genomför 20 matematiklektioner" eller "gör en LUS på två elever och skriv ett fiktivt åtgärdsprogram till dessa". Men nu har vi själva fått skriva mål. Först fick vi skriva en nulägesbeskrivning och sedan skriva egna mål som vi ska arbeta mot. Flummigt? Ja. Men det är ändå bra, för för första gången ska jag ägna en hel praktikperiod åt mig själv och min egna utveckling som lärare. Jag behöver inte räkna antalet lektioner eller ha handledarsamtal stup i kvarten.
Ett av mina mål var att jag ska skriva en lektionsplanering, genomföra den och sedan utvärdera den utifrån ett sociokulturellt och ett fenomenografiskt perspektiv. Men jag tyckte att det var lite tunt, och framför allt var det många fina ord som inte riktigt speglar verkligheten.
Klassen jag är i nu har så fina kvaliteter, men det är inte en lika "snäll" klass som den jag har varit i tidigare. Det är kaosartat varje lektion. Jag har räknat att det är minst tre gånger vi möter tårfyllda elever PER DAG. Det springs, stökas, gruffas och gnälls. Jag har blivit allergisk mot nasala och gnälliga "fröööökeeeeen" och "jaaaaag oooorkaaar iiiiinteeee". Men som jag har lärt mig! Jag har lärt mig så mycket mer om läraryrket än vad jag någonsin gjort!
De timmar som är kvar av arbetsdagen när eleverna har gått över till fritids spenderas genom att gå igenom dagen, vad vi kan förändra och vad vi ska göra imorgon. Lite rättning och städning på det också. Sen är klockan 17 och det är dags att åka hem. Slutkörda. Hann vi skriva planeringar för varje kommande lektion? Nej. Vi hann planera lite så som "första lektionen gör vi det, sen andra lektionen gör vi det...". Vi kollade inte upp mål i kursplanerna, skrev ramfaktorer och en halv sida om lektionens syfte. Vi skrev inte heller tydligt metod minut för minut.
Imorgon kommer min lärare från Universitetet till min klass för att studera mig när jag håller i en lektion. Egentligen är jag inte särskild nervös för själva undervisningen eller kontakten med eleverna, för jag vet att jag är duktig på det, men jag är nervös för att göra "fel" enligt universitetsläraren. Det var över ett och ett halvt år sedan jag hade praktik senast. Inför besöket ska man skriva en utförlig lektionsplanering som ska skickas in till besökande lärare dagen innan. För ett och ett halvt år sedan gjorde jag planeringarna på löpande band, precis som läraren ville ha den. Men nu då? Det är hjärnstopp. Jag vet inte alls vad läraren vill ha och jag vet inte hur man ska skriva en "korrekt" planering.
Som jag skrev tidigare så var ett av mina mål att planera en lektion, och jag skrev ett tillägg - att planeringen skulle vara realistisk gjord. Det vill säga på rasten, hastigt nedskriven på en post-it-lapp medan man snabbt häver i sig en kopp av äckligt automatkaffe. För det är så verkligheten ser ut. Ingen lärare ägnar minst 4 timmar på en lektionsplanering! Det är sådana planeringar jag har gjort under hela min utbildning. Det har blivit bra planeringar, det måste jag säga, men är dom realistiska i verkligheten?
Så vad ska jag göra inför imorgon? Skriva en bra, välformulerad planering (med litteraturhänvisningar och allt!) eller skriva av det jag har skrivet på post-it-lappen?
Jag vet att min lektion kommer bli lika bra oavsett om jag gör på det ena sättet eller det andra. Frågan är vad universitetsläraren kommer tycka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar